# ID: svediakorp-gov399673
# author: Savary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 723
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, jag är glad över denna påminnelse om arbetsordningen, eftersom skogsbruket och skogsföretagen inte kan vänta på resultatet av dessa, en aning stötande, debatter som för närvarande bara har en enda effekt, enligt min åsikt, och det är att sända ut budskapet om Europaparlamentets upprepade frånvaro till yttervärlden, medan de flesta av våra kolleger, inklusive de som är här, förvisso inte sitter i sina salonger utan också arbetar ute på fältet.
Det är en mycket mer omfattande fråga.
Det är i själva verket gerillan mot Strasbourg som har utvecklats och ingenting annat.
Låt oss ha detta klart för oss, och vi får inte försöka hitta skenmanövrer eller undanflykter.
Jag tackar er för att jag får ordet i fråga om skogsbruket.
Det är så att vi redan i en resolution av den 20 januari 2000 uttryckte vår medkänsla - såsom vi kan konsten att göra det - och vår upprördhet och bad kommissionen att ge oss vissa upplysningar samt åta sig att göra en insats för de medborgare som befann sig i svårigheter - och de var många - eftersom denna naturkatastrof drabbade hela Europa.
Vi har nu fått en nödvändig distans, fyra månader senare, för att dra slutsatser om vad som gjorts, å ena sidan, och vad som inte gjorts, å andra sidan, och det är en rent konkret fråga som ställs till kommissionen.
Har vi verkligen gjort en insats?
Har vi använt de redskap som vi förfogar över?
Den här gången handlar det inte om att begära extra anslag för " naturkatastrofer ".
Det är uppenbart fråga om en sektor som efter fyra månader mäter vidden av sina svårigheter och de risker som den löper: ekonomiska risker, säkerhetsrisker, det vill säga brandrisker, och också risker för återplantering, för om man inte kan ta bort virket inom de närmaste veckorna har många skogsodlare intresse av att lämna det på platsen, och då är det skogen som kommer att förbli i en svår situation och därmed industrin för primär förädling.
Fyra månader senare är således syftet med denna muntliga fråga, mina damer och herrar kommissionärer, att först och främst säga er att skogsbruket befinner sig i en ytterst känslig situation.
På två dagar slungades 193 miljoner kubikmeter virke ut på marknaden.
Den första frågan gäller prisreglering och marknadsreglering i och med att kostnaden för att avlägsna virke av vissa, föga ädla, arter nu har blivit högre än de förväntade inkomsterna på marknaden.
Vi har en erfarenhet av marknadsreglering inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi ber er inte inbegripa virke i den, men det förefaller som om Europa skulle ha kunnat använda liknande tekniska medel i denna exceptionella kris för att reglera virkesmarknaden tillfälligt under flera månader.
Frågan har ställts.
Ämnar ni handla i enlighet därmed?
Andra frågan: vad har ni gjort och vad har ni genomfört med de redskap som vi förfogar över?
I första hand handlar det om de redskap som gör det möjligt för oss att göra undantag från konkurrenslagarna för att stödja export, eftersom transportkostnaden för det virke, som är utsatt för risker för svamp- och parasitangrepp, utgör ett allvarligt hinder samtidigt som det finns kunder.
Om vi vill stödja marknaden, måste vi således stödja den transport som långväga export kräver.
Är kommissionen beredd att vidta åtgärder i den riktningen?
I vilken utsträckning har kommissionen utnyttjat artikel 87.2 i fördraget genom vilken möjlighet ges att bevilja undantag?
I vilken utsträckning har kommissionen eventuellt tagit kontakt med WTO för att bevilja undantag?
I vilken utsträckning har kommissionen vidtagit de åtgärder som gör det möjligt för den att ingripa för att avhjälpa verkningarna av naturkatastrofer som rör skogsbruk?
Det är inte virtuella redskap det handlar om utan vi har förordningar, artikel 30 i förordning nr 1257 / 1999.
Om kommissionen inte har gjort det, hur kommer den att genomföra det under de kommande veckorna?
Det är brådskande.
Avslutningsvis vill jag uppmana till att vi uttryckligen beaktar skogsbruket och virkessektorn i SPD (det samlade programplaneringsdokumentet), utvecklingsplanerna.
