# ID: svediakorp-gov399871
# author: Seppänen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 269
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som författare av yttrandet från budgetutskottet vill jag fästa uppmärksamheten vid de finansiella effekter som detta lånebeslut har.
Europeiska unionen ger olikartat finansiellt stöd i olika former till olika länder.
Det makroekonomiska stödet är ett av de viktigaste, samtidigt som motsvarande stöd kan ges i form av garantier från Europeiska investeringsbanken och lån från Euratom.
Denna utlåning har emellertid ett tak som är definierat i avtalen mellan organen.
Det är fråga om garantifondens årliga maximibelopp om 200 miljoner euro.
Detta vållar problem för eventuella nya lån som Europeiska unionen skall bevilja, eftersom detta tak inte är flexibelt.
De nu planerade låne- och garantibesluten kan leda till en situation där man lätt överskrider detta tak om något oförutsett händer.
Ur budgetutskottets synvinkel ser jag det därför som viktigt att kommissionen gör upp en riktgivande uppskattning av sannolika kommande finansieringsbehov, vilken sträcker sig över flera år.
Målsättningen borde vara den, att parlamentet och rådet kommer överens om prioriteringen av användningen av den resterande marginalen, och att man kommer överens om ett förfarande för ändring av dessa principer.
Då det gäller makroekonomiskt stöd verkar kommissionen i betydande grad lita på de internationella institutionernas, Internationella valutafondens och Världsbankens förmåga att uppskatta ifrågavarande länders ekonomiska situation.
Dessa institutioners roll är möjligtvis för central och kommissionen godkänner ofta automatiskt lånevillkor som är ställda av andra.
Därför ser jag föredraganden Matikainen-Kallströms anmärkningar och granskningar som mycket viktiga, då dessa beaktar att även sysselsättning och social trygghet bör granskas då man bestämmer utnyttjandet av lånen.
