# ID: svediakorp-gov399990
# author: Maat (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Föreliggande betänkande av kollega Schierhuber visar på att när någonting går fel i ett visst system är det fullt möjligt att genom nya förslag ändå se till att systemet består, i detta fall för lin.
Lin är en speciell produkt som i likhet med hampa har en lång europeisk historia.
Bara ett sådant faktum som att såväl mina linnebyxor som min linnejacka i dag är gjorda av lin, dessutom beredd i Flandern, odlad i Frankrike och till en del beredd i Zeeland, anger vad för slags traditioner denna produkt har.
Anledningen till att vi måste föra denna debatt hänger ihop med det faktum att förordningen har spårat ur.
Vi vet allesammans vad som hände med linet med korta fibrer.
Vi vet också att det var i Sydeuropa som det spårade ur.
Vi måste vara beredda på att anpassa politiken.
Men det som nu sker med kommissionens förslag innebär i själva verket att man kastar ut barnet med badvattnet.
Det handlar om ett överskridande.
Samtidigt är det mycket väl möjligt att skärpa systemet för lin och hampa på ett sådant sätt att vi kan klara oss med en normal budget som under de senaste åren och trots detta ändå behålla en lönsam odling i Europa.
Jag säger detta för att denna odling är en odling med gamla anor, men den omfattar även särskilda tillämpningsområden såväl i fråga om linne i kläder som i fråga om non-food; jag tänker på bilarnas instrumentbrädor och stötfångare, och samtidigt är den också ett verkligt komplement till landsbygdspolitiken.
Det handlar om en mycket speciell produkt som erbjuder ett mycket stort mervärde och sysselsättning.
Just dessa tre aspekter måste få oss att lägga ned stor möda på att få ett bra system till stånd.
Av den anledningen stöder jag helhjärtat kollega Schierhubers betänkande.
De belopp som hon har nämnt gör det möjligt att bibehålla den avkastning som skörden ger, och de ger också en bra beredning.
Vad vi behöver är en skärpt kontroll av denna bearbetning för att se till att det inte förekommer något missbruk igen i framtiden.
Jag skulle vilja avsluta med en historisk översikt.
Mitt lands historia kännetecknas av det åttioåriga kriget med Spanien, och det avslutades med freden i Münster.
De personer som då satt med vid bordet kom från södra Nederländerna, nuvarande Belgien, norra Nederländerna, nuvarande Nederländerna, och Spanien, och alla tre bar linnejackor.
De var högst sannolikt tillverkade i Flandern och odlade i norra Frankrike och i Belgien.
En konflikt på åttio år kunde inte förstöra linodlingen vid Nordsjökusten.
Det får ju inte bli så att det nuvarande systemet går under på grund av att det spårat ur lite grand i Spanien, vilket sedan dess har rättats till och lett till en minimering av odlingen där till 50 000 hektar.
Jag skulle vilja att detta historiska medvetande om freden i Münster också leder fram till ett nytt system för lin för Europa.
