# ID: svediakorp-gov399906
# author: Färm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,161
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- Herr talman!
Detta konkreta förslag handlar om stödet till de organ som det internationella samfundet, dessvärre, då och då måste upprätta för att sköta en tillfällig civil förvaltning i ett konfliktdrabbat område, eller för att genomföra överenskomna fredsavtal.
Vi måste förstås som union ta på oss ett långsiktigt ansvar för denna typ av uppgift i Europa.
Vi är redan involverade i två fall, genom den höge representanten för Bosnien Herzegovina och genom EU: s deltagande i FN: s övergångsförvaltning i Kosovo.
Den tunga delen av EU: s insatser i exempelvis Kosovo skall naturligtvis handla om den faktiska återuppbyggnaden, men självklart måste EU också ta ansvar för de organ som krävs för en återgång till ett samhälle med en fungerande civil förvaltning och som på sikt skall kunna bli ett demokratiskt samhälle i nära samverkan med både EU och övriga Balkan.
Lika självklart är det att ansvarstagandet måste fördelas rättvist mellan olika internationella aktörer, och att det måste finnas ett korrekt och tydligt regelverk för hur detta skall gå till.
Vad gäller det känner jag dock en viss oro.
Vi får allt fler uppgifter om att en alltför liten del av EU: s bistånd till Kosovo faktiskt går till konkret återuppbyggnad, och att en väldigt stor del av de medel som vi har anslagit för år 2000 går till andra utgifter.
Återuppbyggnadsbyråns administration är en sådan utgift, som också är en viktig åtgärd, men det handlar också om exempelvis budgetstöd och energiimport.
Vi ifrågasätter inte betydelsen av dessa åtgärder, men det är lite oroväckande om kostnaden för de insatser som är EU: s huvuduppgift faktiskt blir mycket lägre än de 360 miljoner som har anslagits.
På detta område krävs mer information.
Hittills har rådet, för att insatserna skall kunna genomföras snabbt, och i avsaknad av rättslig grund, valt att besluta om åtgärderna inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Enligt det liggande förslaget skall denna typ av åtgärder nu överföras till första pelaren.
Då kräver vi att det blir ordning dels på den rättsliga grunden för unionens stöd, dels på hur vi faktiskt skall hantera de medel som traditionellt sett har avsatts inom utrikespolitiken, men som snarare hör hemma under första pelaren och kategori 4.
På detta område verkar det finnas en del luckor.
Skall man följa kommissionens förslag och rådets önskemål och inrätta en ny budgetpost samt dessutom förse den med en extra nettofinansiering, blir det nödvändigt att höra parlamentet och att genomföra ett fullödigt budgetförfarande.
Jag vill vara tydlig på denna punkt: Det handlar inte om prestige för att parlamentet skall få säga sin mening i dessa frågor, utan det handlar om att vi nu måste inse att dessa uppgifter inte är tillfälliga, utan kommer att vara av mer bestående karaktär.
Vi måste ha en metod för insatser som både är snabb, rättsligt korrekt och tillåter insyn, och då måste vi få en mer reguljär budgetprocess.
Beredskapen för fortsatta insatser av denna typ måste vara stark.
Därför måste vi också reda ut budgethanteringen och den rättsliga grunden så att inte tvister om dessa blir hinder i vägen för en konstruktiv insats.
Överhuvudtaget tror jag att kontroll och öppenhet är viktiga inslag i de åtgärder som måste vidtas framöver.
Dessa måste dock förenas med effektivitet och snabbhet.
I ett område som Kosovo kan man inte fatta beslut om insatser som genomförs med lång fördröjning, eftersom situationen då redan kan ha hunnit förändras.
Vi skall fastställa villkor för hur medlen skall användas, men vi får inte ha så krångliga processer att EU beskylls för ineffektivitet, eller för att fördröja viktiga återuppbyggnadsinsatser.
Därför är det viktigt att stöd till den typen av organ som vi nu talar om följs av särskilda överenskommelser om hur pengarna skall användas, och att vi får en kvalificerad uppföljning av insatsernas kvalitet.
Dessutom måste vi få noggranna rapporter tillbaka om hur exempelvis övergångsförvaltningen fungerar.
Det finns positiva tecken att nämna.
Även om EU ibland får kritik så förtjänar det att nämnas att EU: s task force har fått mycket beröm för den effektivitet som man har visat upp.
Nu hoppas vi bara att den effektiviteten verkligen också kan överföras till det mer permanenta arbetet i återuppbyggnadsbyrån och till EU: s insatser inom UNMIK: s ram.
Jag vill betona att det är nödvändigt med en avsevärd handlingsfrihet på lokal nivå, men vi måste förstås ändå kunna kontrollera att medlen används korrekt.
I det liggande förslaget finns också en ny budgetpost som preciseras till 27 miljoner euro.
Den skall rymmas inom kategori 4, vilket i sin tur naturligtvis också aktualiserar kommissionens förslag från i går om en revidering av budgetplanen, i syfte att få utrymme för det mer långsiktiga stödet för demokratisering och återuppbyggnad på Balkan.
Budgetutskottet har ett stort antal frågor om dessa siffror.
Det finns en bestämd vilja hos parlamentet att ställa upp med det stöd som behövs, och vi är medvetna om att behoven är väldigt stora.
Vi måste också ha behoven hos Balkans folk i fokus, men sedan är det parlamentets och de övriga grenarna av budgetmyndighetens uppgift att finna de tekniska lösningarna på finansieringsbehoven.
Jag menar att de 27 miljoner som vi här talar om understryker nödvändigheten av att faktiskt revidera budgetplanen.
Att använda hela detta stöd inom budgetramarna i nuvarande kategori 4 tror jag att de flesta bedömare, möjligen med undantag av rådet, skulle anse vara omöjligt.
Det är inte rimligt att stödet till andra fattiga regioner i världen skall drabbas av problemen på Balkan.
Sammantaget menar jag att vi nu måste fundera mer över insatsernas kvalitet.
När kommissionen nu presenterar dels finansieringsramarna, dels detta nya sätt att hantera stödet till uppbyggnaden av EU: s del av den civila förvaltningen, är det viktigt att vi inte bara fokuserar på de övergripande siffrorna eller de formella beslutsprocesserna.
Minst lika viktig är utvärderingen av insatserna samt att de blir snabba och effektiva.
Allmänt sett sägs idag att genomförandet i Kosovo är effektivare än i Bosnien, men fortfarande finns det en hel del nya frågetecken som bör redas ut.
Hela detta resonemang visar hur nära den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken hör ihop med parlamentets roll i exempelvis budgetprocessen.
I detta sammanhang måste vi utveckla en modell för hur vi skall kunna garantera att stödet utformas transparent och korrekt i enlighet med våra regelverk för att också kunna granskas och revideras, som Staes påpekade.
Detta får för den skull inte leda till att stödets genomförande fastnar i otydliga beslutsstrukturer.
Mot denna bakgrund stöder vi Lachetbetänkandet.
