# ID: svediakorp-gov399272
# author: Varela Suanzes-Carpegna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 387
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka för föredragandens tydliga omnämnande av fiskeriutskottets yttrande, trots att det tyvärr inte kunde tas med i betänkandet.
Det säger jag framför allt, herr kommissionär, för att ni skall vidarebefordra det till kommissionen och i synnerhet till kommissionär Fischler, att den gemensamma fiskeripolitiken är ett av de få verksamhetsområden inom gemenskapen där man hittills har vidtagit ytterst få åtgärder för att uppnå en riktig inre marknad.
Bristen på handling har att göra med den ursprungliga utformningen av denna politik.
Rådets gällande förordning (EG) nr 3760 / 92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk innehåller undantagsbestämmelser för den inre marknaden, i och med att artiklarna 6 och 7 anger vilka undantagen är till principen om fri tillgång till fiskevatten, något som innebär att medlemsstaterna åtnjuter en exklusiv nyttjanderätt av sina fiskeresurser utmed en kustremsa på 12 sjömil, liksom en rad förtursrättigheter inom fisket till följd av tillämpningen av den så kallade principen om relativ stabilitet, enligt vilken fiskeriet delas in i nationella kvoter.
Samtidigt fastställer den inskränkningar av verksamhetens utövande i vissa områden kallade boxes.
Dessa inskränkningar av principen om handlingsfrihet som var avsedda som tidsbegränsade begränsningar har förlängts och kommer att gälla fram till 1 januari 2003 som en mekanism, vars syfte är att fiskeindustrin i vissa medlemsstater skall kunna anpassa sig till reglerna för den fria konkurrensen på en marknad som blir allt öppnare och mer global.
Efter de 20 år som gått och i inledningsfasen till en allmän granskning av alla de aspekter av den gemensamma fiskeripolitiken som i enlighet med de rättsliga kraven skall ske år 2002 är det dags - anser jag - att fundera över om det är lämpligt att sätta punkt för denna övergångsperiod med anpassning till den fria konkurrensen som har fastslagits i nämnda förordning.
Enligt min uppfattning, ärade ledamöter, skall fiskesektorn och den gemensamma fiskeripolitiken utan undantag underställas den inre marknaden.
Därför måste de grundläggande principerna och friheterna som fördragen helgar även tillämpas fullt ut för fisket, det vill säga att ramarna för den gemensamma fiskeripolitiken måste anpassas till de generella rättsliga ramarna för gemenskapsbestämmelserna.
