# ID: svediakorp-gov399852
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 216
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det verkar enkelt: bara att ändra årtalet 1999 till 2000 och Europeiska unionen ge hjälp till grupper som tvingats lämna sin hembygd i Latinamerika och Asien i ett år till.
Det är dock mer än så på gång.
Det vittnar yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet om.
Kommissionen har inte visat sig från sin bästa sida vid genomförandet och utvärderingen av det här programmet.
Hittills har man inte funderat så mycket över hur det här programmet fungerar.
Det saknas vettiga årsrapporter.
Dessutom saknas det fortfarande en långsiktig vision för det här programmet.
Därför anser jag det vara rätt att koppla godkännandet av en förlängning av programmet till tillgången till rapporter.
Parlamentet måste på det sättet tvinga kommissionen att försvara hur utvecklingsbidragen fördelas.
Det här hindrar inte att det ibland är fråga om skriande situationer i mottagningsländerna.
Europeiska unionen måste hjälpa där den kan.
De nationella medlemsstaternas roll är absolut minst lika viktig i det sammanhanget.
På europeisk nivå löper vi ju ständigt risken att ge löften som vi inte kan infria på grund av budgetbegränsningar.
För en långsiktig lösning på de här problemen krävs det främst en bra samordning av medlemsstaternas insatser.
Inte mer eller mindre än det.
