# ID: svediakorp-gov399841
# author: Fiebiger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Schierhubers betänkande om livsmedelsbiståndet röstar jag uttryckligen för.
Jag är själv producent av livsmedel, i enlighet med de villkor som beslutades i Berlin - som det också funnits en bred offentlig diskussion om - och känner till vansinnet med motsägelsen i de olika metoderna för att strypa produktionen i EU och hungern ute i världen.
Det står ingenstans skrivet att den del av världens befolkning som lever i en förstörd miljö, eftersom naturkatastrofer eller krig gör livet omöjligt, inte får ha någonting att äta.
En euro per dag räcker för överlevnad, och ger därmed en chans till en framtid.
Genomförbart är det i varje fall.
Europeiska unionen, medlemsstaterna, politiken, industrin och forskningen måste här ta sitt ansvar för att på sikt undanröja muren mellan välstånd och hunger.
Vad, frågar jag mig, kommer kommande generationer att bedöma oss efter?
Ser de på de megafusioner som rullar över oss med allt större och mer okontrollerbara Goliatföretag, eller ser de på om vi lyckas att under det kommande årtiondet ta itu med en målinriktad fattigdomsbekämpning genom att som ett första, men nödvändigt steg efterskänka skulderna till utvecklingsländerna?
I betänkandet hänvisas med all rätt till en mängd riktlinjer för att bekämpa fattigdomen.
Av tidsskäl kan jag därför inte gå närmare in på det.
Den noggranne betraktaren lägger dock här märke till att det finns en avvägning mellan olika viktningar.
Det framgår i meningar som: " framför allt stödja de minst utvecklade länderna " eller " bekämpning av fattigdom och hunger bland de svagaste befolkningsgrupperna ".
Jag glad att jag inte behöver höra till dem som dagligen skiljer mellan " lite hunger " eller " svält ", så som det för närvarande framställs offentligt, varvid det sorgligt nog inte sker särskilt mycket.
Helt riktigt visar betänkandet i sitt huvudavsnitt på att det måste vara ett mål att göra livsmedelsbiståndet överflödigt.
Men detta blir möjligt först när man inom politiken kan enas om att hunger inte är ett politiskt vapen, och när de ansvariga på alla samhällets områden - även i Europa - kan komma överens om att vi som bekant bara har lånat jorden av våra barn.
Vi förvaltar jordens gåvor åt våra efterkommande.
Om man förhåller sig så kan man verkligen bekämpa fattigdomen, det är jag övertygad om!
