# ID: svediakorp-gov399787
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under första hälften av förra seklet var det många som försäkrade att det fanns obegränsat med utrymme i luften för de ökande internationella transporterna.
På marken var allt fullt och ny infrastruktur kostade mycket pengar men i luften var allt fortfarande möjligt.
Nu kämpar länderna i Europeiska unionens mitt med oväntade problem.
Tack vare den fria konkurrensen, flygbiljetter för en spottstyver och det billiga skattefria
bränslet är luftrummet nu överfullt.
Vid Paris, London, Frankfurt och Amsterdam har det byggts jättelika flygplatser där många resenärer från länder utanför Europa byter flygplan.
De här flygplatserna fortsätter bara att växa och innebär en stor överbelastning för omgivningen.
Inte bara de kringboende klagar, passagerarna är också missnöjda.
De råkar allt oftare ut för förseningar.
I det området börjar luftrummet så sakteliga att bli fullt.
Med nya navigationstekniker och tystare flygplan kanske det går att under en kort tid låta antalet flygningar fortsätta öka, men det sker oundvikligen på bekostnad av miljön, säkerheten och tillförlitligheten.
Tillväxten har nått sina yttre gränser.
En ytterligare ökning av person- och godstrafiken måste ske på annat sätt: via järnväg eller via vatten.
Under tiden för den av myndigheterna gynnade luftfarten en stenhård konkurrenskamp mot tåg och båtar.
Därigenom har den internationella tågtrafiken och godstrafiken på floder och kanaler minskat kraftigt.
De internationella tågförbindelserna inom Europeiska unionen är bra mycket färre än för tjugo år sedan.
I avlägsna områden i Europeiska unionen verkar det däremot nästan som om tiden stått stilla en aning.
Där klagas det fortfarande över otillräcklig tillgänglighet för randområden och öar.
Genom att anlägga nya små flygplatser förväntar man sig under; de skulle nämligen kunna locka rika affärsmän och massor av turister.
För övrigt får man nu även i anslutning till turiststränderna kring Medelhavet allt mer att göra med olyckor, bullerstörningar, luftföroreningar och uppoffrande av naturområden.
Vid diskussionen om betänkandet av Sterckx i utskottet för transport har det visat sig det finns två starkt varierande uppfattningar i parlamentet.
Den ena uppfattningen är att allt fler flygplan måste flyga, att alla juridiska hinder för detta måste tas bort och att flygbiljetterna hela tiden måste bli billigare.
Den uppfattningen hör jag främst från de ledamöter som i utskottet för transport ständigt klagar över att deras flyg var försenat igen i dag, och som låter sin vision på transportpolitiken vara starkt beroende av dessa personliga erfarenheter.
Den andra uppfattningen är att luftfarten egentligen redan vuxit för starkt de senaste tiotals åren och att det är mycket viktigare att behålla och skydda den naturliga livsmiljön än snabb eller billig transport och att luftfarten redan trängt undan en alldeles för stor del av järnvägstrafiken.
Det är nu hög tid att säkerhet och hälsa för passagerarna, personalen och invånarna på marken nu börjar få prioritet.
Min grupp har med eftertryck tagit ställning för den andra uppfattningen, den som gäller miljö, säkerhet och personalens intressen.
Vi kan inte bara fortsätta med en obegränsad tillväxt inom luftfarten och därvid offra diverse andra saker.
Vi anser att betänkandet av Sterckx är otillräckligt för att lösa de verkliga problemen men det är dock ett första steg i rätt riktning.
Jag är glad att föredraganden i ett tidigt skede visat sig beredd att anta ett antal ändringsförslag inom området säkerhet och miljö.
