# ID: svediakorp-gov399574
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Kommissionens förslag om att hädanefter bekosta skolmjölksprogrammet med 50 procents samfinansiering har framkallat häftiga reaktioner såväl inom rådet som inom parlamentet.
Så fort ordet samfinansiering hörs på jordbruksområdet så visar man klorna.
Många ser samfinansiering som en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Även utskottet för jordbruk är emot kommissionens planer.
Parlamentet kan stoltsera med en sådan ståndpunkt.
Kommer vi att läsa i tidningarna i morgon att " Europaparlamentet är för bidrag till skolmjölk, och går alltså i bräschen för mejerisektorn "?
Lurar vi inte oss själva och sektorn med detta resonemang?
Ligger ett massivt motstånd mot samfinansiering i sektorns intresse på lång sikt?
Inte enligt min övertygelse.
Vi skulle behöva klara oss med det ekonomiska paket som fastställts i Agenda 2000, och vi har utvidgningen av unionen att tänka på.
Vid oförändrad jordbrukspolitik blir det en angelägenhet som icke går att betala.
Unionen bör inom denna kontext utveckla sin politik.
En central fråga i samband med detta är: hur skall vi på ett så effektivt sätt som möjligt kunna handskas med Europeiska unionens begränsade medel?
Måste vi fortsätta att belasta jordbruksbudgeten med ett skolmjölksprogram på cirka 90 miljoner euro om året?
Är det inte förståndigare att leta efter möjligheter att finansiera sådana program på annat håll?
Om vi vill garantera jordbrukssektorn en anständig bidragsnivå, då är det högst nödvändigt.
Om vi inte gör det kommer kommissionen säkerligen på andra sätt att försöka hålla sig kvar under jordbrukstaket.
Vad tror ni om en minskning av de direkta inkomsttilläggen?
Den som motsätter sig samfinansiering för oss betydligt närmare sådana pinsamma besparingar.
Vi vill inte medverka till detta.
Att avlasta EU: s budget genom kreativa lösningar, såsom samfinansiering, förefaller oss vara ett bättre val, även för jordbrukssektorn själv.
Slutligen ansluter jag mig till protesten mot den skolmjölk som här i denna byggnad delas ut vid sammanträden till människor som säkert inte behöver den.
