# ID: svediakorp-gov399855
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 940
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först och främst tacka min hedervärde vän för hans oerhört tankeväckande betänkande och för den omsorg och uppmärksamhet med vilken han tagit itu med frågan rörande personer som tvingats lämna sin hembygd i Asien och Latinamerika.
Det är gängse ordning för kammarens alla talare och för andra utanför att betänkandet som läggs fram är utmärkt, men om jag får tala för mig själv hade jag inte förväntat mig något annat från min hedervärde vän.
Förordning 443 / 97 om hjälp till grupper som tvingats lämna sin hembygd är naturligtvis ett viktigt instrument, ett biståndsinstrument som inte omfattas av humanitärt bistånd och ledamot Maes klargjorde denna skillnad på ett oerhört tydligt sätt.
Den stöder projekt som genomförs av internationella organisationer som t.ex.
FN, UNHCR och icke-statliga organisationer, och dessa åtgärder är utformade för att förbättra levnadsvillkoren, inte bara för återvändande personer, utan också för de samhällen som de flyttar till.
I detta sammanhang är det särskilt viktigt att röja bort minor, en punkt som min hedervärde vän hänvisade till, återuppbygga jordbrukssystem, stödja säkra utkomster och ta till sig viktiga utmaningar på hälso- och utbildningsområdet.
En rad ledamöter har klargjort det goda och praktiska arbete som utförts som ett resultat av denna förordning.
Jag noterade i synnerhet vad den hedervärde herr Howitt sade om geografisk balans, och en eller två av de övriga ledamöterna hänvisade också till denna.
Jag noterade också vad den hedervärde dr Paisley sade om moraliska förpliktelser gentemot de som tvingats lämna sin hembygd.
Dr Paisley och jag har inte alltid varit överens på alla punkter, men jag hoppas att detta är en fråga där vi kan vara överens och t.o.m. dela på citat från både gamla och nya testamentet.
Kommissionen började förbereda för förnyelsen av denna förordning under våren 1999.
Dessa diskussioner fördröjdes emellertid genom den förra kommissionens avgång förra året.
Man beslutade, som en tillfällig åtgärd, att föreslå en förlängning av den befintliga förordningen fram till slutet av år 2000.
En verksamhetsrapport från kommissionen som omfattade de tre år som förordningen tillämpats, från 1997 till 1999, lades fram i en preliminär version för Miranda, ordföranden i utskottet för utveckling och samarbete, och naturligtvis för föredraganden.
Samtidigt meddelades också de preliminära slutsatserna av en pågående extern utvärdering om tillämpningen av förordningen.
Den slutliga utvärderingsrapporten kommer att överlämnas till parlamentet senast i september innevarande år.
Låt oss nu övergå till ändringsförslagen.
Kommissionen kan i huvudsak godta de fyra ändringsförslag som lagts fram av parlamentet.
Vad gäller det första ändringsförslaget vill jag emellertid återigen betona att förslaget till verksamhetsrapport redan överlämnats till utskottet för utveckling och samarbete och att det officiella ingivandet kommer att ske senast i juni.
Kommissionen godtar ändringsförslag två och tre, eftersom de återspeglar den befintliga ramen för interinstitutionellt samarbete vad gäller budgetdisciplin och kommittéförfarande.
Låt mig nu ta upp det fjärde ändringsförslaget.
Jag inser att parlamentet vill ta del av den oberoende utvärderingsrapporten mycket snart.
En rad ledamöter har argumenterat för att ni skall få ta del av den senast under juli.
Vi anser emellertid att givet det sena upphandlingsdatumet för 1999 års program, vilket innebär att viss verksamhet har påbörjats först nu, skulle det vara bättre att slutföra rapporten - som måste vara ett väl genomarbetat och heltäckande dokument - en eller ett par månader senare, låt säga i september.
Detta kommer att ge oss en skälig tid att utvärdera 1999 års verksamhet.
Som ni vet håller emellertid utvärderingen redan på att utarbetas och jag kommer att överlämna alla tillfälliga rapporter så snart dessa tas fram.
Jag vill framföra detta åtagande tydligt och klart.
Jag hoppas att parlamentet kan gå med på detta förhållningssätt.
Det har skett hänvisningar till den nya förordningen.
Jag kan bekräfta att den nya förordningen håller på att utarbetas.
Man måste ta hänsyn till slutsatserna i utvärderingen och vi i kommissionen måste naturligtvis, innan vi lägger fram den för den lagstiftande myndigheten, se till att vi kan uppbringa nödvändiga mänskliga resurser för ett effektivt genomförande av förordningen.
Enligt min erfarenhet på bara sju månader åtar vi oss alltför ofta att genomföra saker och ting utan att först se till att det finns resurser till detta, och det är viktigt för oss att vara uppriktiga om vad vi vill göra och hur vi kan uppnå det.
Innan jag avslutar vill jag återigen tacka parlamentet för dess stöd till förlängning av giltighetstiden för detta viktiga instrument.
Jag kan försäkra ledamöterna om att jag tagit hänsyn till den kritik och de önskemål som uttryckts under denna debatt.
Jag är tillräckligt gammal och har tillräcklig erfarenhet av politiskt arbete för att uppfatta skillnaden mellan rungande applåder och buande tillrop, eller ett " Bronx cheer ", som amerikanerna skulle kalla det, och jag vill inte gå igenom ytterligare en debatt om ett ämne som är lika viktigt som detta och upptäcka att den domineras av välmenande kritik.
Jag hoppas alltså att vi kan göra bättre ifrån oss fram till nästa gång vi diskuterar detta viktiga ämne.
Vi behandlar viktiga tekniska detaljer, men framför allt behandlar vi, som vissa ledamöter påpekat, den mänskliga tragedi som ligger bakom behovet av alla dessa åtgärder och det är därför vi måste se till att vårt gensvar kommer så snabbt och blir så effektivt som möjligt.
