# ID: svediakorp-gov399153
# author: Pack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 804
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag hjärtligt tacka kollegan Lagendijk för hans betänkande.
Jag stöder honom fullt ut, och jag tycker det är fantastiskt när en kristdemokrat fullt ut kan ge sitt stöd till ett grönt betänkande, för det betyder att vi gemensamt är på rätt väg och gemensamt har gjort samma erfarenheter.
Denna debatt äger i dag rum vid en gynnsam tidpunkt, vilket redan sagts.
Konferensen för bidragsgivarna hade, åtminstone på papperet, goda resultat.
De pengar som äntligen kan ge pakten ett ansikte skall nu strömma in i projektet.
Hittills har det varit ett fata morgana, det har inte funnits något påtagligt resultat.
Äntligen skall nu arbetet påbörjas och det kostsamma pratet ta slut.
Det är egentligen synd att samordnarens lärotid skulle ta så mycket tid i anspråk.
De projekt i regionen som definierats av Europeiska unionen och Europeiska investeringsbanken har experterna på regionen länge känt till.
Vi hade kunnat börja med detta redan i höstas, vilket vi också borde ha gjort.
Ministerrådets avgöranden vill jag emellertid också angripa, och jag säger att det inte är ett tecken på stor effektivitetssträvan när man inrättar en återuppbyggnadsbyrå i Thessaloniki, tillsätter en samordnare i Bryssel och sedan inte låter dem samarbeta med varandra.
Utan återuppbyggnad ingen stabilitet och omvänt.
Nu måste vi snabbt återerövra förlorad terräng.
Med 1,8 miljarder euro för de kommande tolv månaderna kan ett och annat sättas i rörelse; då kommer människorna i regionen äntligen att kunna se att det finns allvar bakom våra stora ord om att skänka stabilitet åt regionen.
Någon sådan kan ej komma till stånd utan återuppbyggnad eller fungerande institutioner.
I båda fallen krävs snabbt handlande.
Här är euron på sin plats, om den verkligen flyter in i projekten och inte fastnar i dimman av alltför många fixare och organisationer eller rentav försvinner i korruption.
Här måste vi vara vaksamma.
Krigen i regionen kostade i alla hänseenden mer än vad alla nödvändiga åtgärder kommer att göra.
Idén med stabilitetspakten är god, framför allt eftersom den inriktar sig på gränsöverskridande åtgärder och därmed på ett förebyggande av konflikter.
Vissa politiker och regeringar på platsen har insett detta och har redan skapat utrymme för gränsöverskridande, regelbundet arbete.
Europeiska unionen kan med ett konsekvent handhavande av detta instrument lägga grunden till en framgångsrik, exempelgivande politik.
Samtliga som berörs av stabilitetspakten behöver dock gott tålamod.
Att lägga grunden till och stärka stabiliteten kräver tid och kontinuitet.
Mottagarländerna är särskilt belastade med att reformera sin förvaltning och sina institutioner på ett sådant sätt att utländska investeringar blir möjliga och länderna alltmer kan bli oberoende av utländsk hjälp.
Men stabiliteten i regionen är på vissa områden också i hög grad avhängig av att kriminella maktsystem kan avskaffas och rättsstatliga strukturer byggas upp, som t.ex. i Bosnien.
Val är inget universalmedel.
Demokrati kan man inte rösta fram.
Ta valen förra söndagen i Republika Srpska i Bosnien.
Karadzics och Kraijniks-partiet blev de största.
Just återvändandet av flyktingar skulle kunna bidra till normalitet och demokrati, och därför bör detta understödjas inom ramen för stabilitetspakten; t.ex. gäller detta ett snart understödjande av flyktingkarusellen Bosnien och Kroatien.
Men detta kostar pengar.
Minröjning, skapande av arbete, skolor och hälsovård måste gå hand i hand med återföring av flyktingar.
Tyvärr har även de höga representanterna i Bosnien förlorat åtskilligt med tid.
Alltför lång tid har de tolererat eller rentav främjat parallella strukturer.
Vi har ännu inte kommit på långt när så långt som vi skulle ha kunnat med övervinnandet av den etniska delningen, som skapades av kriget och tyvärr delvis fortsattes av Dayton.
Uppbyggnaden och funktionen av en rättsreform i t.ex.
Bosnien fungerar inte.
Domstolarnas domar verkställs överhuvudtaget inte.
I stället för att under årtionden få ett protektorat måste det ges större insatser för blandstaten Bosnien-Hercegovina.
Ännu en gång något om idén med stabilitetspakten.
På liknande sätt som när det gäller Europas enande kan det här inte vara fråga om att bara motivera stater för det gemensamma målet, utan också om att motivera olika samhälleliga grupper med deras intressen för det.
För att stabilisera de sydöstra delarna av Europa måste man få till stånd ett allt intimare samarbete mellan de befintliga eller tilltänkta ekonomiska, kulturella och utbildningspolitiska institutionerna, och även med motsvarande europeiska institutioner.
Nu måste vi gripa tillfället i flykten och snabbt ta fram exempel som kan visa också för serberna i Jugoslavien att det är bättre att göra sig av med diktatorn Milosevic för att sedan tillsammans med grannländerna gå den europeiska vägen.
