# ID: svediakorp-gov399162
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,872
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag kom till kammaren i eftermiddags med ett oerhört bra tal, vilket jag varmt vill tacka mina medarbetare för; men jag kan kanske hålla det vid ett annat tillfälle, eftersom jag skulle vilja svara informellt under denna debatt.
Ledamöterna har säkert noterat att den högste ansvarige och jag utarbetat en rapport till toppmötet i Lissabon, och jag misstänker att Langendijk kanske lagt märke till att innehållet var slående likt det i hans eget betänkande.
Jag är inte säker på vilken text som var hönan och vilken som var ägget, men jag känner att om jag komplimenterar Langendijk till hans betänkande, kommer han inte att ta illa upp och tro att jag egentligen gratulerar Solana och mig själv.
Men det fanns väldigt många likheter.
Det stämmer om man säger att vårt arbete inför toppmötet i Lissabon i mycket hög grad motiverades av den starka känslan att om vi inte kan nå framgång genom våra initiativ på Balkan, kommer hela trovärdigheten i samband med våra försök att skapa en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik att krossas.
Det är oerhört viktigt att vi visar oss vara vuxna utmaningen på Balkan.
En sak vi betonade i vår rapport som vi lade fram för regeringscheferna i Lissabon - som återspeglades på ett starkt sätt under den vecka då jag nyligen besökte regionen - är att stabiliserings- och associeringsprocessen måste ses som en grundläggande del av vår strategi.
För att uttrycka det på ett litet folkligare sätt, med de ord som används av min hedervärda vän Pack: Det handlar om att utforma, att hjälpa fram länderna på vägen som leder till Europeiska unionen.
De vill integreras i de europeiska-atlantiska strukturerna; de vill detta som ett alternativ till den traumatiska upplösning som skett under de senaste åren.
Vi måste se till att denna process känns verklig för dem.
Det var många som hänvisade till stabilitetspaktskonferensen som genomfördes häromdagen, och som åtskilliga sade var en avsevärd framgång.
Erbjudandena från biståndsgivarna översteg med god marginal förväntningarna vid början av konferensen.
Jag vill ta upp ett par saker i samband med detta.
För det första, som svar på Langendijks fråga, stämmer det att en del av de pengar som finansierade snabbstartprojekten som stöddes av Europeiska unionen var pengar från 1998 och 1999 års budgetar.
Det finns en naturlig orsak till detta, dvs. att vi i vissa fall redan hade utfört genomförbarhetsundersökningar och förberett för dessa snabbstartprojekt.
Jag anser att nya pengar är pengar man inte redan använt.
Olyckligtvis, givet det faktum att vår budget grundas på åtaganden och betalningar och inte endast betalningar i motsats till budgetarna i nästan alla medlemsstater, är detta en särskilt viktig faktor.
Att man avsätter pengar innebär inte alltid att dessa används under nästa år eller året därefter, eller ens under nästa årtionde.
Det är viktigt att klargöra detta.
Detta följer upp Swobodas uttalande, vilket jag stöder kraftfullt.
Vi talar inte bara om infrastruktur i form av hårdvara, vi måste också diskutera infrastruktur i form av mjukvara.
Detta omfattar rättssäkerhet och demokratisering, den typ av civilt samhälle den hedervärde ledamoten avsåg; och det omfattar utbildning - något som jag strax kommer att ta upp igen.
Jag vill ta upp en eller ett par saker som diskuterades i Lissabon och som vi följer upp.
För det första fick vi i kommissionen i uppdrag i Lissabon, att lägga fram ett förslagspaket om asymmetriska handelskoncessioner för regionen.
Det är värt att komma ihåg att den totala exporten från Balkan till Europeiska unionen utgör omkring 0,6 procent av vår totala import.
När det rör jordbruksprodukter är siffran omkring 0,16 procent.
Detta är alltså ett område inom vilket vi kan kosta på oss att vara litet generösa.
Vi försöker också att påskynda vår hjälp och göra den mer effektiv.
Jag meddelade i går att kommissionen är överens om snabbinsatsenheten.
Vi kommer under de närmaste månaderna att lägga fram vår nya förordning om stöd till västra Balkanområdet för parlamentet, vilken jag hoppas kommer att göra det snabbare, flexiblare och som, naturligtvis, kommer att omfatta tillräcklig finansiering av projekt som stöder genusfrågor.
Jag kan inte komma på en enda modell för en framgångsrik ekonomisk eller politisk utveckling, som inte genom olika program noga tar hänsyn till och ser till att kvinnor kan använda sin fullständiga potential och spela en fullständig roll i sina samhällen.
En sak om utbildning: I vintras, trots all cynism, visade sig vårt program " Energi för demokrati " bli oerhört framgångsrikt i Serbien.
Det sker tyvärr inte så ofta att folk på gatorna hyllar Europeiska unionen - alltför sällan i det land som jag känner till bäst.
Men detta hände i vissa av dessa städer i vintras.
Borgmästaren i Nis har just skrivit ett brev i vilket det står att programmet " Energi för demokrati " var en modell för den typ av politiskt stöd vi borde tillhandahålla i hans land.
Vintern är över, så det finns inte samma överhängande behov av olja för tillfället.
Vi håller på att undersöka sätt på vilka vi kan utvidga denna typ av program.
Vi har bland annat tänkt på idén " utbildning för demokrati ": Materielleveranser till skolor som t.ex. omfattar skolböcker, pengar för att kunna genomföra mindre förbättringar av klassrum osv., och för inköp av idrottsutrustning - allt möjligt som kan göra livet litet lättare för ungarna i dessa städer, under tiden de tillsammans väntar med sina föräldrar på president Milosevics avgång - vilken jag hoppas sker så snart som möjligt.
Jag hoppas vi äntligen kommer att få se fler framsteg när det gäller upprensningen av Donau, vilket är mycket viktigt för regionen.
Vi höll givande sammanträden med Donaukommissionen förra veckan och jag hoppas att vi vid Donaukommissionens årliga sammanträde i veckan kommer att kunna sätta igång allt detta, och att Europeiska unionen kan stå för omkring 85 procent av upprensningskostnaden.
Jag har tidigare uttalat mig om min oro rörande Montenegro.
Efter mitt besök där för omkring en månad sedan, har vi fördubblat vårt Obnova-stöd till Montenegro från 10 miljoner euro till 20 miljoner.
Vi tillhandahåller också ganska mycket där i form av livsmedelssäkerhet, osv.
Jag hoppas att Europeiska investeringsbanken snart kommer att låna ut pengar med skäliga villkor till Montenegro.
Ledamoten frågade mig, till sist, om storleken på våra ekonomiska åtaganden rörande Balkan.
Det kommer fler tillfällen när jag kan följa upp detta mer ingående.
Jag anser att ett av de verkliga testen är om alla dessa mängder av kommunikéer från rådet och alla dessa löften om Marshallplaner osv., verkligen förverkligas!
I år kommer vi att använda omkring 540 miljoner euro i västra Balkan.
Genom att våra åtaganden i Kosovo till största delen kommer att falla ut i början av perioden, kommer vi att använda omkring 800 miljoner euro i Balkanområdet.
Av denna summa kommer omkring 350 miljoner euro att gå till Kosovo.
Jag måste nämna att detta inte omfattar stora ökningar av utgifterna på andra ställen, men vi måste hjälpa till i ett land som Kroatien där det finns en bra och anständig regering som försöker att göra ett svårt arbete under oerhört problematiska omständigheter.
Vi måste ge stöd till de stabiliserings- och associeringsländer som förhandlar på ett seriöst sätt med oss på deras väg till Europeiska unionen.
När det rör användning av offentliga medel, anser jag att det avgörande året alltid är det första - man har tur om man kommer till år två eller tre.
Det första året är faktiskt det stora utgiftsåret för oss.
På det hela taget, när vi fick frågan i Istanbul om hur mycket vi trodde vi kunde spendera i regionen, samtidigt som vi insåg att ansvaret låg hos budgetmyndigheten - jag känner till dessa frågors teologi vid det här laget - kom vi fram till omkring 5,5 miljarder euro.
Vissa säger att det är en vansinnig siffra.
Jag vill i vilket fall se till att vi inte längre befinner oss i denna situation att, trots det interinstitutionella avtalet, en mängd personer säger att vi måste ta de extra pengar som behövs i Kosovo från de medel vi fått till förfogande före Kosovokrisen bröt ut.
En sak som jag har krävt är en realistisk siffra för vår budgetering i samband med återuppbyggnaden i Serbien, eftersom jag inte om två eller tre år vill upptäcka att det blir ytterligare kostnader för Serbien som skall tas ur samma budget.
Vi bedömer att, vid tillämpning av samma typ av siffror som i Kosovo, vi kommer att behöva omkring 2,3 miljarder euro för ett seriöst återuppbyggnadsprogram i Serbien.
Detta kan inledas först när Milosevic har försvunnit.
Jag tycker emellertid att det skulle vara högst oansvarigt av oss om vi föreslog siffror för detta parlament eller rådet, som enligt vår mening inte skulle vara realistiska när det rör Serbien.
Det grundas på beräkningar av ekonomer och vår bedömning att vi måste tillämpa samma typ av utgiftsfördelning i Serbien som vi gjort i Kosovo.
Resten - 3,2 miljarder euro - över sju år, tycker inte jag kan ses som fantastiskt generöst.
På detta sätt har vi kommit fram till siffran 5,5 miljarder euro, och jag har känt mig en aning kränkt över vissa tidningars antydan om att vi tagit denna siffra ur tomma luften och att den är obegriplig.
Det skulle glädja mig att inte bara förklara den mer ingående för parlamentet, utan också i sinom tid för rådet (allmänna frågor).
Vem vet, om jag någon gång hade turen med mig kanske jag till och med kunde förklara den för finansministrarna.
Detta är mitt svar på ledamöternas välmenta frågor.
Detta är ingen siffra som är tagen ur tomma luften: Det är försök att ge en ärlig redovisning av innebörden av vår retorik.
Folk kan inte bli förnärmade över det faktum att de gör det: De bad oss göra det i samband med Mellanösternfrågan - för att ge ett hum om vad kostnaden för fredsprocessen skulle uppgå till genom Europeiska unionens program.
Låt oss alltså redovisa kostnaden för programmen i Balkanområdet.
Om vi skall argumentera om förhållandet mellan retorik och verklighet, låt oss börja här.
Till sist: Vad vi helt klart har för avsikt att göra i Balkanområdet är att skapa fred och säkerhet, inte bara i vårt närområde, utan överallt.
Vi avser att skapa fred och säkerhet i en integrerad del av vårt gemensamma europeiska hem.
Jag hoppas vi kan göra detta i praktiken med hjälp av den retorik, de löften och den optimism vi uppvisar i alla dessa retoriska kommunikéer.
