# ID: svediakorp-gov399277
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,528
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Hjärtligt tack för att jag får ordet i ett ämne som ligger hela kommissionen och naturligtvis i synnerhet den här kommissionären varmt om hjärtat, nämligen den nya strategin för den inre marknaden.
Till att börja med vill jag tacka föredraganden, Palacio, så hjärtligt för hennes eldiga stöd för de åtgärder som kommissionen föreslår.
Kommissionen känner sig stärkt i sina föresatser genom det viktiga stödet från parlamentet.
Palacio har tagit upp tre ämnen.
I första hand betonade hon den inre marknadens betydelse som plattform i världen för den europeiska industrins och tjänstesektorns konkurrenskraft och det har hon naturligtvis alldeles rätt i.
Det stöds för övrigt av kommentarerna från Berger som sade att den inre marknaden inte är en gammal hatt som man kan ta av sig hur som helst, den inre marknaden är och förblir som plattform i världen mycket viktig för den europeiska konkurrenskraften.
Den andra anmärkningen från Palacio gäller vissa motstridigheter.
Hon sade att man ibland inte vet vart man är på väg.
Det är en allvarlig brist om det skulle vara sant i den omfattningen.
Kommissionen strävar naturligtvis efter att åstadkomma en inre konsekvens mellan bestämmelserna men det är naturligtvis möjligt att regler strider mot varandra inom vissa områden.
Sådana fall skulle kommissionen gärna vilja förbättra.
Jag skulle vilja be Palacio och de andra kollegerna om kommentarer som berör de konkreta motstridigheterna så att kommissionen kan göra något åt det.
Den tredje anmärkningen från Palacio handlar om kulturförändringen.
Det är ett viktigt men också mycket svårt ämne.
Det gäller i första hand, och det har Palacio också nämnt, tillgången till riskkapital.
Nu finns det bankmän inom riskkapitalnäringen som anser att det finns tillräckligt mycket pengar i Europa, men att det är brist på företag.
Med andra ord, enligt dessa bankmän som jag nyligen pratat med, så är det inte i första hand tillgången till kapital som är flaskhalsen utan tillgången på företag och det hänger samman med den ekonomiska kulturen.
Nu håller jag inte riktigt med dessa kritiker.
Båda sidor av jämförelsen har sin betydelse.
Det beror både på tillgången till riskkapital, främst kostnaderna för riskkapital, men det saknas naturligtvis även tillräckligt entreprenörskap.
Det hänger samman med den ekonomiska kulturen i Europa där en konkurs för en ung företagare fortfarande är en fläck som kommer att följa honom under lång tid.
I Förenta staterna däremot uppfattas, som alla vet, en konkurs mycket lättare.
Jag håller alltså med Palacio om att det måste hända något som uppmuntrar företagskulturen i Europa.
Jag förmodar för övrigt att i ljuset av utvecklingen, det som man brukar kalla den " nya ekonomin ", allt fler främst unga människor, unga företagare uppmuntras att starta sitt eget företag.
Efter att ytterligare en gång ha tackat föredraganden, Palacio, kommer jag så till Berenguer.
Berenguer sade att kommissionen ändå måste ha mer politiskt mod, särskilt med avseende på skattekapitlet.
Mitt svar till Berenguer är: måste kommissionen ha ännu mer politiskt mod?
Det som kommissionen försöker åstadkomma är redan så svårt att uppnå.
Det gäller inte bara det ämne som diskuterades tidigare i kväll, nämligen samordnandet av skatter, av skattelagstiftning för pensionsavgifter.
Det gäller också det skattepaket som min företrädare, Monti, lade fram.
För övrigt anmärkte Lipietz när det förra ämnet behandlades att han inte, och måhända inte heller hans partigrupp, är beredd att ytterligare avreglera den finansiella tjänstesektorn om inte det paket, som är känt som Monti-paketet, antas.
Jag skulle vilja motsätta mig en sådan koppling som inte har någon grund heller i verkligheten.
Det skulle, för att använda ett engelskt talesätt, vara ett exempel på cutting off your nose to spite your face, om parlamentet, om kommissionen skulle säga: vi vill inte fortsätta med integreringen av de finansiella tjänsterna om det inte blir någon fortsättning på skattepaketet.
Det tror jag skulle vara en felaktig inställning.
Även om Berenguer naturligtvis inte sagt det så tar jag ändå tillfället i akt att betona det en gång till.
Jag frågar Berenguer: vill han att kommissionen har ännu mer politiskt mod?
Vi har redan så svårt att uppnå det som vi föreslagit.
Min vision skulle vara att först låta kommissionen uppnå det som den föresatt sig och sedan får vi se efter närmare.
Berenguer har också sagt att det fortfarande måste ske en hel del i kapitlet om finansiella tjänster.
Naturligtvis har han rätt.
Berenguer känner säkert till den handlingsplan för finansiella tjänster som antogs den 13 maj 1999 och som består av 43 målsättningar.
De försöker vi nu uppnå, vi håller i alla fall på att försöka uppnå det som måste uppnås i år.
Jag hoppas att jag för kommissionens räkning skall kunna lägga fram vissa förslag före sommaruppehållet med avseende på till exempel pensionerna, det talade vi om nyss, men även om ett öppnande av marknaderna för posttjänster, om offentliga varor och tjänster, offentlig upphandling, och så vidare.
Vi är verkligen aktiva på det område som är så viktigt för Berenguer.
Sedan vill jag ta upp Medinas anmärkning.
Han sade att det som nu hotar att ske är att statsmonopolet ersätts av privatmonopol.
Jag kan lugna Medina med att det naturligtvis inte är meningen.
Den som ersätter ett statligt monopol med ett privatmonopol råkar ur askan i elden.
Det är absolut inte kommissionens avsikt.
Kommissionen har emellertid för avsikt att ge innehåll åt det som rådet beslutat i Lissabon, att marknaderna för gas, elektricitet, transport och posttjänster måste avregleras snabbare.
Kommissionen försöker ge innehåll åt detta, och det innebär också att det statliga monopolet måste maka på sig för att ge plats för mer konkurrens på de områden som jag nyss nämnde.
Att ersätta statliga monopol med privatmonopol är dock något som vi inte alls vill göra.
Sedan vill jag ta upp kommentarerna från Harbour, vilken liksom Beysen och Plooij med rätta påpekat de små och medelstora företagens intressen och de kostnader som hänger samman med driften av ett sådant företag.
Kommissionen är mycket medveten om att till exempel kostnaderna för upprättande av ett företag är mycket högre här än i Förenta staterna.
I Förenta staterna kostar det, för att ge ett intryck av skillnaderna, i genomsnitt fem dagar för att upprätta ett litet eller medelstort företag.
I Europa dröjer det mycket längre.
Det kan till och med dröja upp till fem månader, ett förhållande på 1 till 30.
Det visar sig naturligtvis omedelbart på kostnaderna.
Om vi alltså talar om kultur, jag vänder mig på nytt till Palacio, så måste vi alltså snabbt försöka göra något åt etableringskostnaderna för små företag, annars hamnar vi naturligtvis på efterkälken i konkurrensstriden med Nordamerika.
Slutligen kommer jag till Berger.
Beysens anmärkningar har jag redan besvarat när han talade om små och medelstora företag.
Jag har redan citerat Berger angående den där hatten som man inte kan ta av sig hur som helst.
Det är en bra metafor eftersom Europas medborgare verkligen har en känsla av att den inre marknaden finns redan, den är helt vanlig och den behöver vi inte bry oss om längre.
Det är absolut inte sant.
Den inre marknaden är långt ifrån fulländad.
Vi måste, och det gör kommissionen också, arbeta på det här vecka ut och vecka in och försvara den eftersom den inre marknaden är utsatt för ett ständigt tryck och medlemsstater återfaller i gamla protektionistiska vanor som vi då måste bekämpa.
Hon har mycket riktigt pekat på direktiv som fastnar i rådet.
Vi känner alla till exempel på direktiv som blir hängande i fem, tio, femton år eftersom de inte antas av rådet.
Låt oss hoppas att det kommer förändring i det.
Om jag får ta upp en aspekt av det här: vi hoppas naturligtvis alla att meningsskiljaktigheten mellan Spanien och Förenade kungariket om en välkänd klippa i den södra delen av denna världsdel nu kommer att lösas.
I en artikel i en spansk tidning läste jag att det går åt rätt håll, och det skulle släppa ett halvt dussin direktiv som varit blockerade.
Det sitter vi alla och väntar på.
När det slutligen gäller frågan om Echelon så kan jag försäkra Berger om att den frågan inte har något alls att göra med den inre marknaden och alltså inte heller utgör något hot för den.
Herr talman!
Så långt mina kommentarer.
Får jag bara än en gång utrycka min uppskattning för parlamentsledamöterna och särskilt för föredraganden för det viktiga stöd som parlamentet givit den nya strategin för den inre marknaden.
