# ID: svediakorp-gov399308
# author: Knörr Borràs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,006
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ledamöter!
I dag talar vi om en fråga av mycket teknisk karaktär, som vid första anblicken, utan närmare övervägande, verkar handla om frågor om antagande eller överföring av förfaranden eller terminologi i Europeiska unionen, som är den politiska ram till vilken de försöker anpassa sig.
Så är exempelvis fallet med vissa statistiska instrument.
Vi är alla medvetna om, eller det tror jag åtminstone, att det är viktigt att de statistiska uppgifterna inte bara skall vara trovärdiga, dvs. att de erhållits på ett vetenskapligt och noggrant sätt utan också, och framför allt, att de skall vara jämförbara.
Detta påstående är som allra mest giltigt när vi försöker forma den inre marknaden, ett sammanhang i vilket en jämförbar och homolog statistik mellan de olika medlemsstaterna är nödvändig.
Och jag skulle våga säga att detta påstående är ännu mer giltigt, om så är möjligt, när vi tänker på unionens utvidgning.
I den processen måste tillgänglighet och likhet i informationen vara en extra viktig fråga, särskilt när det gäller statistik och ekonomi.
Jag tänker inte stå här och orda för mycket om ENS 95: s fördelar - det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet - eller om de framsteg som detta har inneburit i förhållande till det tidigare systemet 1979.
Den frågan har jag redan haft ett inlägg om i denna kammare med anledning av mitt betänkande om förslaget till rådets förordning om ändring av förordningen om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott.
Det som verkligen behöver understrykas är, enligt mitt sätt att se det, att man bör ge ett starkt stöd till ett förslag från kommissionen, som framför allt och när det gäller en så allvarlig fråga som medlemsstaternas budgetar, vill prioritera inkomster som verkligen inkasserats framför de avgifter som aviseras i form av skatter och sociala avgifter.
Det kan inte undgå någon person, eller bör inte undgå någon, att det finns situationer då förvaltningen registrerar en avgift som den aldrig kommer att uppbära, oberoende av vad inkasseringsanalyserna visar.
På så sätt lämnas en indirekt väg att förfalska detta underskott mer eller mindre öppen.
Detta är en allvarlig fråga som har varit föremål för diskussion.
Vi bör påminna oss om att det även i ett av unionens medlemsstaters parlament hölls en stor diskussion mellan en av ordförandekandidaterna och dennes motståndare och nuvarande ordförande, där kandidaten, Borrell, tog upp den praxis som generaliserats vid användningen av principen om inkomsters och kostnaders uppkomst som, då dessa inte korrigerats på rätt sätt, faktiskt ledde till att underskottet i de offentliga räkenskaperna doldes.
Att få ett slut på denna praxis kräver tydliga kriterier, som de som kommissionen föreslår oss, som dessutom gör det möjligt, vilket jag tycker är mycket bra, att beräkna intäkterna med en valmöjlighet att använda inbetalningar eller uppkomna inkomster i ett skatte- eller uppbördsdokument.
Detta förfarande från kommissionens sida, som vissa angriper för att när allt kommer omkring motsätta sig att man en gång för alla slutar med denna praxis att dölja underskotten, har inte på något sätt för avsikt att förvränga beloppens värden i de nationella räkenskaperna utan snarare det motsatta, dvs. att uppnå samma siffra på två olika sätt.
Det ena sättet, och enligt min åsikt det mest korrekta eller åtminstone det mest vetenskapliga, är det där hänsyn tas till principen om inkomsters och kostnaders uppkomst, tillsammans med en motsvarande inbetalningstäckning, presenterad i artikel 3a) i kommissionens förlag.
Det andra sättet, som omnämns i artikel 3b), är principen om inkassering korrigerad genom införande, som justering, av det ännu ej inbetalade reella beloppet i slutet av budgetåret.
Båda beräkningssätten kommer med nödvändighet att leda oss till samma siffra, som kommer att vara resultatet av denna skatt under budgetåret.
Jag skulle dessutom vilja lägga till att det inte finns något annat sätt att på ett korrekt sätt genomföra bokföringen av intäkterna i en budget.
Det är å andra sidan tydligt att möjligheten att kunna hålla sig till något av dessa kriterier ger fördelen med en snabbare anpassning för dem som använder det ena eller det andra systemet.
Därför anser jag att förslaget från kommissionen om bokföring av skatter och sociala avgifter inte enbart är det rätta utan att det dessutom ur alla synpunkter är effektivt när det gäller möjligheten att tillämpa det omedelbart.
Vidare anser vi att man bör främja att medlemsstaterna får tillgång till statistiska uppgifter, åtminstone sammanslagna statistiska uppgifter, för skatt på varor, och att man därför i artikel 3 i kommissionens förslag borde överväga om man skall upprätta en liknande mekanism för registrering och justering av skatt på varor.
Därför anser jag att förslaget är positivt och jag gratulerar kommissionen till det.
Jag upprepar att förslaget med fog understryker att man bör ge företräde åt de inkomster som verkligen inkasserats i förhållande till de som aviserats när det gäller skatter och sociala avgifter i medlemsstaterna.
Förslaget tillåter också dessa två bokföringssätt, som gör det möjligt att anpassa de system som används i medlemsstaterna.
Då kommissionens förslag väl gåtts igenom förstår man att bokföring av skatter och sociala avgifter som inte håller sig till de två föreslagna sätten inte kommer att räknas som bokföring.
Slutligen skulle jag också vilja understryka att i överensstämmelse med vår åsikt är kommissionens förslag mer en ändring än ett klargörande och att det dessutom berör grundläggande begrepp.
I stället för att använda sig av artikel 2.2 i rådets förordning 2236 / 96 av den 25 juni 1996 som skall tillämpas vid beslut om förändringar i metoderna avsedda att klargöra och förbättra innehållet i ENS 95 bör man fortsätta förfarandet för att få bilaga A införd i nämnda förordning.
