# ID: svediakorp-gov399263
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,124
# sentences: 98
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till att börja med skulle jag vilja tacka de båda föredragandena, García-Margallo och Kuckelkorn, så hjärtligt för deras betänkanden och för deras insatser.
Jag vill även tacka alla övriga talare i kväll, och det är nästan trettio, för deras kommentarer och för deras frågor.
Det gäller här ett mycket viktigt ämne, både handlingsplanen för finansiella tjänster och pensionsfrågan, och det är uppmuntrande att se att många talare har deltagit i denna debatt.
När det gäller betänkandet av Margallo skulle jag vilja påpeka att det är ett balanserat betänkande, anser kommissionen, som ger en god jämvikt mellan en viktig politisk vision och de tekniska åtgärder som behövs för att göra framsteg.
Kanske får jag göra några kommentarer om det, med vilka jag samtidigt hoppas reagera på de ändringsförslag som lagts fram.
Kommissionen välkomnar den uppmärksamhet som i betänkandet ägnas nödvändigheten av att låta kapitalmarknaderna fungera på ett optimalt sätt.
Jag hänvisar därmed även till parlamentets begäran om anpassade regler för börstillträde, marknadsmanipulering och omprövning av direktivet om " investment services ".
Öppnandet av finansiella marknader måste naturligtvis ske hand i hand med en adekvat konsumentskyddsnivå och det har också begärts i kvällens debatt.
Det handlar alltså om parallella processer, å ena sidan avreglering, å andra sidan konsumentskydd, och det är de två målsättningar som man kan träffa på överallt där de finansiella marknaderna behandlas.
Det är Europeiska kommissionens dubbla målsättning.
I det avseendet har vi också några konkreta förslag.
För det första, bättre information för medborgare om finansiella produkter.
För det andra, bättre och tydligare tvistlösningsförfaranden för medborgare som är missnöjda med utländska finansiella leverantörer.
För det tredje, en bättre anpassning av de nuvarande reglerna för konsumentskydd.
För det fjärde, den elektroniska handeln, på engelska " e-commerce ".
Politik och lagstiftning måste kunna möta denna utan att sätta upp onödiga hinder.
Å andra sidan måste våra medborgare få samma grad av förtroende och skydd för transaktioner on line som för transaktioner off line.
Till sist behövs det en lämplig kontrollstruktur för att garantera våra institutioners ekonomiska stabilitet.
Betyder det nu en central tillsynsroll för Europeiska centralbanken (ECB) i Frankfurt?
ECB själv anser att det inte behövs.
Det finns också ett alternativ, nämligen konvergens av kontrollmetoder.
När jag nu kommit till denna punkt, herr talman, skulle jag vilja hänvisa till en kommentar från Randzio-Plath.
Det är en viktig kommentar.
Randzio-Plath hänvisade till de yttranden hon hört från OECD och hon tog upp ordet " megarisk ".
Jag tror att hon verkligen gör rätt som hänvisar till de risker som kan uppstå i den finansiella trafiken.
Hon hänvisade till stora fusioner som sker och utan att jag nödvändigtvis delar hennes syn på det hela så vill jag ändå hänvisa till uttalanden av Lamfalussi, ett välkänt namn i det europeiska finansiella systemet, som också pekat på nödvändigheten att fullständigt kunna förhindra de finansiella risker, systemrisker, som vi kan råka ut för.
Det är ett mycket viktigt ämne.
Jag tror fortfarande att samordning, samarbete och avstämning av kontrollrutiner räcker för att motverka riskerna.
I sakens intresse skulle jag emellertid vilja fästa Randzio-Plaths och andra ledamöters uppmärksamhet på en rapport som nyligen utarbetades av Brouwer, som är andre man i den nederländska centralbanken, en rapport som utarbetades på uppdrag av Ekonomiska och sociala kommittén, inkörsporten till Ekofin-rådet alltså, och den rapporten handlar om ekonomisk stabilitet.
Rapporten kommer att offentliggöras och kommer utan tvivel att återfinnas på Internet.
Rapporten handlar alltså om den fråga som sysselsätter Randzio-Plath, och jag rekommenderar alltså alla ledamöter att läsa den rapporten.
En stor del av de punkter som jag nyss nämnde återfinner jag också i betänkandet av Margallo, och även i många av ändringsförslagen.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att vi utan tvekan kommer att fortsätta diskutera detaljer, men när det gäller huvuddragen ser jag ändå betänkandet av Margallo som en välkommen bekräftelse av kommissionens ståndpunkt.
Nu några ord om det sätt som ett antal av dessa åtgärder bör genomföras, nödvändigheten av att närmare undersöka vår rättsliga etik och det sätt som våra rättsliga bestämmelser kommer till stånd på.
Nu är alla överens om att vi måste bli av med våra alltför invecklade och föråldrade bestämmelser.
Med andra ord, bestämmelser som inte kan hålla jämna steg med den snabba marknadsutvecklingen.
Det sätt som Europeiska unionen, det vill säga ett samspel mellan kommissionen, parlamentet och rådet, kommer fram till sina bestämmelser måste gå snabbare.
Hur skall det då ske?
Det finns flera olika åsikter om det och även en del missförstånd, och när Margallo säger att Europaparlamentet inte vill ge upp några befogenheter som det nyss fått så håller jag naturligtvis med honom om det.
Jag har själv också varit parlamentariker under lång tid så jag förstår alltså fullständigt att Margallo gör det uttalandet.
Det är inte heller kommissionens avsikt, om kommissionen nu skulle ha den makten, vilket inte är fallet.
Ändå så måste vi gå snabbare tillväga i vår strävan att åstadkomma nödvändiga bestämmelser.
Jag skulle gärna vilja uppmana parlamentsledamöterna att fundera över hur det skall kunna ske snabbare och bättre.
Måste vi använda oss av kommittéförfaranden i större utsträckning?
Måste det läggas större vikt vid överensstämmelse mellan institutionerna efter den första behandlingen?
I alla fall tänker kommissionen snabbare och bättre informera parlamentet och behöriga utskott om planeringen, så att dagordningarna kan avstämmas mot varandra och därmed öka hastigheten i utarbetandet av bestämmelser.
I alla fall skulle jag vilja hålla parlamentet informerat om alla utvecklingar i handlingsplanen; varje halvår skickar vi en rapport till Ekofin-rådet och jag tror att de rapporterna skulle vara lämpliga som underlag för debatter i parlamentet.
Herr talman!
De flesta talare har funderat över pensionsfrågan och det skulle jag gärna vilja säga något om.
I sitt meddelande om pensioner lägger kommissionen fram förslag på tre områden.
Det första området är försiktighetsbestämmelser för pensionsfonder och det sammanhanget måste skyddet av de pensionsberättigade vara prioritet.
Det är inte tal om att en bestämmelse skall kunna införas som hotar framtida pensionärers rättigheter.
Det är det inte tal om.
Det hindrar dock inte att bestämmelserna för investering och förvaltning även får tjäna andra intressen än skyddet av pensionsberättigade.
Meningslösa bestämmelser som minskar investeringsresultaten vänder sig egentligen mot de berättigade och måste därför avskaffas.
Andra punkten, samordning av medlemsstaternas skattesystem är ett villkor för deltagande över gränserna.
Peijs frågade mig: när får vi rörliga pensioner för rörliga människor?
Även andra ledamöter, såsom von Wogau och kolleger till honom, har talat om nödvändigheten av att öka rörligheten för arbetstagarna i Europeiska unionen.
För det ändamålet behövs, som sagt, inte i första hand en harmonisering, ett ord som man ändå borde vara försiktig med eftersom det väcker felaktiga associationer i vissa medlemsstater.
Jag talar alltså hellre om samordning, samordning av skattesystem som skiljer sig med avseende på skattesatserna.
Den samordningen är ett nödvändigt villkor för gränsöverskridande rörlighet av arbetstagare.
Kommissionen förbereder just nu ett förslag, en allmän ram som är avsedd att underlätta betalningen från pensionsinstitutioner som är etablerade i en annan medlemsstat.
Den allmänna ramen har det naturligtvis också ställts frågor om här i kammaren av till exempel Medina Ortega, men även Peijs påpekat nödvändigheten av att åstadkomma denna allmänna ram.
För övrigt skulle jag gärna vilja peka på EG-domstolens rättspraxis.
Den rättspraxisen har visat att de begränsningar som gäller för gränsöverskridande avgifter och premier strider mot fördraget.
Den tredje punkt som kommissionen strävar mot är avskaffandet av de hinder som gör det besvärligt för migrerande arbetstagare.
Vi måste framför allt, vilket med rätta understryks i betänkandet, underlätta överföringen av rättigheter från en medlemsstat till en annan och det är naturligtvis absolut till nytta för arbetstagarnas rörlighet.
Herr talman!
När det gäller resolutionsförslaget skulle jag allra först vilja påpeka att parlamentets stöd är absolut avgörande om vi vill omsätta dessa förslag i konkreta åtgärder.
Därför har jag med stort intresse tagit del av föredraganden Kuckelkorns utmärkta arbete, och av behöriga utskott, ett arbete som hittills uträttats över ett brett och i tekniskt avseende invecklat område.
Det har inte förbigått mig att parlamentet i betänkandet stött de linjer som kommissionen föreslagit.
När det gäller resolutionsförslaget skulle jag gärna vilja göra följande anmärkningar.
I resolutionsförslaget yrkas för ett allmänt införande av den skattemodell som innebär att pensionsavgifter och fondens investeringsintäkter befrias från skatt och att pensionsutbetalningarna beskattas och det har återigen understrukits i kväll, bland annat av Blokland.
Blokland pekade på det här och jag tror att han har rätt.
Det står också så i resolutionsförslaget.
En överenskommelse om den metoden skulle vara en lösning på de problem avseende antingen dubbel beskattning eller icke beskattning som medborgare och medlemsstater har att kämpa med just nu.
Jag vill dock påpeka att den frågan, som ni vet, endast gäller medlemsstaternas befogenheter och inte ligger inom kommissionens behörighetsområde.
Kommissionen måste alltså se till att, om det även i framtiden fortsätter att finnas olika system, det inte har några negativa konsekvenser för arbetstagare som utövar sin rätt till rörlighet i unionen.
När det gäller ändringsförslagen så vill jag främst påpeka en sak med kläm: det är räckvidden, på engelska " scope ", räckvidden i det kommande direktivförslaget - direktivet är nämligen inte klart än - om en reglering av pensionsfondernas verksamhet.
Frågan är alltså - och många ledamöter har talat om det i kväll, med Kauppi i spetsen - frågan är: måste det förslag som vi nu inom kort kommer att offentliggöra omfatta alla former av pensionssparande eller måste det helt enkelt inskränka sig till pensionssparprodukter som försäkrar deltagarna mot biometriska risker?
Mitt svar på den frågan är följande.
Jag hoppas att det är tydligt.
Det behövs europeiska försiktighetsnormer för alla former av pensionssparande.
Dessa normer kommer att skilja sig åt på vissa punkter beroende på de risker som verkligen täcks av institutionerna.
Det finns dock inget enda tekniskt skäl till att inte ta upp de här olika sparformerna i ett och samma direktiv.
Det skulle därför, enligt min åsikt, också vara fel, och Europeiska unionen skulle ställa upp konstgjorda begränsningar för sig själv, om kommissionen skulle begränsa direktivet till pensionssystem som endast täcker biometriska risker och utestänga andra pensionsformer som visserligen är fullvärdiga pensionsformer, eftersom de inte kan inkasseras före pensioneringsdatumet, men som ändå, enligt vissa ledamöter, borde uteslutas från direktivet.
Det tror jag är fel.
Jag tror att Europeiska unionen skulle göra sig själv en björntjänst om föremålet för direktivet skulle begränsas till de biometriska riskerna och ärligt talat så ser jag inget enda skäl till varför andra former av pensionssparande inte skall omfattas av samma direktiv, som jag nyss sade.
Medlemsstaterna får alltså utrymme att med till exempel skattemässiga stimulansåtgärder främja vissa pensionsprodukter litet extra.
De kan samtidigt kräva att de produkter som erbjuds på deras marknad, även när det gäller tjänsteproducenter som är etablerade i andra medlemsstater, uppfyller vissa sociala kriterier.
Arbetstagare och arbetsgivare i ett företag eller inom en sektor kan fritt välja med tanke på fördelarna och nackdelarna med de produkter som finns tillgängliga på deras marknad.
Det kommer alltså fortfarande att finnas ett stort mått av frihet för medlemsstaterna att ordna pensionssystemet i den egna staten så som de själv anser bäst.
Den friheten kommer fortfarande att finnas.
Det som kommissionen strävar efter är att skapa en ram som avreglerar pensionsfondernas bildande och funktionsområde till förmån för alla deltagare i sådana pensionsfonder.
Vi måste alltså inom Europeiska unionen bilda den rättsliga ram som ger företag och framtida pensionärer möjlighet att på en öppen marknad välja de produkter som erbjuds av institutioner som kontrolleras på ett adekvat sätt.
Adekvat kontroll är av avgörande betydelse likaväl som avregleringen av pensionsfondernas funktionsområde också är av avgörande betydelse.
Det är inte kommissionens sak att i detalj bestämma vad en pensionsprodukt är, det faller nämligen under subsidiaritetsprincipen och Europeiska kommissionen skulle inte vilja göra något som strider mot den principen.
