# ID: svediakorp-gov399742
# author: Keppelhoff-Wiechert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 205
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär!
Jag kan egentligen fatta mig kort, eftersom alla frågor till slut går i samma riktning.
Vi har alltså hört att det beslutades om 1,8 miljarder i Berlin, 1,4 miljarder beslutades i dag, som ni sade, och fortfarande nämns de 300 miljonerna från jordbruksbudgeten, alltså från jordbruksområdet för 2001 / 2002.
Fru kommissionär, ni hade ju tillfälle att lägga fram detta för oss i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, men min fråga lyder helt enkelt: Hur skall jag då förklara upprördheten inom jordbruket?
När ni i dag säger att vi sparar mycket pengar tack vare växelkursmekanismerna, medan ni respektive kommissionär Fischler samtidigt säger att vi kan spara pengar i i den gemensamma organisationen av marknaden för socker, då måste upprördheten väl bero på att frågan inte har förmedlats korrekt, dvs. att jordbrukets yrkesorganisationer inte har förstått den riktigt?
Eller måste det inom politiken principiellt gå till på det viset, att vi först ägnar oss åt slagväxling i några veckor?
Alltså, om vi verkligen kan lugna jordbrukarna så vore jag mycket glad, men det verkar för ögonblicket inte vara möjligt!
