# ID: svediakorp-gov399842
# author: Laguiller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är naturligtvis positiv till livsmedelsbistånd för undernärda befolkningar, trots de kommersiella operationer som gömmer sig bakom detta bistånd och trots intressekonflikterna mellan de rika länderna i denna fråga.
Jag vill till att börja med kritisera att detta bistånd är så futtigt, med tanke på behovet.
Europeiska unionen skryter med att åta sig att lämna en miljon trehundratjugotvå tusen ton veteekvivalenter, men samtidigt redogör man i betänkandet för sjuhundranittioen miljoner undernärda i de fattiga länderna.
Hundraåttio miljoner, bara i Afrika söder om Sahara, där Europa skall vara särskilt inblandat.
Räkna efter: Europas stöd begränsas till litet mer än sju kilo, uttryckt i veteekvivalenter, per person och år, dvs. mindre än tjugo gram per dag, och man är cynisk nog att i betänkandet betona det faktum att livsmedelsbiståndet inte skall avskräcka från lokal produktion.
Men det är inte livsmedelsbistånd som förstört jordbruksproduktionen i ett stort antal länder i Afrika, det är järnhälen hos Europas och Amerikas stora industri- eller jordbrukskoncerner, som påtvingat plantager med gummiträd, kaffe, jordnötter, bomull och till och med primörer under fel säsong för den europeiska marknaden, på bekostnad av odling av livsmedel.
Även när det gäller livsmedelsproduktion har man påtvingat befolkningarna vanor genom att tvinga dem att äta ris eller veteprodukter som de bara kan skaffa på världsmarknaden, vilket i förbifarten ger vinster för några stora företag i väst.
Betänkandet har ibland en ton av " beskyddarinna " och presenterar detta bistånd som en gest av välgörenhet från Europa.
Men Europa, eller rättare sagt den privilegierade klassen, är ansvarig för Afrikas ruin, inbegripet självförsörjning av livsmedel.
Det är därför inte välgörenhet som Afrika behöver.
Vad Afrika behöver är att de multinationella företagen i Europa och Förenta staterna upphör med att skövla det, att Europa till den afrikanska befolkningen, i form av enkla maskiner, vattenpumpar och industriprodukter, återlämnar allt det man stulit från Afrika under kolonialtiden och senare.
Afrika kan då utveckla sitt jordbruk tillräckligt för att producera det som behövs för att försörja sin befolkning.
Jag är naturligtvis inte så naiv att jag tror att det räcker med en bra resolution från Europaparlamentet för att uppnå detta.
Det skulle kräva att man sätter stopp för storkapitalets diktatur i Europa och i Afrika, och att jag röstar för beror enbart på att jag inte vill förhindra detta bistånd.
