# ID: svediakorp-gov399411
# author: Hedkvist Petersen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Utvidgningen av Europeiska unionen är en av de viktigaste framtidsfrågorna för Europa.
Den nu pågående regeringskonferensen syftar till att förbereda EU för denna utvidgning.
För att få till stånd ett bra genomförande krävs vissa institutionella förändringar: EU måste bli mer effektivt och mer demokratiskt; balansen mellan de små och stora länderna skall finnas kvar; det är viktigt att regeringskonferensen avslutas före årsskiftet för att den påbörjade utvidgningen inte skall fördröjas.
Betänkandet om regeringskonferensen är Europaparlamentets bidrag till regeringskonferensen.
Det tar upp både de nödvändiga institutionella reformerna, som inte löstes i Amsterdamfördraget, och ett antal tilläggsfrågor som också måste behandlas inför utvidgningen.
Vi, de svenska ledamöterna Pierre Schori, Jan Andersson, Göran Färm och Ewa Hedkvist Petersen, står bakom betänkandets huvudlinjer, men vi vill betona följande som vi har delvis andra uppfattningar om, varför vi lade ned våra röster i slutomröstningen.
Europaparlamentets roll är att företräda folket i unionen.
Utvidgningen innebär fler staters representanter i parlamentet.
För att ett effektivt beslutsförfarande skall kunna behållas måste fördelningen av platserna förändras.
Vi förespråkar ett tak på 700 ledamöter i Europaparlamentet.
Fördelningen av antalet ledamöter per land bestäms av folkmängden i landet genom degressiv proportionalitet.
Vid ett eventuellt system med en europeisk valkrets skall inte antalet ledamöter utökas.
En ny röstviktning i rådet är en förutsättning för lyckosam utvidgning av EU.
Det är viktigt att lösningen blir permanent och inte behöver ändras i samband med framtida utvidgning.
Den bör ha en balans mellan principerna å ena sidan " Ett land - en röst " och å andra sidan " En medborgare - en röst ".
Ett alternativ är att röstviktningen i rådet beräknas utifrån roten ur folkmängden i de enskilda länderna.
Vi anser att varje medlemsland skall ha en ledamot i kommissionen.
Ledamöterna i kommissionen arbetar för hela unionen och är viktiga för att en samsyn mellan medlemsländerna skall uppnås.
Därför skall det inom kommissionen finnas kunskaper och erfarenheter från alla länder i unionen.
På så sätt stärks också kommissionens legitimitet.
Uppgiften att skydda unionens intressen mot bedrägerier skall åligga de enskilda medlemsländernas institutioner och inte en överstatlig myndighet.
Det är dock viktigt och önskvärt att det finns europeiska åklagare i varje medlemsland och att dessa samarbetar.
Enhällighet i rådet skall krävas i frågor av konstitutionell och grundläggande natur.
Dit måste även frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken höra.
Ett närmare samarbete mellan minst en tredjedel av medlemsstaterna kan inte gälla försvarssamarbetet.
EU-samarbetet är i första hand ett civilt Europaprojekt och bör särskiljas från det militära.
Medlemsstaterna har olika bakgrund vad det gäller militärallianser och alliansfrihet.
I Köln och Helsingfors gjorde vi stora framsteg genom att förbereda oss för förebyggande kris- och konflikthantering.
Därför är det viktigt att fördraget speglar skillnaden mellan det civila och det militära samarbetet.
Ömsesidigt förpliktigande militärbistånd har ingen plats i EU: s fördrag.
Vi är inte beredda att avskaffa vetot beträffande militärt samarbete.
