# ID: svediakorp-gov399041
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentets förslag för regeringskonferensen innebär, så som de läggs fram i betänkandet av Dimitrakopoulos och Leinen, enligt vår mening ett missförstånd.
Det brådskande i dag inför utvidgningen är inte att med ökande hastighet fördjupa integrationen av de nuvarande medlemmarna.
Det är inte att ännu en gång ta fram de gamla federalistiska recepten från Europarörelsen.
Det är inte att på nytt föreslå oss en superstat med en konstitution, enhetliga regler och majoritetsbeslut.
Nej, det som brådskar i dag, kära kolleger, är att visa prov på klarsyn, att erkänna att den ekonomiska och politiska integrationen inte kan drivas längre och tänka sig nya former av samarbete som är mycket friare, vilket kommer att göra det möjligt för 30 stater eller fler att arbeta tillsammans och respektera varandra ömsesidigt.
Tyvärr verkar det som om de nya debatterna, som påverkar de bäst informerade grupperna i våra samhällen, stannar vid parlamentets tröskel.
På detta område, liksom när det gäller stadgan med de grundläggande rättigheterna, förefaller vår kammare oförmögen att ge en ny inriktning åt det federalistiska spår den följer sedan flera år.
Denna attityd leder till en återvändsgränd, till det som Tsatsos nyss, om jag förstod rätt, kallade för ett Europa byggt på sand.
Till att börja med avlägsnar det oss från uppfattningen om ett Europa, en sammanslutning av stater, en sammanslutning av nationella demokratier, och leder till missnöjesyttringar från alla länder, små eller stora, som är rädda för att bli marginaliserade.
Rent allmänt tolkar den federalistiska irritationen en mer eller mindre omedveten önskan att upprätta institutionella gränser mot utvidgningen, som kommer att ifrågasätta så många gamla beteenden.
Vi måste anta en mer positiv attityd.
Vi måste främja utvidgningen genom ett nytt samarbete som är mer differentierat och bättre respekterar nationell suveränitet, eftersom det lojalt bygger på Luxemburgkompromissen, vilket jag förklarade i minoritetsuppfattningen som finns som bilaga till betänkandet av Dimitrakopoulos och Leinen.
