# ID: svediakorp-gov400069
# author: Evans, Jonathan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 313
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
På den tid som finns tillgänglig skulle jag, för utskottets för ekonomi räkning, vilja betona tre frågor som vi ansåg vara av väsentlig betydelse när vi granskade årsrapporten om skydd av gemenskapens finansiella intressen och kampen mot bedrägerier.
Det första var frågan om definitioner.
Saken är den att kommissionen har utsatts för en betydande uppmärksamhet de senaste åren, både från parlamentet och den europeiska allmänheten i stort, som vill att kommissionen tar itu med anklagelser om bedrägerier, men det är också viktigt att vi vet vad vi talar om när vi definierar bedrägeri.
I själva årsrapporten antyds att det för första gången har gjorts ett försök att avgöra vad bedrägeri innebär och vad som är allmänna oegentligheter, och jag anser att det inte är till någon hjälp för de europeiska institutionernas anseende att vi är slappa i definitionerna.
Det är viktigt att det arbete som kommissionen åtagit sig utökas, eftersom i ett läge där 20 procent av oegentligheterna innebär bedrägerier, är saken den att genom att hänvisa till det som bedrägerier och oegentligheter, så ges de europeiska medborgarna ofta intrycket att alla påståenden är falska.
Det andra jag vill säga handlar om medlemsstaternas engagemang att ta itu med bedrägerierna.
Saken är den att medlemsstaterna har ett stort ansvar här.
De ansvarar för att handha omkring 80 procent av EU: s budget och de måste inse att de är åtminstone partners, om inte drivande krafter, i att ta itu med denna viktiga fråga och i betänkandet antyds att medlemsstaternas prestationer varit blandade, för att säga det minsta.
Det sista jag vill säga handlar om kandidatländerna.
Vi måste kräva att kandidatländerna också strävar efter att arbeta tillsammans med Europeiska unionen och efter de högsta normer.
