# ID: svediakorp-gov400087
# author: Kuhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna fråga lämpar sig utomordentligt för att avge mastiga förklaringar.
Men jag vill gå in på några punkter, som fortfarande är förhållandevis ouppklarade för mig.
Det första problemet: Varje år betraktas i medierna vägran att bevilja ansvarsfrihet som en indikator för det föregivna eller faktiska ruttna tillståndet i EU: s finanser.
Men samtidigt är det så att både revisionsrätten och ministerrådet uteslutande tillmäter denna vägran att bevilja ansvarsfrihet samma betydelse som ett meddelande om vattenståndet, medan vi som parlament och även medierna tar det som en indikator för det sorgliga tillståndet i finanserna.
Jag tror att det här måste ske en förändring och precisering av grundvalarna för det vi talar om.
I annat fall upplever vi den situationen att vi så att säga varje år regelbundet och därigenom permanent helt vårdslöst misstänkliggör EU: s finanser, om detta tillstånd håller i sig.
Det andra problemet: Det kan naturligtvis vara så att vid noggrann efterforskning ekonomiska oriktigheter i viss mån visar sig vara ett faktiskt bedrägeri.
Men samtidigt är det nödvändigt att dessa båda punkter begreppsmässigt, och i de proportioner man eventuellt har fastställt, skiljs åt, ty annars blandas de samman och väcker intrycket att det finns en oerhörd mängd bedrägerier, vilket dock förmodligen inte stämmer i den omfattningen.
Det tredje problemet: Det finns - och därför är jag tacksam mot kollegan Bösch att han har påpekat detta - uppenbarligen olika konstateranden från revisionsrätten och kommissionen om i vilken omfattning ekonomiska oriktigheter har förekommit mellan jordbruksbudgeten och strukturfonderna.
Här har man uppenbarligen problem med att mäta det och statistiska problem som måste lösas, så att vi överhuvud taget vet vad vi talar om, när vi genomför sådana undersökningar och efterforskningar.
