# ID: svediakorp-gov399782
# author: Sterckx (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,118
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär!
Den fråga ni ställer i ert meddelande är egentligen: hur ser framtiden ut för den europeiska luftfartssektorn?
Det är den stora frågan ungefär tio år efter att avregleringen av den sektorn påbörjades.
Med denna avreglering, konstaterar ni i ert meddelande, har alltså en tillväxtperiod inletts, har det bildats nya bolag, nya flygrutter öppnats, nya priser egentligen, det har alltså kommit en ny publik till luftfarten.
De redan befintliga stora och små nationella flygbolagen har blivit lönsammare, har börjat fungera bättre utan statligt stöd.
Det är alltså egentligen alltihop saker som bevisar att avregleringen satt marknaden i rörelse.
Vi kan säga att avregleringen inneburit fördelar för passagerarna i allmänhet men inte för alla.
Bland annat för business class märks det att fördelarna är mycket mindre än för andra passagerarkategorier.
Vår fråga är därför: hur stabil är nu grunden för den europeiska luftfartssektorn?
Ni konstaterar i ert meddelande att splittringen fortfarande är större hos oss än i Förenta staterna.
Vi har ungefär lika många flygbolag men de har 38 procent av världsmarknaden, vi 27 procent, vilket alltså är en väldigt stor skillnad.
I ert meddelande konstaterar ni att lönsamheten, våra bolags vinster alltså, är betydligt mindre än hos de amerikanska bolagen.
Vi undrar också över överlevnadsförmågan hos de nya bolag som kommer ut på marknaden, hur länge kommer de att hålla ut och hur stabila är de?
Det är ju något man undrar, hur många kommer fortfarande att vara verksamma på den europeiska marknaden om tio år?
Hur varaktig, hur hållbar är den tillväxt i sektorn som vi har varit med om de senaste tio åren?
Luftrummet är överbefolkat, eller är det bara ett dåligt förvaltat luftrum?
Flygplatserna är överbefolkade och därför, fru kommissionär, är det väl mycket viktigt att ni äntligen lägger fram ett förslag angående förvaltningen av ankomst- och avgångstider på flygplatserna.
Jag tror att det är livsviktigt, främst för små bolag som ger sig ut på marknaden.
Vi undrade över den sociala utvecklingen, om passagerarnas rättigheter.
Därför skulle jag vilja fråga er: vad blir konsekvenserna av det avtal som nyligen träffades angående Gibraltar på den punkten?
Har det något att göra med luftfarten?
Det är alltså frågor som vi fortfarande undrar över.
Det behövs fortfarande tas viktiga steg efter avregleringen.
Det första steget: europeiseringen av luftfartskontrollen naturligtvis.
Det handlar kollega Atkins betänkande om och angående det skall jag i morgon lägga fram ett ändringsförslag om att byta ut ordet privatisering mot avreglering.
Det har de stora partigrupperna kommit överens om.
Det står klart att europeiseringen måste ske även på en annan punkt, nämligen när det gäller säkerhet.
Det måste alltså snabbt bildas ett europeiskt säkerhetsorgan.
Det står klart att medlemsstaterna måste ta ett steg tillbaka på de två punkterna.
Då kommer jag fram till den avgörande punkten i ert meddelande, nämligen att det inte finns någon utrikespolitik för den europeiska luftfarten, att rättigheterna till tredje land alltså förhandlats fram bilateralt.
Det är naturligtvis avgörande för hela uppbyggnaden av luftfartsnäringen i Europa.
Det man normalt sett får se efter en avreglering är att företag börjar fungera i takt med den avreglerade marknaden.
I luftfarten märker man egentligen mycket litet av det.
Det har inte förekommit några sammanslagningar.
Det fanns ett försök till sammanslagning mellan KLM och Alitalia men det försöket har avblåsts, på grund av svårigheter som egentligen hade att göra med nationalitet, om jag får säga så.
Swissair och SABENA håller fortfarande på men i det fallet beror det på ett avtal med Schweiz som vi också behandlar i veckan och på en folkomröstning i Schweiz som också äger rum inom kort.
Det man ser är dock att europeiska bolag ingår allianser med sina amerikanska kolleger men egentligen med en underordnad roll om man jämför med amerikanerna.
Därför har jag som föredragande ett antal frågor angående ert förslag om att inrätta en " Transatlantic Common Aviation Area ".
I princip tycker jag att det är bra.
Frågan är bara: är det inte för snabbt, är det inte ett för stort steg om man inte först har en stabil struktur för den europeiska luftfartsnäringen?
Ett antal mycket invecklade problem måste först lösas innan vi kan ta det andra steget.
Jag är personligen som föredragande väldigt misstänksam mot amerikanernas nationalism när det gäller transport, alltså även luftfart.
Tydligen måste mycket öppna förhandlingar med ömsesidighet, som man säger, äga rum och de europeiska bolagen måste få exakt samma rättigheter som de amerikanska har, annars går det inte.
Till och med då kan vi med den europeiska luftfartens nuvarande tillstånd konkurrera med amerikanerna på en öppen marknad.
En viktig fråga är: vad gör vi om det inte går med amerikanerna?
Vad gör vi då ensamma?
Hur är den europeiska näringens överlevnadsförmåga om den begränsar sig till de europeiska gränserna och de bilaterala avtalen?
Dessutom, och det har jag inte sagt så mycket om i mitt betänkande men det kommer i miljöbetänkandet av Lucas, måste vi konstatera att det finns gränser.
Miljön har också sina gränser och det är en viktig, avgörande fråga som vi måste ställa, kanske inte med anledning av mitt betänkande men med anledning av betänkandet av Lucas.
Andra punkten: det intermodala synsättet betonas också i mitt betänkande.
Jag tycker att kommissionen också borde vara tydlig i det avseendet och lägga fram förslag för att uppmuntra det synsättet.
Tåg och flygplan kan samarbeta mycket bra på flera punkter.
I varje fall, som avslutning, herr talman, har avregleringen varit mycket viktig.
Det konstaterar jag också men vi har inte ens kommit halvvägs än.
Vi måste mycket snabbt få förslag från kommissionen, konkreta handlingsplaner, lagtexter som vi kan diskutera för att förbättra tillståndet ute på fältet.
Det står också klart att medlemsstaterna har ett mycket viktigt ansvar och väldigt mycket beror på dem; hur mycket de vill göra för att få en verklig luftfart i Europa och en verklig luftfartsindustri i Europa.
Jag tror därför att parlamentet, tillsammans med kommissionen och rådet, inte kan vara snabba nog på den punkten, världen väntar nämligen inte på oss.
Vi måste alltså jobba snabbt annars blir vi översnöade.
