# ID: svediakorp-gov399190
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 380
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


För det första beklagar jag att jag inte har möjligheten att ställa frågor till ledamöterna, för om jag hade denna möjlighet skulle jag fråga er vilka andra lösningar ni har att föreslå.
Jag vill, som ett konkret exempel på vad de militära styrkorna kan göra, ta exemplet Bosnien och Hercegovina.
Det räcker med att tänka på situationen i Bosnien och Hercegovina under många år, och på vad det internationella samfundets passivitet inför denna situation ledde till, det räcker också att titta på dagens verklighet - en instabil verklighet men med fred, tack vare de militära styrkornas närvaro -, och vi förstår att det finns vissa situationer där försöken till upplösning av de etniska spänningarna bara kan ske genom rammekanismer som får sitt uttryck i skyddet av och separering genom vattendrag och alltså, vilket är mycket troligt, - vi vet inte hur länge till vi måste vara kvar men hoppas att det blir så kort tid som möjligt -, ställs denna fråga även i Kosovo.
Det är också lämpligt att vara medveten om att det internationella samfundet och framför allt Europeiska unionens medlemsstater inte har några egentliga intressen av att ingripa i Kosovo och uppbringa resurser, material och människor till denna typ av åtgärder.
Snarare tvärtom.
Vad det internationella samfundet och särskilt Europeiska unionen var medvetet om var dess plikt och ansvar att reagera på en situation av förfall vad gäller mönstren för internationellt agerande, och att utövande av folkmord och belägring var Milosevics metoder mot den albanska befolkningen i Kosovo.
Man kan svara att det praktiska resultatet av situationen inte är den vi skulle önska.
Jag vill påpeka att även om det praktiska resultatet av denna situation är den att vi i dag, med några undantag, har en ur säkerhetssynpunkt kontrollerad situation.
Vi har gjort, och vi fortsätter att göra, ansträngningar för att få en större integration av minoriteterna.
Det har faktiskt inte gått att uppnå ett effektivare resultat.
Vi kommer att fortsätta trycka på i denna riktning och vi anser att någon form av förnyelse av den institutionella organisationen av det civila samhället genom självständiga val kan bidra mycket till denna stabilitet.
