# ID: svediakorp-gov399228
# author: Klestil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,999
# sentences: 87
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Innan jag tar till orda vill jag säga till fru ledamoten: Det överensstämmer med min principiella syn på parlamentarisk demokrati att man i lugn och ro lyssnar på de andra, även om man är av annan åsikt.
(Livliga applåder)
Ärade fru talman, ärade damer och herrar ledamöter, ärade damer och herrar företrädare för rådet och kommissionen, ärade åhörare!
Till att börja med vill jag tacka er, fru talman, och ledamöterna i Europaparlamentet för möjligheten att få tala här inför er.
Jag har kommit till Strasbourg för att understryka att Österrike har en fast bindning till Europeiska unionen.
Nyliga opinionsundersökningar har bekräftat att fyra femtedelar av mina landsmän säger ja till Österrikes medlemskap i Europeiska unionen och även fortsättningsvis säger ja till den.
(Applåder)
För mig är detta en mycket viktig och mycket positiv signal.
Jag har kommit till Strasbourg för att - och stödjande mig på denna uppfattning hos mina landsmän - avge en tydlig bekännelse till Europeiska unionen som värdegemenskap.
Jag tror att Österrike sedan inträdet i gemenskapen många gånger har bevisat sitt europeiska medvetande och sin konstruktiva medverkan i unionen.
För några dagar sedan öppnades i Wien ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet.
Jag deltog i detta öppnande via en inbjudan från förvaltningsrådet; i mitt anförande lade jag i dagen en full förståelse för oron att rasism, intolerans, främlingsfientlighet och antisemitism åter har kunnat växa - inte bara hos oss utan även i andra länder och regioner i Europa.
Jag betonade vikten av att också i dag se upp med antydningar överallt där den mänskliga värdigheten och de mänskliga rättigheterna hotas.
Vi får ej tveka för att agera mot varje form av radikalisering och polarisering.
Och vi måste beslutsamt motsätta oss de personer som försöker att genom en opportunistisk eller populistisk politik underblåsa befolkningens rädsla och oroskänslor för att därigenom vinna politiskt kapital.
(Applåder)
Framför allt ungdomen måste varnas för en sådan politik - samt för de faror som kan bli följden därav för den egna framtiden.
Dagens Österrike, som 1945 återuppstod ur det andra världskrigets ruiner, var ett verk av en generation som hade gjort sina erfarenheter under fruktansvärda upplevelser under den första hälften av 1900-talet: av pessimism och resignation, av våldsberedskap och mottaglighet för villfarelser.
Den andra republiken var redan från början präglad av österrikarnas starka bekännelse till sin stat, och bars av deras övertygelse att aldrig mer låta sig förföras av nationalism, extremism och främlingsfientlighet.
I dag lever runt 800 000 utlänningar i vårt land - ungefär tio procent av hela befolkningen.
Under de gångna årtiondena har Österrike totalt tagit emot och integrerat en miljon människor.
Därmed har vi - i förhållande till storleken på vårt land - erbjudit mer flyktingar en tillflyktsort än något annat medlemsland i Europeiska unionen.
(Applåder)
Jag erinrar om flyktingvågorna 1945 österifrån, 1956 från Ungern, 1968 från Tjeckoslovakien och under förra årtiondet från det före detta Jugoslavien.
Därutöver har kommit ett stort antal människor från andra länder.
Även judiska emigranter från den före detta Sovjetunionen har fått hjälp av Österrike att ta sig vidare till Israel eller andra länder eller att stanna hos oss.
Det har säkert också - vad gäller det senaste förflutna - förekommit åtskilliga försummelser som vi nu är mer medvetna om.
Sålunda vill jag ej dölja min bestörtning över att Österrike aldrig - eller alldeles för sent - bjudit in de judiska medborgare som fördrevs under 1938 att återvända.
Just dessa har ofta, vilket jag med rörelse gång efter annan kunnat konstatera, trots sitt fruktansvärda öde bevarat en djup kärlek till sitt tidigare hemland.
Vid bearbetningen av vårt förflutna återstår fortfarande mycket att göra.
Först när de historiska fakta har blivit utredda, när offren fått gottgörelse och det historiska ansvaret fullt ut erkänts, kommer vi åter att stå på fast mark.
I egenskap av förbundspresident är jag dock fast besluten att bemöta varje oberättigad kritik av Österrike och dess befolkning och med eftertryck tillbakavisa den.
Under de gångna månaderna har det sagts och skrivits mycket som ger en förvrängd bild av Österrike och inte motsvarar fakta - vare det nu av okunskap eller av ytlighet.
Jag vädjar därför till de politiskt ansvariga och även till medierna i Europeiska unionen att inte förlora objektivitetens och rättvisans bud ur blicken - just i en anda av de europeiska värden vilka med rätta betraktas som själva fundamentet för det europeiska enandet.
Jag tror att det ligger i samtliga medlemsstaters intresse att engagera sig för att få en klar bild av den verkliga situationen i Österrike, att slopa kritik, att söka det gemensamma och att via dialog bidra till att denna för alla parter svåra situation kan övervinnas.
(Applåder)
Jag är likaså övertygad om att det ligger i Europaparlamentets intresse att sörja för ett rättsenligt och regelbundet arbetssätt i de europeiska institutionerna och att därmed även garantera Österrikes fulla och oinskränkta medverkan ...
(Applåder)
... just med tanke på de stora frågor som anstår t.ex. utvidgningen av EU, reformen av institutionerna och den europeiska säkerhetspolitiken.
Mina damer och herrar, Österrike är en stabil demokrati och en fungerande rättsstat.
I den österrikiska författningen är inskrivet att förbundsregeringen behöver förbundspresidentens förtroende.
Detta ger mig ett särskilt ansvar - även vad gäller regeringens politik.
Jag har därför tillsammans med ordförandena för de båda regeringspartierna arbetat fram en förklaring som binder regeringen till att uppfylla de europeiska grundvärdena och rättsprinciperna.
I egenskap av förbundspresident är det också min uppgift att företräda republiken gentemot omvärlden.
Redan 1992 och 1998 förklarade jag inför detta plenum att Österrike - med tanke på landets historia och läge mitt i Europa - på ett särskilt sätt känner sig kallat att lämna ett engagerat bidrag till fullkomnandet av det europeiska enandet och freden.
Det står utom tvivel att Österrike har ett särskilt intresse av utvidgningen av Europeiska unionen.
Med tanke på vår samlevnad under århundraden med folken i de centrala och sydöstra delarna av Europa förfogar vi över erfarenheter vilka kan vara av särskild nytta för utvidgningen av Europeiska unionen i dag, och det i hela Europas intresse.
På sikt vill vi ej förbli en randstat i EU och leva vid en välståndsgräns tvärs igenom Europa.
Enbart en utvidgning ger oss den enastående möjligheten att mitt i Europa skapa ett område av fred, stabilitet och välmåga.
Om några få dagar kommer nästa årliga möte mellan de centraleuropeiska presidenterna att äga rum.
Det första dylika mötet mellan fyra olika presidenter, som jag sammankallade 1993 till Salzburg, har sedan dess växt till att bli en grupp med 12 deltagare.
Här rör det sig också om vilken ställning de små och medelstora staterna i Europeiska unionen skall ha.
Detta är ett av de centrala identitetsmoment som redan från början präglat den europeiska integrationen.
Tiden då Europas historia bestämdes av stormakters dominerande ställning ligger bakom oss.
Just Centraleuropa har den enastående chansen att bli hjärtat i det nya och större Europa, till en levande gemenskap som kan bygga på en gemensam historia och gemensamma erfarenheter, och som kan lämna ett särskilt bidrag till fulländandet av Europa.
Men för att detta framtida och större Europa skall kunna bestå, måste det bli fullt medvetet om sina gemensamma andliga och kulturella grundvalar.
Till detta skall samtliga folk i Europa bidra med sin del.
I grund och botten är ju också det " österrikiska " i vår egen kultur resultatet av en rikedom som vi hämtar ur europeiska källor, ur vetskapen om betydelsen av det centraleuropeiska området, ur de historiska och mänskliga förbindelserna med de olika folken i denna region, ur en levande praxis av federalism och subsidiaritet samt ur kunskapen om den gemensamma historien, att övernationalitet ingalunda nödvändigtvis betyder en förlust av den egna identiteten.
För att denna utvidgning skall bli framgångsrik måste unionen dock vara förmögen att bära en utvidgning.
Med öppnandet av regeringskonferensen för knappt två månader sedan inleddes den andra fasen av den interna reformprocessen.
Österrike välkomnar uttryckligen inlemmandet av Europaparlamentet i det arbete som bedrivs på regeringskonferensen.
Och redan i samband med de hittillsvarande reformerna av Europeiska unionen var det ofta parlamentet som lämnat de modigaste och mest visionära förslagen och därmed på ett trovärdigt sätt understrukit sitt anspråk på att vara den parlamentariska motorn i den europeiska integrationen.
Till de stora utmaningar som Europeiska unionen ställs inför hör också säkerhetspolitiken.
Under intrycket av de fruktansvärda konflikter vilka på senare år har hemsökt framför allt de sydöstra delarna av kontinenten måste Europa växa samman också på det gemensamma försvarets område.
Från europeisk sida krävs i samband med den militära krishanteringen en särskild form av trovärdighet, beslutsamhet och styrka.
Det gläder mig att debatten om detta viktiga ämne kunde inledas under det österrikiska EU-ordförandeskapet.
EU-toppmötet i Köln och Helsingfors har skapat ytterligare milstolpar.
Fram till det Europeiska rådets möte i Nice gäller det att skapa förutsättningar för att unionen i praktiken skall kunna förverkliga sitt ambitiösa mål vad gäller den europeiska förmågan att hantera kriser.
Österrike är berett att solidariskt bidra till utvecklingen av Europeiska unionen till en säkerhets- och försvarsgemenskap.
Vi vet att en unions säkerhet inte kan skiljas från den, och vi vet att framtiden på säkerhetsområdet också för vårt eget land ligger i att vi har förmågan att arbeta med och för varandra.
Ytterligare en uppgift av speciellt slag för mig är utarbetandet av en stadga för grundläggande fri- och rättigheter i Europeiska unionen; här handlar det om så viktiga frågor som om skyddet och främjandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, av de mänskliga rättigheterna samt om att stärka deras inre konsekvens och effektivitet.
Också på detta område visar det sig att Österrikes hållning i många avseenden överensstämmer med Europaparlamentets.
Följaktligen handlar det i dag om att på viktiga områden fördjupa Europeiska unionen och anpassa den efter 2000-talets krav.
I förgrunden kommer också fortsättningsvis att stå det första fredliga demokratiska enandet av vår kontinent.
Det är detta som gör denna process så enastående, men också så sårbar.
För dem som redan tar det gemensamma Europa för givet måste vi klargöra vilken fundamental betydelse vidareförandet av den europeiska integrationen har för freden och stabiliteten i hela Europa.
Demokrati är ingenting som går utan möda.
I framför allt detta stora europeiska förbund kräver demokratin ett aktivt engagemang från européerna; vi bör dagligen se till att lyssna på vad dessa människor har att säga därom.
Ärade fru talman, mina damer och herrar!
Situationen i vilken Österrike för närvarande befinner sig är obehaglig och följdrik för mitt land och framför allt för människorna i det.
Den är emellertid obehaglig och följdrik även för övriga 14 medlemsstater i Europeiska unionen.
Det finns inga tecken överhuvudtaget på att Österrike skulle avvika från den väg man hittills följt, en väg av parlamentarisk demokrati och europeiska värden.
Jag ber er därför att tillsammans med mig och med oss gemensamt försöka finna en utväg ut denna situation, för befolkningen i mitt lands skull, men även för Europeiska unionens skull.
Låt mig avslutningsvis ännu en gång tacka för inbjudan att få tala här i Europaparlamentet.
Jag försäkrar er att Österrike också fortsättningsvis med all kraft och övertygelse kommer att engagera sig i arbetet för den europeiska freden och enandet.
Vi österrikare är entusiastiska européer, och det kommer vi också att förbli!
(Livliga och ihållande applåder)
