# ID: svediakorp-gov399843
# author: Fiori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I arbetet med frågorna om livsmedelsbistånd får vi inte glömma att antalet undernärda människor fortfarande i dag uppgår till hundratals miljoner.
De ansträngningar som våra föregångare gjort som medlemmar av gemenskapens institutioner har lett till att det totala antalet undernärda under en trettioårsperiod minskat med över 20 procent.
Under de senaste åren har vi kunnat bevittna ett motsatt fenomen, mycket egendomligt med tanke på västvärldens ansträngningar: på vissa platser på vår planet ökar antalet undernärda konstant, något som förvärras av miljökatastrofer, eller, vilket är ännu värre, av krig, något som fortfarande fått stort utrymme i den senaste tidens nyhetsutsändningar.
Vi borde med andra ord vara stolta över det faktum att denna fråga alltid ägnas uppmärksamhet av Europaparlamentet och staterna i Europeiska unionen.
Jag har upprepade gånger med tillfredsställelse noterat att, som i samband med konventionen vi skall rösta om, gemenskapens lagstiftare hela tiden har velat garantera en trygg livsmedelsförsörjning och inte bara livsuppehälle.
Det är denna livsmedelstrygghet som är slutmålet för vårt bistånd: ett bistånd som, under årens lopp, gradvis borde ersättas av konkreta åtgärder och av hållbara instrument som syftar till att förstärka denna trygghet, för att slutligen göra alla former av bistånd och ingripanden överflödiga.
Jag är övertygad om att våra landsmän till fullo delar och med kraft stöder varje initiativ som tas av gemenskapens institutioner i fråga om bistånd, eller kanske bättre ändå, stöd till de befolkningar som inte är lika lyckligt lottade som vi.
Men i detta mitt inlägg får jag inte glömma en aspekt, en princip som jag anser vara högst betydelsefull just för våra landsmän.
Enligt min åsikt måste vi erkänna den europeiska produktionens verkliga betydelse.
När jag har läst igenom konventionen har jag inte hittat några kriterier som prioriterar de europeiska produkter, framför allt jordbruksprodukter, som borde vara avsedda för humanitärt bistånd.
Europa har alltid varit en av de världsdelar som har bäst produktivitet inom jordbrukssektorn.
Om vi tänker på till exempel spannmål, oundgängligt som livsmedel, så är Europeiska unionen en av världens största producenter.
Denna produktivitet får inte nedvärderas och underskattas i relation till den som finns tillgänglig på världens olika marknader, inte heller när det gäller bistånd till de mer missgynnade.
Därför har jag lagt fram ett ändringsförslag, inte till förslaget till konvention, som jag vet inte kan ändras, men till kollegan Schierhubers resolution.
Ändringsförslaget bedömdes som otillåtligt, men mitt syfte med att lägga fram det var att få i gång en seriös debatt i denna kammare om en fråga som jag anser vara av vitalt intresse för våra bönder, framför allt i den svåra fas som dessa för närvarande genomgår efter reformeringen av gemenskapens jordbrukspolitik.
Låt mig avslutningsvis hävda att syftet med mitt ändringsförslag, och med mitt inlägg, är att stödja gemenskapens produkter, framför allt jordbruksprodukterna, även när man skall ingå internationella avtal, och jag uppmanar de verkställande europeiska organen att inte glömma de miljontals personer som lever av europeiska produkter, inte så mycket i egenskap av konsumenter som framför allt i egenskap av producenter.
