# ID: svediakorp-gov399434
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 498
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kollegor!
Det finns inte i denna stund när vi talar ett så dramatiskt ärende - som är en skam för oss - Ford finns inte här, alla stora eldsjälar i detta parlament är inte här och likväl har embargot i Irak pågått redan tio år, tio år.
Man tror att kriget, missilerna, gasningarna är slut men de smutsiga effekterna av detta krig som aldrig har varit anständigt fortsätter.
Man bombar fortfarande i nord och i syd.
Man bränner vetefälten i ett land som har uppfunnit jordbruket, man bränner ner dadelpalmerna dagligen.
I går i DNA, dagstidningen i Strasbourg, berättade en präst hur han riskerade sitt liv bara för att resa i Babylons land, i Uruk.
Irak, för dem som liksom jag, som Nationella fronten reser dit tar med sig ambulanser, tar med sig mediciner, det är ett oändligt koncentrationsläger.
Västerlänningarna vakar över 18 miljoner kvinnor, barn, gamla, män, ett helt arabiskt folk, fångar hos sig själva.
Miljoner döda varje dag, hundratals barn, ett systematiskt, vetenskapligt, noggrant planerat, cyniskt, perverst folkmord.
Man attackerar inte bara kropparna och berövar dem föda, mjölk, kött, frukt utan man går också till attack mot människornas själar.
Det finns inga böcker.
Till och med pennor är förbjudna under förevändning att deras blyertsstift skulle kunna tjäna som avkylningsapparater i kärnkraftscentralerna.
Det finns skolor men inga papper.
Det finns läkare men inga mediciner.
Det finns sjukhus men det finns inget där.
Det är perverst.
Man säger till dem, mat mot olja.
Men man tigger dem om den olja som tillhör dem och maten som de kan köpa.
Och med vilken rätt, kära kollegor, framför allt de som inte är där?
Var inte tysta!
Var inte medbrottslingar!
FN: s tjänstemän avgår.
Man får inte trettio år efteråt göra som belgarna i Rwanda och be om ursäkt, eller som den Helige Fadern som bugar sig med pannan mot marken överallt.
Europas hederskänsla skulle vara att tala för dessa unga araber för detta storartade folk som man sänder tillbaka till mörkret.
Det är bra att frukta de overkliga farorna i Wien men kränkningen av mänskliga rättigheter det är i Bagdad som den sker.
Låt Nebudkanessar i Washington befria detta folk, slav hos honom.
Man måste föra dem ur denna misär.
Jag vädjar till ert samvete i denna fråga!
Europa står inte för sina åsikter!
Liksom år 1936 var hon tyst när det gällde Spanien liksom man var tyst om lägren är hon nu på väg att förbli tyst om Irak.
Man får inte vänta, detta folk kan försvinna.
Herr talman, kära kollegor!
Jag ber er att skynda er!
