# ID: svediakorp-gov399321
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi hoppas alla att få ett slut på det som man väl måste kalla " banankriget " men ärendets ytterst komplexa karaktär lurar ingen.
Bananen har helt klart blivit ett politiskt spel, den symboliska kampen om en bestämd uppfattning om världshandeln, om ett Europa som står för och försvarar sina val, sina politiska, speciella förhållanden och sitt åtagande att gynna länderna i söder.
Vad gäller detta ärende - jag vet det - är kommissionens uppgift inte lätt.
Den dras i olika riktningar mellan motsatta ståndpunkter och jag kan uppskatta de problem som den har när den skall försöka förena de olika intressena.
Men även om jag delar åsikten att man måste få ett slut på en handelskonflikt som förgiftar de transatlantiska förbindelserna skall detta inte låta sig göra till vilket pris som helst genom att utan kompensation ge upp principerna om rättvisa och solidaritet som ligger till grund för Europeiska unionens åtgärd.
Jag finns bland dem - och vi är många i denna församling - som vägrar att låta Europa skötas, om så bara på ett indirekt sätt, av en handfull multinationella bolag med kolonialistiska seder och bruk och otidsenlig samhällsuppfattning.
Jag beklagar för övrigt att vi inte kämpade för att bibehålla en särskild kvot för AVS-staterna som ensam garanterade dem tillträde till marknaden.
Föredragandens förslag är dock tillfredsställande eftersom det försvarar kvotsystemet och förkastar en automatisk övergång till ett system som är uteslutande tullsatsstyrt.
Jag tackar honom för övrigt liksom Fernández Martín för att ha försvarat utskottets åsikt.
AVS-staterna vet naturligtvis att de måste anpassa sig till världshandeln.
Men ge dem tid.
Ge dem tid under en tillräckligt lång period, låt oss ge dem resurser att själva driva upp sina plantor, låt oss hjälpa dem att bygga sina drivhus.
Låt oss uppmuntra dem att använda ekologiska jordbruksmetoder och om tio år, tro mig, skall priset för afrikanska bananer ha sjunkit till samma nivå som priset för dollarbananen.
De skall då bli konkurrensmässiga.
Om vi alltför snabbt och hårdhänt påtvingar enbart ett tullsatssystem kommer bananen hos tusentals afrikanska småproducenter att få en fruktansvärt bitter smak.
