# ID: svediakorp-gov398981
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger! 14 år efter BSE: s uppkomst behandlar vi äntligen märkning av kött i syfte att skydda konsumenterna och garantera möjligheten att spåra produkter.
Det är principiellt sett utan tvekan ett senkommet skydd, men i praktiken framför allt illusoriskt.
Först och främst skall det enligt förslaget till förordning inte vara obligatoriskt att märka 50 procent av europeiskt malet nötkött och styckningsdelar av nötkött.
Det skall inte bli obligatoriskt att märka de återstående 50 procenten förrän år 2003, vilket innebär att vi har tre år på oss för att avsätta det brittiska överskottet.
Och efter år 2003 kan ursprungsmärkningen begränsa sig till den enkla beteckningen " Ursprung CE ", utan landsbeteckning.
För att ytterligare bädda in prionen överbelastar man dessutom märkningen genom att födelseort, uppfödningsort, slaktplats, styckningsplats skall nämnas vid sidan av ursprungsstat, -region och -jordbruksföretag; det blir tolv beteckningar plus pris och vikt, dvs.
14 beteckningar.
Det blir oläsligt.
Papayannakis förbättrar systemet genom att tidigarelägga den obligatoriska märkningen från år 2003 till 2001, eftersom år 2000 inte är möjligt; märkningen skall bli lättare, den nationella obligatoriska märkningen i Frankrike, Belgien och Finland skall behållas.
Det är bra.
Vi kommer att rösta för dessa ändringsförslag.
Men alla kan se, ursäkta mig herr kommissionär, kommissionens bristande vilja.
Som en lösning är märkningen en falsk bra idé.
Märkningen skyddar oss varken mot genetiskt modifierade organismer eller choklad med vegetabiliska fetter eller, i framtiden, genetiskt modifierade fetter.
En märkning kommer senare inte att skydda oss mot kött behandlat med amerikanska hormoner eller kött med prioner.
Det enda effektiva skyddet skulle vara den kontroll som fordrar stater och gränser.
Men gränserna har man avvecklat, och det är priset för Europa.
Man kan röra sig fritt men får betala i form av osäkerhet.
Jag hoppas, mina kära kolleger, att ingen kommer att straffas i framtiden.
Förut kunde man straffas av piskslag, nu kan man i ett slag straffas av en brittisk stek.
