# ID: svediakorp-gov399037
# author: Tsatsos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med det betänkande av Dimitrakopoulos och Leinen som diskuteras, framför Europaparlamentet sin stora vision för den framtida Europeiska unionen.
Det är verkligen en historisk händelse, vilket har betonats.
Medborgarna i våra länder räknar med att få information om vad vi kommer att kräva av regeringskonferensen med avseende på denna framtid.
Institutionella förslag i särskilda frågor utan ett föregående klargörande av den grundläggande filosofin för morgondagens union med 27 medlemmar övertygar inte.
Med rätta förklaras i resolutionsförslaget följaktligen, med tre principer, denna grundläggande uppfattning.
I enlighet med förslaget är Europeiska unionen, för det första, både en union av folk och en union av stater.
Därför har också dess medborgare både en europeisk och en nationell identitet.
För det andra stöder sig unionen på en institutionell balans mellan stora och små stater.
Det får inte bara stå i papperen.
För det tredje måste unionen fungera effektivare, för att den skall kunna klara av den stora utvidgningen.
De filosofiska principerna ovan, som man håller sig till i resolutionsfördraget, är inga metafysiska påhitt av Europaparlamentet, utan de härrör från historien och från den politiska verklighet som heter området Europa.
Alla som ignorerar det, bygger ett Europa i sanden.
Regeringskonferensen år 2000 äger rum för att Europa skall bli så effektivt som den stora utvidgning som man har beslutat om kräver.
Parlamentet har ett mycket stort ansvar i denna process.
Och av den anledningen kan parlamentets godkännande av utvidgningen inte vara annat än beroende av att de institutionella ändringar som skall beslutas är tillräckliga.
Det är inget hot; det är ett påstående präglat av ansvar.
Med ärligt uppsåt försöker alla sidor, med sina ändringsförslag, göra Europeiska unionens funktion effektivare.
Det räcker emellertid med att förfarandena förenklas och förkortas för att de skall kallas effektiva.
En sak är effektiviteten hos en polisenhet, som verkligen måste kännetecknas av enkelhet och snabbhet, och en annan är effektiviteten hos de grundläggande institutionerna i ett demokratiskt legitimt system.
Effektiviteten hos de demokratiska institutionerna mäts varken i första hand med stoppur eller med det antal beslut som de producerar.
Den mäts med graden av legitimitet som skapas.
Europeiska unionens dubbla legitimitet, av den europeiska, men även av den nationella medborgaren, av folken, men även av staterna, gör Europeiska unionen institutionellt komplex till sin natur.
Av den anledningen har både förenklingen och förkortningen av förfarandena som mål att förbättra den dubbla legitimitetens komplexa system.
Det bör vi ha i minnet i morgon, när vi röstar om ändringsförslagen och om texten.
