# ID: svediakorp-gov399039
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentet deltar inte i förhandlingarna inför regeringskonferensen.
Det har en sekundär roll, i likhet med alla dem som inte är en del av de nationella regeringarna.
Verts / ALE-gruppen har hela tiden hävdat att regeringskonferensen som metod, där man utesluter de folkvalda och förhindrar en offentlig debatt, allvarligt begränsar möjligheterna att reformera fördragen och hindrar reformerna från att bli en framgång.
Vår utgångspunkt när vi bedömer detta betänkande är med andra ord att det hamnar i ett olyckligt läge, där våra prioriteringar - som syftar till en öppen och fungerande demokrati, en demokrati som kan vrida den ekonomiska utvecklingen i en ekologiskt hållbar riktning, som kan garantera respekten för och en förstärkning av medborgarnas och invånarnas rättigheter och, framför allt, som inom kort kan ta emot nya medlemmar - inte är samma prioriteringar som de förhandlande regeringarna har gjort.
Regeringarna har ett enda mål: att i Nice kunna sluta ett enhälligt avtal, oavsett hur det blir, bland annat för att på så vis undvika att Nice bara blir en ny konstig stad i stil med Maastricht.
Men även om parlamentet inte deltar i förhandlingarna så är det vår skyldighet att peka ut vägen, att ange tydliga val för framtiden, utan att låtsas att vi sitter vid förhandlingsbordet och utan att låta oss påverkas av påtryckningar från regeringarna eller konstruerade motsättningar, som den mellan små och stora länder.
Det betänkande som vi här behandlar uppnår dessa mål enbart till hälften, och därför blir vår grupps slutgiltiga bedömning inte enhällig.
Men om resultatet av omröstningen inte är helt enhälligt, så är vi i stället helt överens i vår bedömning av ljuset och skuggorna i resolutionen.
Vi är i stort sett eniga när det gäller vissa avgörande punkter, punkter som dessvärre många regeringar inte accepterar: den systematiska utvidgningen av systemet med majoritetsomröstning i rådet snarare än en utvidgning från fall till fall, medbeslutandet, den absoluta nödvändigheten av att konventionen om mänskliga rättigheter görs bindande och att man utvidgar möjligheterna att vända sig till domstolen utanför den ekonomiska sfären, föreskrifterna om förstärkt samarbete, etc.
I stället är vi mycket kritiska inför tanken att behandla frågan om konstitutionen som en rent teknisk operation, dvs. att man delar in fördragen i två delar som det för övrigt kommer att bli mycket svårt att se något inbördes samband mellan.
Detta är inte den konstitutionella process, radikalt olik diplomaternas invecklade förhandlingar, som vi anser vara omistlig när det gäller att ge integrationsprocessen luft under vingarna, vilket är enda sättet att få medborgarna att engagera sig för ett bättre Europa.
Det envisa fasthållandet av 700 som den övre gränsen för antalet ledamöter, även när utvidgningen till över 20 medlemsstater har genomförts, tycker vi också är onödigt hårt mot regionerna och mot de politiska grupper som varken är socialistiska eller konservativa.
Vi hoppas att vårt ändringsförslag i denna fråga godkänns av kammaren.
När det gäller vissa andra frågor uppvisar gruppens inställning vissa skillnader: dubbel majoritet, förstärkt samarbete, antalet kommissionärer, säkerhetspolitiken.
När det gäller antalet kommissionärer hävdar vi den balanserade inställning som framgår av ändringsförslagen och som syftar till att, å ena sidan, garantera en tillräcklig representation för medlemsstaterna och, å den andra, garantera kommissionens effektivitet.
Avslutningsvis skulle detta betänkande kunna bli ett nyttigt instrument för att hjälpa våra båda företrädare i deras arbete, ett arbete som ofta är mycket frustrerande, och som de dagligen utför i regeringskonferensen där besluten fattas av andra.
Men för våra medborgare måste betänkandet te sig nästan lika dunkelt som ett meddelande från något departement; framför allt misslyckas detta betänkande i sin föresats att, som Spinelli-fördraget 1984, utgöra en milstolpe, en klar och tydlig indikation om vart vi vill nå, tillsammans med dem som vill följa oss.
