# ID: svediakorp-gov399133
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,045
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Efter denna debatt, efter att ha lyssnat till var och en av parlamentsledamöterna med den uppmärksamhet den förtjänade före den mycket viktiga omröstning ni skall genomföra i morgon om dessa olika förslag, skulle jag ännu en gång vilja framföra mitt tack till era två föredragande, Jo Leinen, som är här, och Dimitrakopoulos, för det mycket omfattande och användbara arbete de utfört, i den anda jag angav i förmiddags, om största möjliga konvergens mellan kommissionen och Europaparlamentet, för att ge denna förhandling den politisk impuls den behöver.
Jag skulle också, för att fortsätta det som Seixas da Costa sade, vilja säga att, eftersom jag kan vittna om det, denna förhandling som leds av det portugisiska ordförandeskapet faktiskt, såsom den portugisiske ministern just sagt, bedrivs med mycket auktoritet, realism och pragmatism.
Ur den synvinkeln förefaller det portugisiska ordförandeskapet inte alls tillfälligt eller sekundärt, vilket jag också hoppats.
Det spelar i stället en mycket viktig roll, och spelar den verkligen, för att ta sig igenom den del av vägen som åligger det innan det lämnar över till det franska ordförandeskapet.
Jag skulle vilja tacka rådet ur den synvinkeln.
Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skulle bara vilja göra tre kommentarer i slutet av denna debatt.
För det första: många av era inlägg har gällt balansen mellan det som man kallar stora stater och det som man kallar små stater.
Vi vet mycket väl att denna balans är både nödvändigt och svår.
Nödvändig för att staterna sedan 1957 erkänns som likvärdiga, suveränt likvärdiga, och samtidigt svårt, eftersom de inte alla har lika stor befolkning och man för att respektera demokratin på ett eller annat sätt måste ta hänsyn till medborgarna, till deras antal, som varierar från land till land.
Det jag vill säga, mina damer och herrar, är att kommissionen för sin del har strävat efter denna balans i de förslag den lade fram den 26 januari, och att den vecka efter vecka försvarar den, såsom den gjort när det gäller den dubbla majoriteten.
Det är ett sätt att uppnå balans att den kvalificerade majoriteten varje gång representerar minst majoriteten av staterna och hälften av befolkningen.
Vi har till och med gått litet längre i en fråga som gett upphov till många kommentarer och ibland oro, nämligen frågan om kommissionen.
Vi har gått förbi strävan efter balans för att föreslå en jämlik lösning när det gäller kommissionens sammansättning.
Och jag upprepar för dem som oroar sig att jag inte någonstans sett förslag om att en medlemsstat inte skulle ha någon kommissionär.
Det vi föreslagit, det upprepar jag, är att det skall finnas en kommissionär per medlemsstat, men enligt två möjligheter som jag ber er att verkligen överväga, och vi har tid att överväga konsekvenserna av dessa möjligheter till årets slut.
Den första möjligheten är en kommissionär per medlemsstat hela tiden, som alla samtidigt har en plats, men med en kommission som en dag kommer att ha trettio eller trettiofem kommissionärer, och följaktligen av nödvändighet en viss hierarki inom kollegiet.
Den andra möjligheten är en kommission där det skulle finnas en kommissionär per medlemsstat, men där alla inte skulle ha en plats och som, ur den synvinkeln, i större utsträckning skulle behålla sin kollegiala karaktär.
Det är, mina damer och herrar den fråga vi behåller, den om balansen mellan små och stora stater.
Ur den synvinkeln instämmer jag i den oro som uttryckts av många av er.
För det andra: Europaparlamentets drivande roll som Jo Leinen erinrat om.
Jag tror verkligen, som jag sade i förmiddags, att det behövs tid, att ni behöver tid, mina damer och herrar, under ert mandat, för att förklara vad som står på spel i Europa, inte bara i era valkretsar, i era länder, utan överallt, för alla medborgare och så ofta som möjligt.
Det behövs också tillfällen att övertyga och tala med de nationella parlamenten.
Ordförande Napolitano har föresatt sig en interparlamentarisk konferens.
Jag deltog själv på hans inbjudan i ett möte med de nationella parlamenten och Europaparlamentet som var mycket intressant, och kommissionen är beredd att delta i all verksamhet som skulle kunna förstärka denna dialog och denna ömsesidiga förståelse mellan de nationella parlamenten, vilka vi kommer att behöva för att ratificera en verklig reform, och Europaparlamentet.
Jag lyssnade avslutningsvis till minister Poos nyligen som sade att denna regeringskonferens 2000 inte var slutet på historien.
Vi vet naturligtvis att historien inte kommer att ta slut i slutet av år 2000, och att institutionerna kommer att utvecklas ytterligare.
Men, mina damer och herrar, jag vill med kraft och allvar säga att när det gäller vissa viktiga frågor, som berörs i denna förhandling, kommer vi inte att återkomma efter årets slut.
Det gäller kommissionens sammansättning, kvalificerad majoritet, revisionsrättens sammansättning, EG-domstolens sammansättning och röstsystemets sammansättning.
Dessa frågor kommer att avgöras i slutet av året, på ett eller annat sätt, och de kommer att avgöras för lång tid, för mycket lång tid.
Vi måste därför ta oss tid att fundera över vad vi gör.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Vi kommer inte att med 20, 25, eller 30 länder senare kunna göra det som vi inte lyckats göra i Amsterdam och det vi inte skulle kunna göra i år, i brist på politisk vilja.
Jag önskar därför att vi tillsammans med rådet skall kunna överföra denna politiska signal tillräckligt starkt, så att vi i slutändan, i slutet av året, lyckas med denna förhandling, snarare än att avsluta den, och att vi tillsammans skall kunna visa en kollektiv politisk fräckhet som överstiger en enkel sammanräkning av försiktighet eller nationella intressen.
(Applåder)
