# ID: svediakorp-gov399848
# author: Deva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 908
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det är sannerligen ett privilegium för mig att i dag kunna lägga fram detta betänkande för parlamentet.
Det är ett av de första betänkandena från utskottet för utveckling och samarbete som lagts fram enligt medbeslutandeförfarandet.
Jag är särskilt tacksam mot alla mina kolleger som i stort antal kommit för att höra mig tala och lägga fram mitt första betänkande för parlamentet och för de överfulla åhörarläktarna.
Alla väntar med återhållen andedräkt på att få höra mitt tal.
Detta är en mycket brådskande fråga.
Det är min förhoppning att vi skall kunna anta detta betänkande utan några betydande ändringar förutom de förfarandemässiga, eftersom betänkandet är en förlängning av giltighetstiden med ett år för en befintlig förordning som stöder fyra miljoner flyktingar i de mest krigsdrabbade och härjade delarna i världen.
Om vi försenar eller misslyckas med att anta detta betänkande i plenum så snart som möjligt, kommer all ytterligare hjälp, livsmedelsbistånd, bostäder, skydd, vatten, sanitär utrustning och utbildning till de mest sårbara människorna i världen att påverkas på ett allvarligt sätt, eftersom det inte kommer att finnas någon rättslig grund i Europeiska unionen för att stödja dem och finansiera hjälpen.
Vi bedömer i dag ett förslag från kommissionen om en förlängning av giltighetstiden för förordningen om bistånd till grupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika, vilken löpte ut den 31 december 1999.
Den förlängning vi föreslår är på ett år fram till och med den 31 december 2000.
Förlängningen av förordningen resulterar i att ytterligare 40 miljoner euro kan användas fram till och med slutet på innevarande år.
Mellan 1997 och 1999 medgav parlamentet en finansiering på 240 miljoner euro.
Denna förordning löpte ut den 31 december 1999.
Genom att förlänga denna förordning i dag för ytterligare en period på ett år, ger vi också kommissionen tid att förbereda en ny förordning, som jag hoppas kommer att bli flerårig, som kan ersätta den befintliga förordningen.
Denna nya förordning, som kommer att träda i kraft vid ett senare tillfälle, bör bygga på och ta hänsyn till den befintliga förordningen, såväl som på årsrapporten och den utvärdering som kommissionen har genomfört för att lägga fram för parlamentet och rådet inom en mycket snar framtid och inte senare än i september.
Europaparlamentets ursprungliga betänkande om den nuvarande lagstiftningen, Howittbetänkandet, var föredömligt när det gäller det sätt det konstruerades av parlamentet.
Det fick avsevärda framgångar för förbättringen av det befintliga förslaget, och spelade sålunda en viktig roll rörande stödet till och förbättringen av den text som till sist antogs.
Parlamentet bidrog i synnerhet till ett stärkande av förordningen genom dess hänvisning till miljöhänsyn, extra stöd och samarbete och hjälp till lokala värdfamiljer, ett kraftfullt förhållningssätt för att rikta stödprogram mot kvinnliga flyktingar, särskilt de som blivit våldtagna, och en tydlig bestämmelse för bevarandet av principen om " non-refoulement ", dvs. skydd mot tvång att återvända till sin hembygd.
Howitt deltog sedan i en mycket positiv dialog med det irländska ordförandeskapet, såväl som med kommissionen för att förbättra det befintliga förslaget.
Dessutom, och desto viktigare, skedde samråd med fler än 50 icke-statliga organisationer.
Parlamentet spelade därför en viktig roll när det gällde utarbetandet av denna förordning i och med sitt betänkande.
Stöd till grupper som tvingats lämna sin hembygd, flyktingar, återvändande och fördrivna personer i Latinamerika och i utvecklingsländer i Asien har varit en inslag i gemenskapsbudgeten sedan 1984.
UNHCR uppskattar att det finns 4,8 miljoner i Asien och ca 88 000 i Latinamerika.
Av dessa kommer den befintliga förordningen och den ettåriga förlängningen som vi i dag uppmanar till genom vårt betänkande, att fortsätta stödja 2,9 miljoner afghanska flyktingar av vilka ca 40 procent finns i Pakistan och Iran och de resterande 60 procenten i själva Afghanistan.
Totalt gavs 24,3 miljoner euro till de afghanska flyktingarna och ytterligare 960 000 euro till Thailand, 6 miljoner euro till Sri Lanka, 11,8 miljoner euro till Burma och 1,8 miljoner euro till Nepal.
I Afghanistan fick ca 2 miljoner personer hjälp genom minröjningsprogrammet, vilket är avgörande för att landet skall kunna återgå till ett normalt tillstånd.
På sätt och vis skulle därför ett omedelbart antagande av förslaget skjuta upp behovet av en långsiktig lösning.
Detta skulle dock göra det möjligt för institutionerna att delta i en mer djupgående dialog inom detta område och förhoppningsvis göra det möjligt för oss att hitta en mer bestående lösning före år 2001.
Detta betänkande kommer också mycket lägligt när det gäller asylsökande.
Vi har nu en lösning som lagts fram av detta parlament, av Europeiska unionens institutioner, genom vilken vi vill och kan hjälpa folk där problemen finns.
Vi kan få ett stopp på behovet att folk vill röra sig över gränserna om vi kan hjälpa dem på den plats där problemet har uppstått.
Kärnidén i mitt betänkande innebär att vi skall hjälpa folk i krigsdrabbade områden, i de härjade delarna av världen, att komma tillbaka till sitt vanliga liv, att få grundläggande bekvämligheter och lämplig infrastruktur och se till att de inte behöver resa omkring som asylsökande och flyktingar.
