# ID: svediakorp-gov399291
# author: Poignant (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mitt inlägg vänder sig naturligtvis till mina kolleger i parlamentet, eftersom det handlar om språk, men också till våra tolkar, som får parlamentet att leva, till föredraganden, naturligtvis, inte för att han är föredragande utan för att han också är en poet i detta parlament, och dessutom en poet som, har jag upptäckt, talar mitt modersmål perfekt.
En bättre föredragande kunde man inte hitta.
När man är ny som parlamentsledamot här, som jag, upptäcker man att man ägnar sig åt allt: choklad, gamla bilar, kvalificerad majoritet, torkade bönor, linser i Spanien, kort sagt allt.
Och plötsligt upptäcker man att man skall ägna sig åt det som utgör Europas historiska djup, kontinentens kulturella djup, nämligen dess språk.
Och när man tänker tillbaka på tidigare perioder, jag tänker på renässansen, som var en stor period av utbyte och handel, har vi fortfarande i dag kvar det som gäller kulturen och arvet, och så kommer det alltid att vara.
När det gäller språket har Europa haft perioder då ett språk dominerade: latinet, och även franskan.
I dag är det snarare engelskan.
Vad skall vid säga till våra landsmän om detta år 2001?
Några frågor som jag snabbt skall ta upp i tur och ordning.
Till att börja med att enigheten i Europa inte kan betyda språklig likformighet.
Vidare att alla språk skall respekteras och förtjänar att främjas och försvaras.
Det gör man för en rad saker: monument, föremål, för både det ena och det andra.
Varför skulle man inte göra det för det bästa och mest hållbara som människan åstadkommer, nämligen medlet och sättet att kommunicera med sina medmänniskor?
Varje språk lärs först och främst i familjen.
Det är därför det heter " modersmål " och ingen stat, oavsett vilken det är, kan ha som direkt, indirekt, explicit eller implicit mål att förstöra eller låta ett av sina modersmål försvinna.
Dessutom och avslutningsvis finns inget Europa utan språklig mångfald, eftersom vi är ett av få, kanske det enda, parlamentet i världen där man uttrycker sig på elva språk, till den grad att man ibland talar här för att tolkas, inte för att höras i direktsändning.
Det är vår uppgift att bygga upp denna dialektik för den europeiska enheten och dess språkliga mångfald.
