# ID: svediakorp-gov399569
# author: Wyn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 819
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är glad att få möjlighet att tala i denna debatt och jag gratulerar föredraganden till hans arbete.
En självklar konsekvens av beslutet vi står inför att minska eller ta bort denna subvention av mjölk till skolorna kommer att bli minskad mjölktillgång och en sänkt mjölkkonsumtion i skolorna.
Jag frågar er ärligt: är det detta ni vill skall hända?
Näringsvärdet är förstås det viktigaste här och en fortsatt mjölkkonsumtion hos skolbarn är vad vi borde arbeta för att uppnå.
Förslagen framför oss strider definitivt mot detta.
Låt mig lägga fram för er vad som kan bli resultatet.
Det finns två möjligheter.
Antingen kommer barnen att övergå till att konsumera produkter med lågt näringsvärde eller, Gud förbjude, så kommer vi att röra oss i riktning mot en situation där barnen måste betala för den mjölk de konsumerar, vilket skulle diskriminera fattiga barn från medellösa samhällen.
Vi inser alla vad syftet är här.
Det är att skära ned mjölksubventionerna.
Men att använda skolbarn som ett vapen i detta syfte är ett lömskt tillvägagångssätt, särskilt i en värld som blir mycket mer hälsomedveten för varje dag som går.
Det som gäller nu är icke genetiskt modifierad mat och organiska produkter, och de förslag vi har framför oss innebär ett stort steg tillbaka.
Låt oss vara tydliga.
Åtskilliga medlemsstater kommer inte att genomföra denna plan alls om denna subvention dras tillbaka eller minskas.
Detta är det reella läget.
Detta skulle vara en katastrof, inte bara för skolbarnens - våra framtida medborgares - hälsa, utan också för samhällens livsduglighet.
Jag kommer från en del av Wales där BNP per capita är mindre än 75 procent av genomsnittet i Europeiska unionen, med andra ord ett mål 1-område.
Jag är inte stolt över det.
Det är ett tecken på vår utarmade ställning.
Om man drar ned subventionen kommer dock mitt samhälle att bli än fattigare, ett samhälle vars bönder har förlorat 80 procent av sin inkomst på 2 1 / 2 år.
Detta är inte den Europeiska union jag trodde mitt land hade gått med i.
Vi vill ha ett sammanhängande Europa som försöker stödja sina mindre bemedlade samhällen och hjälpa sina fattigaste medborgare.
Det finns också en missuppfattning om att medlemsstaterna på något sätt kommer att betala denna räkning och kompensera underskottet på grundval av att det är de som har ansvar för hälso- och socialpolitik.
Låt mig berätta för er att min medlemsstat, Storbritannien, redan håller på att slingra sig vad gäller att tillhandahålla ytterligare pengar till Wales och Skottland som skall matcha Europas medel, en fråga som jag och mina kolleger redan tidigare har betonat i denna kammare.
Detta är ingenting unikt för mitt land.
Tyvärr kännetecknar det även andra länder.
Bönderna får höra att de skall diversifiera, skaffa sig många funktioner.
Dessa är modeorden i Europeiska unionen nu.
Och ändå har de redan diversifierat.
De har redan skaffat sig så många funktioner som är möjligt för människor.
Det är på tiden att vi belönar dem, särskilt de i Europeiska unionens yttre och eftersatta samhällen.
Att dra ned denna subvention skulle förgöra en bransch som redan går på knäna.
Vi måste öppna möjligheter för dessa människor och ge dem hjälp att försörja sig själva eftersom de utan tvekan står inför den svåraste ekonomiska tid de någonsin har upplevt.
För mig står det klart att de förslag vi har framför oss inte bara är ett sätt att minska subventionen utan snarare, i den händelse medlemsstaterna inte skulle följa efter i nedskärningarna, att ta bort den helt.
Detta fortsatta tärande på mjölkindustrin är tyvärr en del av en generell tendens vi kan åse inom hela jordbruksindustrin.
Utan att människor bedriver jordbruk i våra byar och samhällen finns det inga landsbygdssamhällen, ingen blir kvar för att ge service till dem av oss som i bland besöker landsbygden på semestern.
Sammanslagningen av gårdar och uppköpen av lantbruksenheter av konsortier som driver upp priserna till orealistiska nivåer har redan gått långt i mitt land, Wales, och håller tråkigt nog på att bli mönsterbildande för andra regioner och länder också.
Jag tycker att vi borde sätta stopp för denna allmänna urholkning av våra landsbygdssamhällen.
För tillfället är det ett krav som överträffar behovet att skära ned mjölksubventionerna.
Att försvara samhällen är mycket, mycket viktigare.
Vi måste låta våra mjölkbönder fortsätta bedriva jordbruk och bevara de samhällen där de förtjänar sitt uppehälle som livsdugliga enheter.
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling förtjänar allt stöd i detta hänseende.
Maat har klarat sig väl i en mycket svår situation och jag önskar honom all framgång.
