# ID: svediakorp-gov399844
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 544
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Först vill jag hjärtligt tacka föredraganden Schierhuber för hennes betänkande och hennes förslag om att anta rådets beslut om konventionen om livsmedelsbistånd.
Som ni vet består det internationella vetehandelsavtalet av två separata rättstexter, nämligen konventionen om handel med spannmål och konventionen om livsmedelsbistånd.
Konventionen om handel med spannmål ändrades grundläggande redan 1995, så att det i den nya konventionen inte behövde göras några ändringar.
Kommissionen begärde därför också att giltigheten för denna konvention skulle förlängas till den 30 juni 2001.
Däremot har livsmedelsbiståndskommittén beträffande konventionen om livsmedelsbistånd beslutat att förhandla om denna konvention och därvid framför allt också följa rekommendationerna från konferensen i Singapore.
Syftet med den nya konventionen om livsmedelsbistånd av 1999 är att bidra till den globala livsmedelsförsörjningen och stärka möjligheten för det internationella samfundet att kunna reagera bättre på akuta livsmedelskriser och livsmedelsbehovet i utvecklingsländerna.
Följande punkter tillmäts särskild vikt i den nya konventionen.
För det första: Det bör tas större hänsyn till de lokala matvanorna i mottagarländerna.
För det andra: Givarländerna kan nu uttrycka sina åtaganden i mängd, värde eller som en kombination av mängd och värde.
För det tredje: Medlemmarna i konventionen måste när de delar ut sitt livsmedelsbistånd prioritera de minst utvecklade länderna och länderna med grupperna med de lägsta inkomsterna.
För det fjärde: Det föreskrivs strängare bestämmelser om stödet till den lokala jordbruksutvecklingen, inklusive eventuella triangelaffärer och lokala köp.
Mer än hälften av de hithörande medlen från kommissionen gäller denna typ av affärer.
För det femte: Det livsmedelsbistånd som garanteras för de minst utvecklade länderna kommer uteslutande att ges i form av gåvor.
Totalt sett måste minst 80 procent av livsmedelsbiståndet lämnas i form av sådana gåvor, och medlemmarna skall bemöda sig om att höja denna procentsats.
För det sjätte: Vid beslutet om huruvida och i vilken omfattning långfristiga förmånliga kreditvillkor för tillhandahållande av livsmedelsbistånd även i fortsättningen skall falla under konventionen om livsmedelsbistånd, skall medlemmarna i konventionen ta hänsyn till resultaten från de hithörande multilaterala förhandlingarna.
I detta sammanhang har Europeiska unionen och vissa andra medlemmar bekräftat att de är övertygade om att livsmedelsbistånd med sådana kreditvillkor inte längre bör föras upp på listan med biståndsåtgärder.
Vår ståndpunkt lyder: Livsmedelsbistånd måste klart åtskiljas från handelsbestämmelser för kommersiella affärer.
För det sjunde: Med den nya konventionen om livsmedelsbistånd skall effektiviteten och effekten av livsmedelsbiståndsåtgärderna kontrolleras bättre och samarbetet mellan givare, mottagare och andra deltagare skall förbättras.
För det åttonde: Tillhandahållandet av livsmedelsbistånd inom ramen för denna konvention får inte på något sätt förknippas med kommersiell export av varor eller tjänster.
Avslutningsvis vill jag, eftersom flera ledamöter i debatten har berört det, också göra er uppmärksamma på vilka mängder vi ställer till förfogande som bistånd till Etiopien.
Kommissionen och gemenskapen är i stånd att mellan april 2000 och mars 2001, alltså genast detta år, mobilisera 542 526 ton spannmål.
Jag vill också påpeka att vi under förhandlingarna ständigt upprätthållit kontakten med de länder som mottar livsmedelsbistånd, så att vi hela tiden var informerade om deras ståndpunkt.
