# ID: svediakorp-gov399398
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi opponerar oss mot betänkandet Dimitrakopoulos / Leinen därför att det där föreslås en anpassad, centraliserad och stel modell för Europa som står i motsats till vår och som bara kan hindra utvidgningen.
Tre riktlinjer i detta betänkande har vi ansett särskilt olyckliga.
Den första gäller att man federaliserar institutionerna genom en generalisering av rådets kvalificerade majoritet, medbeslutande med Europeiska parlamentet, institutionen för europeiska gränsöverskridande val, förstärkningen av kommissionens befogenheter som syftar till att därmed skapa en regering för Europa.
Alla är de åtgärder för det motsatta nödvändiga men dolda som är en marginalisering av de nationella demokratierna.
Den andra gäller att man konstitutionaliserar fördragen och även upprättar en europeisk stadga för tvingande, grundläggande rättigheter som efter hand skall underställa befolkningarna texter som övergår deras förstånd och som skall tvingas på dem utan att var och en individuellt kan undslippa det.
Den tredje är den beklagansvärda utvecklingen av den hävdade europeiska demokratin, med inrättandet av mekanismer, uppmjukningen av villkoren för tillämpning av artikel 7 i EU-fördraget, vilket därmed gör det möjligt att tillfälligt upphäva rättigheterna för en medlemsstat, mekanismer således som ger en handfull styrande ledare rätt att vara åsiktspolis på hela kontinenten, däribland för befolkningar som ger uttryck för sin åsikt på demokratisk väg, som i Österrike.
Vid debatten var en av de mest konfliktladdade punkterna motsägelsen mellan den förutsägbara ökningen av europeiska ledamöter på grund av utvidgningen och taket på 700 ledamöter som enligt Amsterdamfördraget föreskrivits vår kammare.
Denna gräns fastslogs för att Europaparlamentet skulle mer likna en nationell församling, men i dag gör den bara länderna fientligt inställda mot varandra, ingen godtar att minska sin andel ledamöter, och man förstår dem.
Gruppen Unionen för nationernas Europa föreslår att man får slut på tvisterna om detta och att man höjer maximiantalet på 700 ledamöter.
Varför inte ett Europaparlament med 1 000 ledamöter?
De skulle kunna arbeta i oändligt varierande grupperingar och deras speciella karaktär skulle bidra till stor idérikedom.
