# ID: svediakorp-gov399207
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Frågan som ledamoten ställer är en viktig fråga och handlar om utrikes- och säkerhetspolitiken, den nya krishanteringen, som den politiska kommittén för säkerhet och förebyggande av konflikter och ledamoten frågar om rådet kommer att ta hänsyn till kvinnors lämplighet i fredsarbetet.
Jag tycker det är mer än givet att kvinnors arbete med freden och i flera liknande strukturer, nämligen i mobilisering av det civila samhället, är erkänd och uppenbar.
Vi vet alla, och det är ingen idé att hålla något diplomatiskt föredrag om detta, att kvinnors roll och representation i beslutsprocesserna, både i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och på andra allmänna områden, inte är vad som är önskvärt eller vad den borde vara.
Vi känner alla till de ansträngningar som har gjorts från det internationella samfundet, och vi erinrar om slutsatserna i Pekingförklaringen 1995 i denna fråga.
Som ni vet kommer det att hållas ett extra sammanträde i FN: s generalförsamling för att rikta det internationella samfundets uppmärksamhet på behovet att få med kvinnorna i de åtgärder som skall genomföras enligt Pekingförklaringen, och att vidta konkreta åtgärder som kan gynna detta arbete.
Vi bör i denna frågan ha den uppfattningen att det inte är möjligt att arbeta efter en viljepolitik inom vissa områden som handlar om beslutsprocessen.
Detta handlar givetvis om ett större engagemang i de politiska arbetet, i utbildningsprocessen och i den administrativa processen i allmänhet.
Vi tror inte att det är möjligt att genomföra en specifik åtgärd, som till exempel kvotering, till instanserna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vi tror inte att detta vore lämpligt, det finns inga förslag med en sådan inriktning hos rådet.
Emellertid är det varje nationell regerings sak att genomföra nödvändiga reformer i sitt eget representativa system för att se till att få ett vederbörligt deltagande från kvinnorna.
I Europeiska unionen pågår det, som ni vet, ett regleringsarbete i dessa frågor och det finns rekommendationer i Amsterdamfördraget.
Vi anser att då representationen inom Europeiska unionen kommer genom personal från medlemsstaterna, är det medlemsstaterna själva som har den största uppgiften för att få ett så stort kvinnligt deltagande som möjligt i beslutsprocesserna.
