# ID: svediakorp-gov399431
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är mycket viktigt att påpeka att sanktioner i sig är ett slags krigföring.
De riktar sig mot de mest oskyldiga civila, mot de oskyldiga människorna i samhället, särskilt barnen som är de mest sårbara.
Sanktionerna mot Irak har blivit ett massförstörelsevapen riktat mot de hjälplösa människorna där.
Över 200 barn dör varenda dag där.
Detta är inte godtagbart.
Vi kan inte låta det fortsätta.
Denis Halliday, som avgick från sin post som ansvarig för FN: s humanitära verksamhet i Irak i protest mot sanktionerna bekräftade Unicefs statistik som säger att 5.000 till 6.000 barn dör varje månad som en direkt följd av sanktionerna.
Mary Robinson, FN-kommissarie för mänskliga rättigheter, har uttalat sig mot sanktioner under lång tid.
Hon har sagt att man inte kan förvänta sig att hon skall fördöma brott mot mänskliga rättigheter i andra delar av världen samtidigt som Förenta nationerna själv är orsaken till det som händer i Irak på grund av sanktionerna.
I februari följde Hans von Sponek, Förenta nationernas humanitära samordnare i Irak, i Hallidays fotspår när även han avgick i protest mot de fortsatta sanktionerna och bombningen av Iraks folk.
Bara några timmar efter hans avgång avgick också chefen för Världslivsmedelsprogrammet i Irak sedan januari 1999 i protest mot sanktionerna.
Dessa avgångar måste leda till att världssamfundet omvärderar rättfärdigandet av en fortsatt sanktionspolitik och även bombningarna.
Jag skulle vilja påpeka att 70 kongressledamöter i Förenta staterna skickade ett brev till Bill Clinton i vilket de bad honom att häva embargot och upphäva sambandet mellan ekonomiska sanktioner och de militära sanktioner som för närvarande gäller i Irak.
Det är inte bara här i Europa som människor bryr sig om detta, utan i hela världen.
Den som tittat på den mycket välgjorda dokumentärfilm den världsberömde journalisten John Pilger har gjort kan se vad som händer där.
Kan vi låta detta fortsätta utan att säga någonting om det?
Det är ett uppenbart brott mot internationella lagar om mänskliga rättigheter.
Sanktionerna riktar sig mot de mest sårbara i samhället och får dem att lida samtidigt som eliten i detta samhälle och de människor som ingår i Saddam Husseins regim inte lider av sanktionerna.
Det är de vanliga människorna som lider.
Vi kan inte låta det fortsätta.
Det är inte rätt och de amerikanska kongressledamöter som skickade brevet till Bill Clinton har alldeles rätt: vi måste upphäva sambandet mellan ekonomiska sanktioner och de militära sanktioner som för närvarande gäller.
Vi måste också ta itu med de bombningar som genomförs utan något FN-beslut.
Detta är fullständigt oacceptabelt.
Såsom framgår av Pilgers dokumentärfilm utplånades en hel familj av dessa bombningar.
Detta är någonting vi inte kan ignorera, och vi måste driva på för att sätta stopp för denna inhumana politik.
