# ID: svediakorp-gov399328
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 650
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Sju bananer av tio som äts i Europa kommer från Centralamerika via tre multinationella bolag.
Allt med tullavgifter som sänkts från 75 euro per ton i stället för 850 euro.
Det är en fantastisk gåva som man ger Förenta staterna!
Nåväl, detta var inte tillräckligt!
Förenta staterna vill ha mer.
Tekniskt sett, vad vill dom?
Dom vill få slut på importlicenser, däribland B-licenserna som ger prioriterar försäljning av gemenskapsbananer och AVS-bananer före dollarbananer.
Men framför allt politiskt vill Förenta staterna i själva verket skaffa sig monopolet på den framtida östeuropeiska marknaden för sina multinationella bolag.
Inför denna utmaning, vad gör Europa?
Hon delar upp sig och kör fast.
Vi delar upp oss med våra tyska vänner.
På grund av gamla förbindelser med tyska diasporapartiet från 1945 i Latinamerika konsumerar Tyskland alltsedan 1960 till 100 procent enbart dollarbananer, vilka i början var så kallade " armbindelbananer ".
Eftersom - det är en offentlig hemlighet - de tre multinationella amerikanska bananbolagen gör livet litet lättare för SPD och CDU.
Men vi kör också fast i tekniska förslag.
Kommissionen föreslår således, innan man alls ger vika för Förenta staterna en övergångsperiod på sex år under vilken man skulle bibehålla huvuddelen av de tre kvoterna, däribland AVS-kvoten och dollarkvoten.
År 2006 skulle det inte finnas mer än en gemensam tulltaxa som skulle påföras bananer från det fattiga Afrika, bananer från de rika länderna och de multinationella bolagen på samma sätt.
Utan tvivel skulle man kunna diskutera och vår utmärkte föredragande Dary diskuterar.
Han föreslår att tidsfristen förlängs från sex år till tio år.
Ännu fyra år mer herr amerikanska bödel!
Vi har också faktiskt lagt fram ändringsförslag.
Vi begär en regionalisering av bidragen, eftersom Guadeloupe ligger längre bort än Kanarieöarna; kvartalsutbetalningarna; cyklonersättningar; bibehållandet av AVS-kvoten; historikreferenser för importer, i stället för " först anländ, först betjänad ".
Kort sagt, allt det är väldigt fint men kampen förs på annat håll.
Kampen gäller framför allt gemenskapens preferens.
Man måste välja: Antingen Kanarieöarna, Madeira, Antillerna eller Chiquita.
Det är regionalpolitiken som står på spel.
Vill vi att de yttersta randområden som till 100 procent är beroende av bananer, som Kanarieöarna, skall överleva eller vill vi ha tillgång på Dole och Chiquita?
Det är samarbetspolitiken som står på spel.
Man måste välja Afrika, Lomékonventionen eller WTO.
Vi måste välja: Det är Europas socialpolitik som står på spel, mänskliga rättigheter som står på spel eller de multinationella slavhandlarna som producerar med sociala kostnader på 8 procent i stället för 42 procent sociala kostnader på Kanarieöarna, Madeira eller på Antillerna.
Det handlar om att skydda ekonomiska intressen eftersom det finns problem när OLAF önskar diskutera några ören i ersättning för taxi till ledamöterna men inte intresserar sig för två miljarder dollar i gåva till multinationella Chiquita varje år.
Förenta staterna har dömts för skattebedrägeri som rör två miljarder dollar och de har inte ändrat någonting.
När Förenta staterna ändrar sig skall vi diskutera om 191 miljoner, enbart om ärendet " bananer ".
När Förenta staterna slutar fuska för att gagna Boeing, Kodak, Cargil, Ford, skall man diskutera bananen.
Under väntetiden behövs långa, globala och politiska förhandlingar.
Man behöver tala om Irak, Echelon, Serbien, föra allt på tal.
Sanktion mot sanktion, vedergällning mot vedergällning.
Bananfrågan är ett sanningstest: Antingen ger Europa vika eller består Europa.
Man säger att bananen kan ätas i båda ändar.
Vill Europa stå på sig eller ätas i de två ändarna?!
