# ID: svediakorp-gov400014
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 906
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, kolleger!
Utskottet för utveckling och samarbete antog för några dagar sedan enhälligt den rekommendation vi i dag diskuterar i parlamentet.
Dessförinnan hade den gjort en anmärkningsvärd ansträngning för att göra handläggningen av frågan smidigare och mer rationell.
Vi ansåg att det var viktigt och brådskande att rösta om den nya förordningen av parlamentet och rådet om utvecklingssamarbete med Sydafrika.
Det var viktigt eftersom Sydafrika är ett av de länder som får mest bidrag från den Europeiska unionen för sin utvecklingsprocess.
Det var brådskande eftersom den förordning som hade gällt de senaste fem åren för detta samarbete hade gått ut den 31 december 1999.
Sedan dess har olika förfaranden pågått utan korrekt rättslig grund.
Det är oroande att vi kunnat hamna i en sådan situation.
Under det första halvåret 1999 diskuterade vårt parlament den första texten som kommissionen föreslog.
Sex ändringsförslag antogs och sändes vidare till rådet för att få deras reaktion.
Här uppstod dröjsmålet eftersom rådet tog hela åtta månader på sig att ge oss sitt ställningstagande.
I och med det hamnade vi utanför den förutsedda tidsplanen och det rättsliga vakuum som jag nyss talat om uppstod.
Till slut lade rådet fram sitt förslag.
Texten innefattade merparten av de ändringsförslag som parlamentet hade antagit i den första behandlingen.
Rådet förstärkte i synnerhet i betydande grad hänvisningarna till att bekämpa fattigdomen och till att uppnå de internationella utvecklingsmålen, som överenskommits i konventioner och resolutioner inom Förenta nationerna.
I det övervägande utskottet för utveckling och samarbete gjort avseende rådets förslag ansågs det nödvändigt att försöka undvika en förlängning av hanteringen med en tredje behandling.
Dvs. att vi kommer att ta till oss allt som vi anser vara rimligt och begränsa våra ändringsförslag till det som är oundgängligt.
Även det med en anda av stor måttfullhet.
Det blev knappt två frågor kvar, vilka är de som föreligger i form av ändringsförslag som vårt utskott som rekommendation lägger fram för godkännande av kammaren.
Den första frågan handlar om kommittéförfarandet.
Rådet önskade att expertkommittén skulle kontrollera alla samarbetsprojekt med Sydafrika med utgångspunkt i de som hade en budget på 3 miljoner euro.
Vi däremot ansåg att nämnda kommitté mer borde vara till för att orientera och kontrollera de stora dragen i utvecklingssamarbetet med Sydafrika, att direkt kontrollera bara de större projekten och att de mindre skulle hanteras med de vanliga förfarandena, vilka är kommissionens ansvar.
När man värderat frågan ur alla vinklar höjer vårt ändringsförslag, som vi i dag lägger fram här för beaktande, i slutänden rådets förslag från 3 till 5 miljoner euro.
Det innebär att staternas kommitté kommer att ha många färre projekt att ta hand om för att i stället kunna ägna sig mer åt helheten i denna viktiga verksamhet.
Det andra förslaget handlar om budgetramen för utvecklingssamarbete mellan den Europeiska unionen och Sydafrika för en period på 7 år, inklusive år 2000, vilken den förordning vi diskuterar handlar om.
Under de fem föregående åren hade denna budgetram legat på 125 miljoner euro årligen.
Rådet minskade i sitt förslag, med sin vision om budgetnedskärningar, denna tilldelning och lämnade det på 112,5 miljoner årligen.
Vi å vår sida anser att då man tecknar ett stort avtal om samarbete, handel och utveckling med Sydafrika är det inte politiskt godtagbart att skicka med en signal om nedskärningar.
Tvärtom borde vi åtminstone upprätthålla och helst öka dessa poster, även om det bara skulle vara i form av intygande, trots att vi delar oron när det gäller tillgängliga resurser.
Slutligen blev det förslag som antogs i utskottet för utveckling, å vars vägnar jag talar, oerhört rimligt.
De 123,5 miljonerna som redan tilldelats för år 2000 och 127 för vart och ett av de följande sex åren.
Detta tills man når en total summa i en budgetram på 885,5 miljoner euro för de sju år som den skall gälla enligt förordningen.
Vi anser att båda ändringsförslagen är väl övervägda.
Syftet är att undvika att hamna i en dynamik med en tredje behandling, få ett slut på den nuvarande situationen med ett rättsligt vakuum som inte kan tolereras och ge en betydande politisk impuls till vårt utvecklingssamarbete med Sydafrika.
Då jag nu ber om ert stöd för våra ändringsförslag hoppas vi att det sunda förnuft och den måttfullhet parlamentet visar skall finna förståelse i rådet.
På samma sätt hoppas vi att dessa förslag skall godtas av kommissionen, även om dennas förslag, 25 miljoner för kommittéförfarandefrågan och 850,5 miljoner för budgetramen, är något annorlunda än de som vi lägger fram.
Om en sådan förståelse inte finns är det helt och hållet rådets eller kommissionens ansvar att vi hamnar i förfarandet för en tredje behandling, med de konsekvenser bristen på rättslig grund skulle kunna få för de projekt som är igångsatta i detta utvecklingssamarbete med Sydafrika.
Den siffra i budgetramen som kommissionen föreslår och som märkbart närmar sig vårt eget förslag borde i alla fall, inför ett eventuellt beaktande av parlamentet, ha kommit till utskottet för utveckling i tid och i synnerhet med vissheten att i det fall vi skulle ta den till oss så skulle rådet också godtagit den.
