# ID: svediakorp-gov399152
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,625
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att gratulera föredraganden, Joost Lagendijk till det utmärkta och betydelsefulla betänkande som han har lagt fram, och jag anser dessutom att den debatt som det har väckt inte hade kunnat komma vid ett lägligare tillfälle.
Som ni vet upprepade det extra toppmötet i Lissabon den strategiska prioriteringen för Europeiska unionen angående freds- och stabilitetsfrågor för sydöstra Europa, och detta är en fråga som finns med på Europeiska unionens aktuella agenda och ständigt på den politiska dagordningen för våra arbeten.
Europeiska unionen är den organism som har bidragit med allra mest stöd till denna region.
Mellan 1991 och 1999 uppgick det totala stödet från Europeiska unionen till sydöstra Europa, där Europeiska gemenskapens och medlemsstaternas stöd är inräknat, till mer än 19,3 miljarder euro.
Europeiska unionen är alltså den främsta handelspartnern för alla länder i regionen till vilka den har gett värdefulla handelsbidrag och, som ni känner till är tusentals militärer, poliser och civila från Europeiska unionen aktiva i regionen, speciellt i Kosovo.
Som jag sade, herr talman, läser vi med största intresse föredragandens slutsatser om stabiliserings- och associeringsprocessen för Sydöstra Europa.
Utvärderingen av soliditeten och de möjliga underskotten i stabiliserings- och associeringsprocessen främjar helt klart saker som vi kan reflektera över och jag skall försöka kommentera några av dessa saker i betänkandet.
Som jag har sagt, bekräftade Europeiska rådet i Lissabon att vårt internationella mål fortfarande är en så stor integration som möjligt av regionens länder i det politiska och ekonomiska systemet i Europa.
Stabiliserings- och associeringsavtalen utgör en grundsten i denna politik.
Så som föredraganden mycket riktigt påpekade kommer inte dessa nya avtal att träda i kraft omedelbart, eftersom vi först måste förbereda, förhandla och avsluta vart och ett av dem.
Därför slöt sig föredraganden till att det skulle vara nödvändigt att skapa en typ av stabiliserings- och utvecklingsprogram för regionen på medellång sikt.
Jag är inte helt övertygad om att denna slutsats är den bästa vägen för att ta itu med problemet.
Den allmänna stabiliseringsprocessen i området kan inte, på något sätt, reduceras till bara avtalen.
Det är klart att vi kan säga att dessa utgör den synligaste och mest påtagliga punkten i denna process, men den innehåller också andra viktiga instrument som till exempel de handelsmässiga preferensavtalen, direktstöden från Europeiska unionen, och den politiska dialogen.
Majoriteten av länderna har redan preferensavtal inom handeln, och det bekräftades under det extra toppmötet i Lissabon att stabilitets- och associeringsavtalen bör föregås av en större asymmetrisk handelsavreglering, vilket alltså skulle gynna just dessa länder i den bilaterala handeln med unionens länder.
Idén bakom associerings- och stabiliseringsprocesserna är tillräckligt flexibel och omfattande för att kunna garantera ett beständigt projekt i denna fråga.
När det gäller avtalen bör inte det faktum att det har tagit en viss tid att utarbeta dem, utgöra ett hinder för stabiliseringsprocessen.
Det är inte Europeiska unionens erfarenhet i tidigare liknande regionala processer.
Därför hoppas vi, som vid andra allmänna avtal, kunna få ett mellanavtal som omfattar perioden från undertecknande till ratificering av avtalen, med tanke på att det oftast går nästan två år mellan perioderna.
Det är också värt att komma ihåg att vi redan har avtalsrelationer genom handels- och samarbetsavtal med Albanien och med före detta jugoslaviska republiken Makedonien.
De nya avtalen, som blir mer omfattande, men också mer krävande för våra partner, eftersom de innehåller politiska villkor som givetvis är en del av unionens modell i dessa frågor, kommer i just dessa två fall att ersätta de nuvarande avtalen, centreras mycket mer på det regionala samarbetet än de befintliga avtalen och innehålla bestämmelser om samarbete i rättsliga och inrikes frågor, ett område som är av högsta vikt för det framtida Europa.
Förhandlingar har redan inletts med före detta jugoslaviska republiken Makedonien om ett stabiliserings- och associeringsavtal.
Den albanska regeringen tillkännagav nyligen sin reaktion inför studien av möjligheten att inleda förhandlingar, vilken genomfördes av Europeiska kommissionen, och rådet kommer inom mycket kort att behandla denna rapport.
Till följd av de inrikespolitiska förändringarna, håller Europeiska kommissionen också på att göra en studie om Kroatiens möjligheter, vilken rådet hoppas kunna behandla strax innan eller efter sommaren.
Till Bosnien och Hercegovina har, med hänsyn till de lokala myndigheternas begäran, en vägrutt skickats, en road-map, vars utförande kommer att leda till ett utarbetande av en studie om möjligheterna till förhandlingar om ett avtal av samma slag.
Dessa arbeten går framåt i en god takt, och utgår naturligtvis ifrån att vi, i detta specifika fall, måste vara försiktiga och inte skapa överdrivna förväntningar, med tanke på att de lokala förutsättningarna inte heller gör oss överdrivet optimistiska.
Herr talman!
Tillåt mig att kort ta upp den nya förordningen.
Som vi har kommit överens om med Europaparlamentet när det gäller behovet att skapa en enhetlig rättslig grund för regionen, väntar rådet på ett förslag från Europeiska kommissionen om en rådets förordning som skall ersätta stödet till regionen genom programmen Phare och Obnova, och de rekommendationer som skall formuleras kommer att bli ett värdefullt bidrag till de debatter rådet kommer att inleda på detta område.
Jag har lagt särskilt märke till att betänkandet betonar att återuppbyggnaden av regionen inte skall ses som enbart en fysisk och ekonomisk återuppbyggnad, utan också bör inriktas på den sociala infrastrukturen, det civila samhället och de offentliga institutionerna, de främsta målen för vår reella uppbyggnadsstrategi i området.
Det handlar i praktiken inte enbart om en materiell dimension, det handlar om en allmän stabilisering.
Föredraganden nämner också kort stabilitetspakten som vi har samarbetat om med dessa fem länder, liksom med de länder som är knutna till utvidgningsprocessen.
Den nyligen genomförda regionalkonferensen om finansiering, som organiserades av Europeiska kommissionen och Världsbanken, i tätt samarbete med den särskilda företrädaren för stabilitetspakten, gav en viktig impuls till paktens mål om att få i gång reformprocesserna och stimulera det regionala samarbetet, samt visade att stabilitetspaktens mekanism redan befinner sig i en mognadsfas och både kan och bör göra framsteg.
Vi tror att de ömsesidiga ansträngningarna är nyckeln till framgång för pakten, och jag tror att denna punkt var ganska klar i den diskussion vi hade nyligen i den av Europeiska kommissionen och Världsbanken anordnade konferensen.
Strävan från regionens länder att genomföra reformer inom den institutionella politiken, liksom att skapa en miljö som gör ekonomiska framsteg möjliga, är grundläggande element i denna pakt.
I gengäld stöder det internationella samfundet reformåtagandena, och givarna och de ekonomiska institutionerna har lovat att mobilisera en summa på totalt 2,4 miljarder euro.
Av detta belopp har Europeiska unionen - kommissionen och vissa medlemsstater - lovat att bidra med 1,08 miljarder euro för egen del.
Det internationella samfundet har främst finansierat ett paket för snabbstart på 1,8 miljarder euro, vilket presenterades på konferensen och har gett de nödvändiga ekonomiska medlen till att kunna öka förberedelserna och genomförandet av kortsiktiga projekt och initiativ i paketet.
Men konferensen var, som jag har sagt, bara en punkt, ett första steg i en lång process.
Europeiska unionen är inställd på att spela en ledande roll och att garantera en konsekvent inriktning på hela denna uppföljningsprocess.
Unionen är också inriktad på att på nära håll följa och stödja de regionala reformprocesserna, så att de motsvarar de ansträngningar som faktiskt genomförs av varje land så att de kan premieras just genom framsteg i arbetet med de nya instrumenten, så att en ekonomisk och social utveckling, samt framsteg i linje med den europeiska modellen, blir möjliga.
Med undantag av Belgrad, herr talman, ärade ledamöter, har alla regeringar i regionen insett att de måste slå in på en reformväg.
Jag skulle emellertid vilja göra klart att rådet anser att våra ansträngningar blir ofullständiga om vi inte kan få med Serbien.
Ett demokratiskt och samarbetsvilligt Serbien, i fred med sina grannländer, kommer att upptas väl i den europeiska familjen, och vi måste vara medvetna om att stabiliteten i hela regionen aldrig kan bli fullständig så länge ett av länderna i regionen är en destabiliserande faktor.
Jag skulle önska att detta budskap om Serbien nådde fram till de civila samhällena och att stödet vi ger Montenegro samt de stabiliseringsansträngningar som sker i detta land bekräftades av respektive regering.
Vi noterar också, avslutningsvis, att ledamoten eftersträvar att Europeiska byrån för återuppbyggnad inte skall inskränkas till Kosovo.
Redan under sammanträdet den 20 mars uppmanade rådet kommissionen att utarbeta ett förslag och lägga fram det till rådet för att inkludera Montenegro i mandatet.
Parallellt med detta fortsätter diskussionerna om en möjlig utvidgning av verksamheten i Europeiska investeringsbanken.
Jag vill till sist nämna att rådet har bjudit in generalsekreteraren och den höge representanten, under rådets ordförandeskaps auktoritet och tillsammans med kommissionen, för att garantera en sammanhängande politik för västra Balkan.
Vid senaste rådsmötet (allmänna frågor) gjordes en första genomgång av dessa tankar som kommer ur den presentation som gjordes av kommissionär Christopher Patten och av Javier Solana.
Vi är övertygade om att denna fråga under de närmaste mötena med rådet (allmänna frågor) kommer att följas med största uppmärksamhet och leda till effektiva steg för genomförande.
