# ID: svediakorp-gov399232
# author: García-Margallo y Marfil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 878
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionär!
Om jag vore tvungen att här i dag ge exempel på två komplexa frågor på det ekonomiska området, skulle jag utan tvekan nämna följande: konsolideringen av finansmarknaderna och en harmonisering av bestämmelserna för den direkta beskattningen - närmare bestämt beskattningen av sparmedel - som nu är föremål för diskussioner.
Den debatt som vi nyligen höll om organen för kollektiva investeringar i fastigheter och de reaktioner som har uppstått till följd av betänkandet om pensionsfonder, som vi strax skall ägna oss åt, visar hur komplexa och viktiga dessa frågor är.
Båda frågorna, avreglering av marknaden för finansiella tjänster och beskattningen tas upp i den handlingsplan som är föremål för mitt betänkande.
Därför är det motiverat att tacka alla grupperna för deras samarbete och än en gång framhålla för kommissionen att de kan räkna med Europaparlamentets aktiva samarbete i denna plans förverkligande, där vi inte kommer att avstå från våra befogenheter utan snarare skall utöva dem på ett ansvarsfullt sätt.
Handlingsplanens komplexitet svarar även mot ambitionerna i den rapport som läggs fram av kommissionen och omfattar 43 åtgärder som påverkar alla sektorer på området (börsen, banker, investeringsfonder, försäkringar, osv.) och som infogas i det som har kommit att kallas den nya ekonomin, och som - enligt toppmötet i Lissabon - är ett av botemedlen för arbetslösheten i Europa.
Vad omfattar då dessa åtgärder?
Vilket är syftet med dessa?
Enligt min uppfattning kan det sammanfattas på följande vis: en avreglering av finansmarknaderna och en aktualisering av bestämmelserna om tillsyn och övervakning så att den europeiska finansmarknaden blir minst lika konkurrenskraftig som den i Förenta staterna.
Under rubriken motivering ger jag en omfattande kommentar med en jämförelse av dessa båda typer av marknader.
För att uppnå dessa två mål föreslår kommissionen en lösning som absolut kan ifrågasättas och som är riskabel: ett smidigare lagstiftningsförfarande som i sin tur konkretiseras i form av tre åtgärder.
För det första en minskning av de bestämmelser som skall införas i en förordning eller i ett direktiv, alltså sådana som förutsätter parlamentets deltagande.
För det andra dessa bestämmelsers begränsning till definitionen av de allmänna kriterier och de grundläggande principer som bör fastställas på området, samt att kommissionen får möjlighet att utveckla dessa.
Slutligen för det tredje, att kommissionen förses med långtgående tolkningsbefogenheter.
Jag tvivlar inte på att förfarandet måste göras smidigare, herr kommissionär, men parlamentet är inte villigt att avstå från de befogenheter som det har tagit så lång tid att skaffa.
Därför är en av de första uppgifter vi tillsammans bör lösa att hitta en modell som innebär att båda målen uppnås.
Vad gäller avregleringen, den första uppgift som kommissionen tar sig an, utgår kommissionen från en premiss: en konsolidering av en inre marknad för finansiella tjänster förutsätter att marknadshindren avlägsnas.
På den punkten är vi helt överens.
Slutsatsen blir att hindren måste avlägsnas för att marknaden skall fungera bättre.
Vi är eniga, men vi vet att det finns svårigheter på vägen, som beror att målsättningen med en avreglering måste förenas med målsättningen att skydda investerarna.
För det första anges inte vilka hindren är.
Herr kommissionär, det räcker inte med att man kan sluta sig till vilka de är utifrån de åtgärder som kommissionen föreslår.
Personligen hade jag velat ha en förteckning över de nationella åtgärder som, i enlighet med direktivet om de finansiella tjänsterna, utgör marknadshinder i respektive land.
För det andra innebär även den lösning som kommissionen föreslår vissa problem.
Det är absurt att ett finansbolag i sin verksamhet måste underkasta sig femton olika regelsystem, och lika eller ännu mer absurt är det att en investerare - åtminstone en icke-professionell sådan - skall vara tvungen att köpa tjänster, utan att känna till rättsreglerna, från företag vars finansiella ställning han inte kan kontrollera och att han, om han hamnar i en rättstvist, kan tvingas lagsöka eller reklamera tjänsten i ett för honom fullständigt främmande land.
Avregleringen bör därför äga rum parallellt med en ökning av åtgärderna för kontroll och beskattning.
Vad gäller kontrollåtgärderna så står vi inför ett nytt problem: behovet av att till en annorlunda värld - präglad av globaliseringen, den internationella konkurrensen och den fria rörligheten för kapital - anpassa behörigheten och rättsskipningen vid de myndigheter som även fortsättningsvis kommer att vara nationella och som i de flesta fall tillämpar olika modeller.
Slutligen, herr talman, är det min personliga övertygelse att, om vi inte vill att avregleringen skall lämna utrymme åt en snedvriden konkurrens och en flykt till förmånligare klimat inom eller utanför unionen, ett riktigt fungerande av marknaden för finansiella tjänster inte är möjligt utan en viss harmonisering av bestämmelserna för sparmedel.
Det är de frågor jag tar upp i mitt betänkande; frågor som bottnar i en vilja till ett konstruktivt samarbete med kommissionen som jag alltid har betraktat som parlamentets lojala allierade i behandlingen av en fråga av sådan komplex natur.
