# ID: svediakorp-gov399035
# author: Gama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,474
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Regeringskonferensen bedrevs i en mycket intensiv arbetstakt, denna gång med ett starkare deltagande från Europeiska unionen, genom talmannens närvaro och ytterligare två företrädare.
Det bedrevs också en mycket intensiv dialog mellan ordförandeskapet och utskottet för konstitutionella frågor i detta parlament.
Detta och den direkta informationen och debatten i Europaparlamentet, som inte har någon tidigare motsvarighet, är mycket hoppingivande för de framtida resultaten av konferensen.
Hittills har fem stora betydelsefulla möten genomförts i den förberedande gruppen och tre möten med själva regeringskonferensen.
Alla händelser fram till slutet av halvåret är också inplanerade i kalendern, dels för regeringskonferensen, dels för den förberedande gruppen, liksom även utarbetandet av en rapport som kommer att läggas fram för Europeiska rådet i Feira, och som ordförandeskapet anser inte bara skall vara en akademisk rapport, utan också en rapport med förslag, en rapport som förbereder nästa ordförandeskap, det franska, på att fortsätta detta arbete för att kunna nå fram till ett beslut i slutet av året.
Den punkt vi tog upp under senaste regeringskonferensen var frågan om att utöka omröstningen med kvalificerad majoritet.
Den gav en viss öppning från medlemsstaternas sida, även om de ännu inte har intagit en slutgiltig ståndpunkt.
Det är ändå möjligt att preliminärt fastställa vissa ämnen i förhållande till vilka den stora majoriteten av medlemsstaterna är negativa, och där de anser att enhälligheten skall bibehållas.
Debatterna om dessa frågor visar att det fortfarande kvarstår många olösta frågor, även om de kan lösas under konferensens gång.
De arbeten som har genomförts hittills har också rört sig om frågor som gäller Europaparlamentet, domstolarna, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén.
När det gäller beslutsprocessen i Europaparlamentet finns det en stor enighet om att inte genomföra någon förändring i fördraget som innebär en förändring av den nuvarande balansen.
När det gäller tillämpningsområdet för medbeslutandet finns en viss öppning mot att utvidga medbeslutandet till alla lagstiftningsakter som antas med kvalificerad majoritet, utan att dock fastställa något systematiskt samband.
När det gäller EG-domstolen och Förstainstansrätten skapades en vängrupp till ordförandeskapet med uppdrag att studera eventuella förändringar av fördraget angående domstolarna.
En granskning av eventuella förändringar av fördraget angående revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén initierades också.
Många anser att förändringarna bara bör ske om det är absolut nödvändigt för att garantera ett effektivt arbete i unionen efter utvidgningen.
Frågan om de ämnen som kan tas upp på regeringskonferensens föredragningslista, på förslag av ordförandeskapet, behandlades också.
Kom ihåg att slutsatserna från rådet i Helsingfors säger att ordförandeskapet skall lägga fram en rapport till Europeiska rådet och kan i denna rapport föreslå nya punkter till regeringskonferensens arbete.
När det gäller säkerhets- och försvarspolitiken och stadgan om grundläggande rättigheter, förbehåller sig ordförandeskapet rätten, för arbetets fortgång, att föreslå Europeiska rådet i Feira i juni, att regeringskonferensen skall ta upp eventuella nödvändiga justeringar eller tillägg till fördragen på dessa områden.
När det gäller andra frågor som kan komma att läggas till konferensens uppgifter, har en första debatt ägt rum utifrån en lista utarbetad av ordförandeskapet.
Det argument som har förts fram för en försiktig hållning när det gäller att föra in nya frågor på föredragningslistan, var den inneboende risken att få en komplicerad teknisk debatt som skulle kunna leda till att den fastställda tidsfristen för regeringskonferensens uppgifter, i december i år, försenas.
När det gäller frågan om kommissionens storlek och sammansättning är vi eniga om att den kommission som kommer ur denna konferens, måste vara stark, oberoende och legitim, samt att dess karaktär av kollegium skall bevaras.
Emellertid ser vi en tydlig skiljelinje mellan å ena sidan de små och mellanstora länderna, som förespråkar en kommission bestående av en ledamot från varje medlemsstat med lika stor status, och å den andra sidan, de stora medlemsstaterna, som vill ha ett fastställt antal kommissionärer oberoende av antal medlemsstater.
Kommissionärskollegiets storlek utgör den främsta meningsskiljaktigheten mellan delegationerna och sätter villkoren för den fortsatta debatten om kommissionen, då vissa gör ett direkt samband mellan denna punkt och deras ståndpunkter angående institutionens sammansättning, interna uppbyggnad och struktur.
När det gäller kommissionärernas individuella ansvar har vi ett allmänt stöd för att behålla det nuvarande åtagandet från varje kommissionär, att avgå om ordföranden kräver deras avgång, men där delegationerna är delade mellan de som vill behålla ett informellt åtagande och de som vill skriva in det i fördraget.
Beträffande kommissionens kollektiva ansvar som kollegium finns en viss motvilja mot att acceptera förändringar av den nuvarande institutionella ramen, då man anser att Europaparlamentets nuvarande kontroll har varit tillräcklig.
Europaparlamentets tanke om att kommissionen skall kunna begära en förtroendeomröstning hos parlamentet togs emot positivt.
Angående röstviktningen i rådet råder det enighet om att det kriterium som skall gälla för omröstning med kvalificerad majoritet i rådet bör vara en kombination av två element, vilka är unionens grundstenar: befolkning och suveräna länder.
Unionen är faktiskt en union mellan både folk och länder.
När det gäller konkreta mekanismer för det framtida systemet, råder det fortfarande oenighet mellan dem som förespråkar en dubbel majoritet och de som vill ha en enkel omfördelning av röstviktningen.
En vanlig åsikt är att reformen bör vara acceptabel för alla och skall kunna ratificeras av de nationella parlamenten, en angelägenhet som är gemensam för alla medlemsstater, stora som små, inte bara på grund av behovet av att vid ratificeringen av det nya fördraget göra utvidgningen och respekten för dess kalender möjliga, utan också på grund av känslan att vi inte får skapa en europeisk kris angående denna typ av reformer.
En annan är uppfattningen att dessa reformer bör presenteras för allmänheten i kandidatländerna i Central- och Östeuropa, för att inte ge intrycket av att det är reformer som görs i all hast, inte för att förbättra Europeiska unionen utan för att förhindra de nya medlemsstaterna att få tillträde till Europeiska unionens beslutssystem.
När det gäller det närmare samarbetet, diskuterades också, under den informella debatten, behovet av, eller det lämpliga i, att regeringskonferensen tar upp denna fråga, där vi kunde konstatera olika åsikter, både angående möjligheten att kunna ta upp frågan och när det gäller de möjliga ändringsförslagens område och karaktär.
Nästa informella möte med representantgruppen, den 14 och 15 i Sintra i Portugal, kommer specifikt att behandla denna fråga.
Det är en fråga som inte är lätt att hantera eftersom vi inte kan presentera några exempel: varken konkreta exempel, för fastän Amsterdamfördraget redan gör närmare samarbete möjligt har ingen medlemsstat utnyttjat detta instrument, eller teoretiska exempel, då de inte förs fram av de som argumenterar för; därför är det en mycket vanlig fråga men oerhört abstrakt.
Om vi går in litet på debattens innehåll när det gäller införandet av närmare samarbete i andra pelaren, visade den informella debatten att majoritetens hållning är att detta är onödigt i den gemensam utrikes- och säkerhetspolitiken, med förbehållet att man kan tänka sig att överväga möjligheten att använda det inom säkerhets och försvarspolitiken.
Det vill säga: om vi går vidare med att försöka föra in det närmare samarbetet i andra pelaren, kommer det att bli nödvändigt att finna en specifik metod för att konkretisera detta koncept i denna pelare, vilken inte kan kopiera första pelaren på grund av de två pelarnas olika funktionssätt.
När det gäller den befintliga modellens flexibilitet, vilken främst förespråkas av kommissionen, gavs en viss öppning mot att eliminera Europeiska rådets lösning i lanserandet av det närmare samarbetet, även om gränsen på åtta medlemsstater ifrågasätts också av de som förespråkar en förändring av kraven på att en majoritet av medlemsstaterna skall delta.
Som ni ser, mina damer och herrar, fortsätter det portugisiska ordförandeskapet att anstränga sig till det yttersta för att göra framsteg i arbetet och uppnå ett allmänt och balanserat avtal, som kan accepteras av samtliga inom den utsatta tidsramen.
Vi har haft ett tätt samarbete med kommissionen och Europaparlamentet.
I det senare fallet, dels genom talmannens och två utvalda ledamöters deltagande, dels genom regelbunden information till utskottet för konstitutionella frågor och till denna kammare, vilket gör det möjligt att se till att arbetet med den institutionella reformen kan genomföras med ett mycket större deltagande från Europaparlamentet än i den tidigare översynen av fördraget, och detta är ett gott tecken för att nå framgång i våra arbeten.
