# ID: svediakorp-gov399638
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, låt oss återvända till grundfrågan.
I de olika institutioner som har ansvar för att utvärdera olägenheter och konsekvenser av olägenheter för befolkningarna, är det i dag känt att den olägenhet som upplevs som svårast av dessa befolkningar är buller, vilket är helt förståeligt när man vet att den största delen av de europeiska medborgarna utsätts för bullernivåer som stör deras välbefinnande.
Därför måste man beklaga bristen på brådska hos de europeiska institutionerna att lagstifta, och i synnerhet av kommissionen att föreslå konkreta åtgärder för bullerbekämpning samt gränsvärden för bullerexponering.
Vi fick en grönbok 1996 och därefter ingenting.
Man måste säga att bullerproblemet i stort beror på transporter, huvudsakligen vägtransporter men också, på ett allt mer oroande sätt, flygtransporter.
Det specifika för flygtransport är bullertopparna vid start och landning, ett problem som självklart förstärks ännu mer av de skadliga konsekvenserna nattetid: Man måste säga att nattflygningar, eller snarare start och landning nattetid, omöjliggör sömnen för en del personer som bor i närheten av flygplatser.
Vilka svar har hittills lämnats i fråga om normer för flygplan?
De upprättades av Internationella civila luftfartsorganisationen senaste gången år 1977.
Inga ändringar har således gjorts i detta avseende på tjugotre år, och när det gäller förnyelse av flygplansflottan är det uppenbart att detta absolut inte stimuleras av utvecklingen mot strängare normer, vilket får till följd att vi har mycket gamla plan.
I kommissionens meddelande nyligen om flygtransporter och miljö redogörs för en strategi för bullerminskning grundad såväl på användning av ekonomiska instrument - en bättre förvaltning av luftfarten och tillträdet till flygplatserna - som främjande av tekniska framsteg.
Det är en utmärkt strategi, som kan begränsa en ökning av olägenheterna, men min känsla är, och många kolleger med mig, tror jag, att den inte kortsiktigt gör det möjligt att nå målet att ingen borde utsättas för bullernivåer som äventyrar hälsa och livskvalitet.
Inför denna situation har vissa länder och regioner vidtagit åtgärder för att begränsa tillträdet till flygplatserna nattetid.
Tyvärr har det gjorts med en viss oreda vilket leder till en, i mina ögon farlig, reaktion från en del transportföretag, i synnerhet post- och godstransportföretag: de hotar med omlokalisering och skapar därmed en del ekonomisk osäkerhet i de berörda områdena.
Jag tror således att det svar som infinner sig är harmonisering på europeisk nivå: det handlar naturligtvis inte om att likrikta, eftersom det finns regionala skillnader, men vi måste ha en gemensam grund för EU: s olika medlemsstater.
Jag tror också att den nattliga verksamheten när det gäller flygtransporter, som oundvikligen är bullersamma hur den tekniska situationen än är, förvisso måste försiggå på ett organiserat och begränsat sätt.
Jag vill således att kommissionen tar initiativ i det avseendet.
Jag uttalade mig inte i debatten nyss och med er tillåtelse skulle jag vilja säga ett ord om omröstningen.
Personligen föredrar jag en omröstning i vilken många kolleger deltar framför en omröstning med trettio eller fyrtio ledamöter klockan tolv på fredagar.
För min del stör det mig eftersom en resolution som röstas av få ledamöter väger mycket lätt.
Jag deltog i verksamheten nu på morgonen och uppskattade inte att kritiseras av vissa kolleger som anser att det är en manöver riktad mot Strasbourg.
Jag är inte alls emot Strasbourg, tvärtom.
Det har jag vid upprepade tillfällen bevisat, trots att jag är från Belgien.
Jag vill inte att Strasbourg skall förlora de sammanträdesperioder som vanligtvis pågår från måndag till fredag.
(Applåder)
