# ID: svediakorp-gov399151
# author: Lagendijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 906
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Under den tid som jag fått till mitt förfogande vill jag framför allt ta upp den finansieringskonferens om stabilitetspakten som just hållits, eftersom det i mina ögon är mer meningsfullt att ägna uppmärksamheten åt den konferensen än åt texten i mitt betänkande som naturligtvis skrevs före konferensen.
Jag vill rent allmänt säga följande om konferensen.
Jag tror man kan säga att den var en stor framgång, inte bara på grund av pengarna utan även på grund av att tyngdpunkten under konferensen verkligen - och det är en av de centrala punkterna i betänkandet och hela meningen med stabilitetspakten - låg på projekt som sammanbinder regionens områden med varandra.
Det regionala samarbetet är en av de avgörande punkterna i stabilitetspakten.
Det gjorde gott att se att det engagemanget verkligen var närvarande vid alla arbetsborden under konferensen.
Det var också en framgång, det säger jag inte bara för att smickra kommissionären, eftersom det klart framgick att Europeiska unionen, Europeiska kommissionen äntligen tog tag i tömmarna sedan de enligt min åsikt allt för länge befunnit sig i bakgrunden.
Det var mina allmänna kommentarer angående finansieringskonferensen.
Med anledning av den konferensen vill jag ta upp fem centrala punkter i mitt betänkande.
För det första, finansieringen.
Var och en väntade med spänning på vilket belopp kommissionären skulle komma fram med.
Slutligen lade han fram 530 miljoner.
Det var verkligen en snygg kreativ bokföring, måste jag säga!
Av de 530 miljonerna var nämligen 50 procent gamla pengar från före år 2000, från programmen Obnova och Phare och 30 procent kom från samma program för år 2000.
När allt kommer omkring så fanns det egentligen inte särskilt mycket nya pengar i det beloppet.
Det är ingen kritik mot kommissionen, det är ett konstaterande, ett konstaterande som naturligtvis känns värre när vi vet att ytterligare 5,5 miljarder hänger i luften.
Det är ett belopp som en gång nämndes av Europeiska investeringsbanken, som senare övertogs av kommissionsordförande Prodi och som det, i alla fall för mig, fortfarande är fullständigt oklart hur det skall kunna hostas fram under det kommande året.
Frågan till kommissionären är därför också hur det ligger till med det första året, år 2001.
Hur går det med förberedandet av budgeten för stabilitetspakten?
Vilken är hans reaktion på de allt högre ljudande rösterna från rådet och från medlemsstaterna om att de 5,5 miljarderna för västra Balkan från föranslutningsstödet till Bulgarien och Rumänien, är alldeles för mycket och för högt siktat och att ett mycket lägre belopp skulle vara mycket mer realistiskt, när det till exempel gäller absorptionskapaciteten?
Jag är för att på förhand hålla på de 5,5 miljarderna.
Jag är bara mycket nyfiken på hur kommissionen tänker samla ihop dessa medel.
Det fanns också ett krav på att projekten, planeringen på konferensen skulle spridas över alla arbetsbord: demokrati, återuppbyggnad och säkerhet, i vetskapen att en bro ju är mycket dyrare än ett utbildningscentrum eller ett minröjningsprogram.
Jag måste tyvärr konstatera att om man gör en översikt över alla siffrorna efter konferensen så har tyngdpunkten flyttats rejält i riktning mot återuppbyggnaden.
Av 4,2 miljarder är 80 procent återuppbyggnad, 17 procent demokrati och endast 3 procent säkerhet.
Min uppmaning till kommissionen skulle vara, och samma förhållande gäller också ungefär för det som utlovats från Europa, att ta 3 till 4 procent på riktigt allvar och utvidga det.
Jag påminner bara om ett tragiskt besked i tidningen i morse om att tre barn omkom i går i närheten av Sarajevo när de trampade på en mina.
Ett minröjningsprogram hör till säkerheten, är väldigt viktigt och får inte glömmas bort.
För det tredje, uppmaningen i betänkandet, med stöd av rådet (allmänna frågor), att handelsbegränsningarna för dessa länder asymmetriskt och i nödfall ensidigt måste upphävas, med tanken i bakhuvudet att handel på sikt är lika viktigt som bidrag.
Hur ligger det till med det?
Vad tänker kommissionen göra för att på kort sikt upphäva de ensidiga handelsbegränsningarna?
För det fjärde, de icke-statliga organisationerna.
Jag måste tyvärr konstatera att det ägnats mycket litet uppmärksamhet, både i förberedelserna och i genomförandet, åt de icke-statliga organisationernas roll, särskilt de lokala organisationerna.
Desto mer när man ser hur mycket man känner till om stabilitetspakten i området.
Jag är övertygad om att de lokala icke-statliga organisationerna behövs för att öka programmens kvalitet men även för att öka kunskapen om stabilitetspakten, vad vi nu egentligen exakt tänker göra, i området.
Till sist, uppgiftsfördelningen.
Vem kommer att se till att alla dessa planer genomförs på ett snabbt och effektivt sätt i praktiken?
Jag skulle vilja ge kommissionären ett råd.
Förra veckan beskylldes han för att vilja såga av stolsbenen under kommissionsordförande Prodi.
Om ni nu absolut vill såga av stolsben så skulle jag vilja föreslå att ni tar Solanas stolsben.
I mina ögon har han, mycket felaktigt, fått en ledande roll i Balkan.
Det verkar mycket mer logiskt att Europeiska kommissionen, kommissionär Patten, får den ledande rollen för att snabbt och effektivt genomföra den här stabilitetspakten.
