# ID: svediakorp-gov399286
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
En mångfald av språk är en källa till kulturell rikedom.
Jag tackar föredragande Graça Moura för att ha återinfört denna dimension som verkligen saknades i början, för att omgående ha fastställt att vi inte bara står inför ett tekniskt informations- och kommunikationsproblem, samt för att ha erinrat om att språkens mångfald är produkten av en skriftlig och muntlig civilisation.
Vi måste akta oss för ett funktionalistiskt och utilitaristiskt synsätt på språken, eftersom detta synsätt bortser från att språken möjliggör tanken och tanken möjliggör medborgarskap.
Att lära sig minst två språk förefaller mig därför som ett minimum, för att följa med dynamiken i den europeiska demokratin, liksom för att säkerställa studenters och arbetstagares rörlighet.
Jag undrar bara vilka möjligheter vi nu har, utöver några bra uttalanden och mycket litet pengar, för att verkligen kunna bedriva denna politik.
Vi måste kunna tänka på vårt modersmål, med eller utan andra språk.
Som fransyska är jag övertygad om att franskan går hand i hand med användningen av främmande språk.
Därför måste vi övertyga föräldrar, lärare och politiker om att inlärningen av språk måste börja redan i de lägre klasserna, eller till och med redan i förskolan.
Därför kan inte heller tolkning och översättning förvisas till att sortera under benämningen närliggande kunskaper.
Vi kan inte nöja oss med att förespråka språkens mångfald och kräva respekt för olikheterna.
Det handlar om ett Europa som accepterar en identiteternas identitet och inte bara en skillnadernas ömsesidighet.
Och det leder oss till debatten om gemenskapens officiella språk, och de erkända, nationella eller regionala språken i dagens och morgondagens alla länder, bl.a. inom ramen för utvidgningen, som oroar oss, det vet vi, när det gäller språken.
Den europeiska medborgaren har också ett arv, som börjar med den gamla grekiskan och latinet, vi betonade det alla i utskottet, och vi får inte förlora dessa språk.
Medborgaren får inte bortse från något språk, han skall heller inte glömma invandrarnas språk, som är mycket närvarande i våra länder, och inte heller teckenspråket som verkligen är ett minoritetsspråk.
Och enligt min uppfattning måste naturligtvis en lyckad kampanj för att medvetandegöra medborgarna lägga fram språket som ett ämne att lära sig och ett system för utbyte, men också erinra om att språket även är ett nöje och en lek.
(Applåder)
