# ID: svediakorp-gov399043
# author: Hager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, bestört över den ihållande och på förhand uppgjorda fördömelsen av Österrike via 14 medlemsstater vill jag i det aktuella sammanhanget inskränka mig till frågan om förstärkt samarbete med det stora antalet namn hos dem.
Sedan Amsterdamfördraget utfärdades har bedömningen ju ändrats i väsentliga avseenden.
Jag kan fortfarande väl erinra mig om hur länge man diskuterade detta i utskottet för konstitutionella frågor.
Som resultat av detta framhöll de av mig högt värderade kollegerna Méndez de Vigo och Tsatsos i sitt betänkande om Amsterdamfördraget ännu farorna med en olika utveckling av medlemsstaterna; de välkomnade att en sådan utveckling genom fördragets utformning motverkades till att inskränka sig till en omfattning som är hållbar.
I dag menar Dimitrakopoulos och Leinen att det förstärkta samarbetet måste presentera ett incitament för unionens vidare utveckling och att denna till och med borde få ett eget kapitel - en förvånansvärd utveckling, menar jag, för en idé som en gång betraktades som den stora faran för integrationsprocessen.
Ett Europa präglat av olika hastigheter blev metoden.
Nu kan man skönja en ansats till hantering av utvidgningen i tanken om ett avantgarde bestående av en tredjedel av medlemsstaterna, vilket inte betyder någonting annat än att de medlemsstater som inte vill delta i förtruppen bara har att välja på att inte delta alls eller att vid ett senare tillfälle träda in i ett system som man ursprungligen inte ansåg förnuftigt.
En sådan differentierad integration kan inte vara en garant för en sammanhängande och stabil utveckling av unionen!
Själv är jag av den uppfattningen att denna plan snarare hotar unionens mål än bidrar till att förbättra beslutsstrukturerna.
I varje fall var det ännu 1996 EU-arkitekternas uppfattning.
