# ID: svediakorp-gov399674
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag skulle vilja säga till ledamoten att kommissionen är fullt ut medveten om de stora problemen till följd av orkanerna i Danmark och Sverige i början av december 1999 och i Frankrike och Tyskland i slutet av december 1999, samt de omfattande skadorna för skogsbrukets ekonomi i sin helhet i dessa länder och konsekvenserna för de personer som arbetar inom denna sektor.
Jag tillåter mig också att i detta avseende påminna er om Barniers uttalanden vid plenarsammanträdet den 18 januari 2000 vid vilket han betonade att kommissionen med all sin vilja skulle uppbåda samtliga instrument som den förfogar över för att hjälpa medlemsstaterna.
När det gäller skadorna på skogen måste jag dock också påminna er om att Europaparlamentet, i synnerhet i resolutionen av den 31 januari 1997 om Europeiska unionens strategi för skogsbruket, samt Europeiska unionens råd vid flera tillfällen har betonat att det i fördraget inte anges någon särskild behörighet för skogspolitik i unionen.
Unionen förfogar således inte över nödvändiga instrument för att kunna ingripa på sådant sätt som avses i de båda resolutionerna.
Virke förekommer nämligen inte bland de angivna produkterna i bilaga 1 i fördraget, det finns ingen rättslig ram, och virke kan således inte bli föremål för en specifik politik rörande marknaden, även tillfälligt.
Även om sådana insatser är teoretiskt tänkbara enligt WTO: s regler, kräver de ett rättsligt, ekonomiskt och handelsmässigt berättigande som är väl grundat och bevisprövat för att övertyga våra handelspartner att godkänna dem.
Kommissionen har hittills inte mottagit någon detaljerad undersökning som skulle berättiga till att vidta en sådan åtgärd.
Jag kommer att återkomma till det än en gång litet senare.
Det är således i första hand nationella stöd till skogssektorn som är det lämpligaste medlet att på nationell, regional och lokal nivå stödja de mest berörda skogsbruksföretagen inom sektorn och medlemsstaterna måste fastställa villkoren för sådana stöd.
Kommissionen håller sålunda på att granska de nationella stödordningarna för att mildra konsekvenserna av orkanerna på skogsbruksekonomin, som den har fått sig hänvisade av medlemsstaternas regeringar, i förhållande till konkurrenseffekterna på europeisk nivå.
Kommissionens avdelningar granskar dessa stödordningar, i synnerhet utifrån artikel 87.2 b i fördraget, som avser förenligheten av de stöd som planeras av medlemsstaterna i händelse av naturkatastrofer.
De stöd som anmälts av den franska regeringen omfattar i själva verket en allmän åtgärd för transport av stormfällt virke som eventuellt kan få till resultat att en del av detta transporteras till länder utanför unionen.
Genom att betona att artikel 87.2 b inte i sig utgör ett undantag från GATT-reglerna undersöker kommissionens avdelningar, inbegripet de rättsliga avdelningarna, om denna åtgärd är förenlig med fördraget mot bakgrund av nyligen mottagna uppgifter.
Nya uppgifter skulle ytterligare kunna begäras från de franska myndigheterna.
När det gäller en samfinansiering av de stöd som föreslagits av medlemsstaterna inom ramen för artikel 30 i förordning EG / 1257 / 99 rörande stöd till landsbygdsutveckling genom Europeiska struktur- och garantifonden för jordbruket, vill jag än en gång betona att kommissionen är beredd att visa prov på största möjliga flexibilitet.
Men det är i första hand medlemsstaternas sak att införa ändringar i sina inledande program.
Under tiden har två medlemsstater, bland annat Frankrike, lagt fram anpassade program som nu omfattar en viktig avdelning om stöd till skogsbruksekonomin till följd av stormarna i slutet av december 1999.
I det sammanhanget föreslås åtgärder rörande bortforsling, lagring, transport, skydd och återställande av de förstörda skogarna för att stödja sektorn.
Dessa ärenden är för närvarande föremål för förhandlingar mellan kommissionen och medlemsstaterna, men man kan redan nu påstå att kommissionen har en positiv inställning till dem.
