# ID: svediakorp-gov400049
# author: Stenmarck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 508
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig få inleda med att rikta ett tack till föredraganden Ferber för ett väl utfört arbete.
Det finns mycket i detta betänkande som är väl genomtänkt och som det är väldigt lätt att ställa sig bakom.
Jag vill tala om en fråga som långsiktigt kommer att få mycket stor betydelse för parlamentet och för hela EU.
Det handlar om något som många redan har nämnt här i dag, nämligen språkfrågan.
Få gånger upplever man väl den språkliga mångfaldens Europa så oerhört tydligt som just i en debatt i detta hus, där vi ständigt tolkas mellan elva olika språk.
Självfallet är detta kostsamt och tungrott.
Ändå har det i hela EU: s historia varit en självklarhet att den som är med, så långt som detta överhuvudtaget är möjligt, skall kunna tala sitt eget språk.
Mycket i det betänkande som vi nu behandlar basar sig på förutsättningen att EU kommer att utvidgas med sex nya medlemsländer till 2004.
Detta kan dessutom vara lågt räknat.
För några dagar sedan uttryckte kommissionen som sin målsättning att kunna ta emot tio nya medlemsländer till år 2005.
Jag tillhör dem som ser EU: s största utmaning i en utvidgning som har som slutmål i en återförening av det Europa som alltid har varit delat av konstlade gränser.
Jag tror ändå att det är mer realistiskt att räkna med den något lägre siffra som finns omnämnd i budgetutskottets betänkande.
Även detta är väldigt mycket när man ser till antalet nya språk som tillkommer.
Om man utgår från att det rör sig om " 5 + 1-länderna " i den första förhandlingsrundan - mycket kan givetvis hända under de närmaste åren, men dessa sex länder har ändå två års förhandlingsmässigt försprång - så innebär det att fem nya officiella språk läggs till de elva som vi redan har i dag.
Det finns ingen möjlighet att behandla dessa nytillkommande länder och deras språk annorlunda än vad vi behandlar oss själva.
Det måste vara lika självklart att ungerska, polska eller estniska ledamöter av detta parlament skall få tala sina språk, precis som vi andra har rätt att tala våra.
Vi kan inte heller försätta oss i en situation, som innebär att ett land med tillgång till utbildade tolkar och översättare kan bli EU-medlem, medan ett annat land där dessa yrkeskategorier saknas inte kan bli det.
Just därför är det så utomordentligt viktigt att frågan lyfts fram nu, vilket föredraganden gör, och det tycker jag är väldigt bra.
Vi får inte om några år befinna oss i en situation, där frågan fortfarande är olöst.
Vi skall också ha klart för oss att det just nu går väldigt snabbt.
Vi har att göra med länder som utvecklas med en mycket hög hastighet, vilket gör att också vi måste agera snabbt för att klara språkfrågan den dag då dessa länder tillkommer.
