# ID: svediakorp-gov399022
# author: Dimitrakopoulos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 803
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr minister, herr underminister, herr kommissionär, damer och herrar ledamöter!
Vi står inför en verkligen mycket viktig punkt vad beträffar Europeiska unionens utveckling.
Europeiska unionen förväntas i dag, genom regeringskonferensens förfaranden, angripa de stora utmaningar som finns i övergången från det tjugonde till det tjugoförsta århundradet.
Utmaningar som vi alla känner till, som är betydelsefulla och som dagligen påverkar Europeiska unionens utveckling.
Utmaningar som, framför allt, får en grundläggande fråga att dyka upp: Hur förberedda är vi som institution, som europeisk union, att angripa dem?
Regeringskonferensen försöker svara på just den frågan.
Det anses allmänt att Europeiska unionen, som den fungerar i dag, under alla omständigheter behöver vissa förändringar inför alla dessa utmaningar.
Förändringar som skall ha som övergripande mål att gynna Europeiska unionens fortsatta utveckling, med utgångspunkt i allt det som vi hittills har enats om.
Det betänkande som ni i dag har framför er har följande huvudpunkter.
Den första punkten är att ännu en gång konsolidera Europeiska unionens institutionella natur.
Vi upprepar och insisterar: Europeiska unionen är på en och samma gång en union av stater och en union av folk.
Och det är just erkännandet av den principen som har lett Europeiska unionen till de framgångar som vi kan hänvisa till och som vi alla naturligtvis emellanåt hänvisar till.
Den andra punkten är att bekräfta och konsolidera en annan viktig princip, principen om maktbalans, en princip som avser rollerna för och förhållandet mellan deltagarna i Europeiska unionen, en princip som får sitt uttryck genom det sätt på vilket alla medlemsstaterna uttrycker sig i alla - jag upprepar, alla - Europeiska unionens institutioner.
Och som ni känner till, fru talman och kära kolleger, har Europeiska överlevt fram till i dag och uppnått allt det som den har uppnått just för att den har fungerat - och fungerar - på grundval av en maktbalans som man har enats om och som är allmänt erkänd.
Den tredje grundläggande principen som konsolideras i betänkandet är just förslaget om en allmän - jag betonar ordet allmän - översyn av alla de institutioner som utgör Europeiska unionen.
För somliga är detta kanske ett riskabelt förslag.
Men jag bör betona att det är viktigt och nödvändigt, och då särskilt med tanke på att vi alla håller med om att dagens omprövning av Europeiska unionens funktionssätt i allra högsta grad är direkt sammanhörande med den stora utmaning som Europeiska unionens utvidgning utgör.
Och det är mycket naturligt, när vi redan i ett Europa med 15 medlemsstater konstaterar och är överens om att det finns funktionsbrister som måste rättas till, att man frågar sig hur det skulle kunna fungera när vi har en europeisk union med 18, 20, 25 eller 27 medlemmar.
Den fjärde punkten är ett antal nya förslag, trots det faktum att de frågor som tas upp i dessa alltid har diskuterats.
Jag talar om det utvidgade samarbetet.
Det utvidgade samarbetet måste, åtminstone i våra ögon, ha två grundelement.
För det första måste det utgöra en sporre och inte ett hinder - jag betonar, inte ett hinder -, det måste utgöra en sporre för alla medlemsländerna till ytterligare och djupgående deltagande i de europeiska förfarandena.
För det andra måste den demokratiska uppfattningen i samarbetet vara väl utvecklad, vilket betyder att det land eller de länder som av någon anledning inte önskar delta i samarbetet, åtminstone inte i ett första skede, på grund av att det inte skall få sin närvaro i Europeiska unionen stängd eller begränsad.
Vi har gjort många framsteg, och det finns under alla omständigheter två exempel på utvidgat samarbete: Schengenfördraget och själva Ekonomiska och monetära unionen.
Jag skulle vilja se ett utvidgat samarbete även i utrikesfrågor och andra frågor.
Och för att vara tydlig, det utvidgade samarbetet är ett gemenskapsförfarande, och både de utrikespolitiska frågorna och frågorna avseende en gemensam försvarspolitik måste inbegripas i gemenskapsförfarandet, för på så sätt finns det kontrollmekanismer.
Avslutningsvis skulle jag vilja uttrycka min tacksamhet till det portugisiska ordförandeskapet, framför allt till Da Costa, för vårt samarbete, till kommissionär Barnier, till er och till alla kollegerna, och, naturligtvis, till min medföredragande, Leinen, som jag har arbetat hårt men mycket bra tillsammans med, liksom både till människorna i parlamentets sekretariat, som har hjälpt oss, och till tolkarna, som ofta har arbetat över för att de svåra förhandlingarna, som ni har fått en uppfattning om, skulle kunna genomföras.
